I Tyskland har hälften av alla aktiva brukare hoppfällbar rullstol, i Italien vill man ha design, i Norden och Sverige tänker vi funktion. Man vill köra bil själv, man vill kunna lyfta in stolen i bilen själv, man vill vara självständig”, säger Jalle Jungnell.
6 min lästid : 22 mars 2023

"Med det här kan jag ta mig fram långt och snabbt"

Jalle Jungnell har hela sitt yrkesliv arbetat med att förändra rörelsehindrade personers vardag till det bättre. Helt enligt hans egen definition av innovation, som någonting som just förändrar ett beteende, har han med sitt företag Panthera AB tillverkat ultralätta rullstolar – och hjälpt tusentals rullstolsburna till ett aktivt liv.

– Rullstolen ska funka och vara lätt att rulla. I början tänkte jag strunt samma om den är ful om den gör mitt liv enkelt! säger Jalle Jungnell när Magasin t: träffar honom.

 

Som ung älskade Jalle Jungnell motorcyklar. Men på sitt tredje år av roadracing, en hastighetstävling där man tävlar på asfaltsbanor, vurpade han och bröt ryggen. Jalle hamnade i rullstol, 22 år gammal.

 

– Jag hade aldrig sett en ung människa i rullstol ute på stan när jag skadade mig. “Rullstolar är för gamlingar, tänkte jag”, berättar Jalle Jungnell när vi ses på Pantheras huvudkontor i Spånga i Stockholm, där produkterna bland annat ritas av ingenjörer, designas och monteras.

 

Jalle Jungnell ville omgående efter sin skada komma ut och röra på sig, så som han var van att göra. Men rullstolen tillät inte det.

På Panthera AB i Spånga är de sex ingenjörer plus Jalle Jungnell, Panthera AB:s grundare.
På Panthera AB i Spånga är de sex ingenjörer plus Jalle Jungnell, Panthera AB:s grundare.

– Det var ett helvete att röra sig. Mina kompisar fick putta mig, framför allt när det var sånt här väder, säger Jalle och slår ut handen mot det ymniga snöandet utanför fönstret.

 

På den tiden, berättar han, fanns det nämligen bara två stolar att välja på. Båda var kromade, hopfällbara sjukhusstolar som vägde 25 kilo styck. Inget för en aktiv livsstil.

 

Otympliga rullstolar för barn


Några år efter skadan, och efter en nästan genomförd socionomutbildning med siktet inställt på kurator för nyskadade, hade Jalle Jungnell trotsat förutsättningarna och börjat spela rullstolsbasket. Det fanns inget annat val än att spela i de befintliga sjukhusstolarna, som förutom att vara klumpiga också gick sönder.

Jalle, som tidigare hade jobbat på Yamaha med att svetsa ramar, såg en möjlighet. Tillsammans med en vän som hade en verkstad lagade de stolarna och vinklade hjulen så att de kunde svänga lättare. De lämpade sig både för rullstolsbasket och för maraton, båda sporter som Jalle ägnade sig åt.

 

I samma veva blev Jalle Jungnell tillfrågad att träna en grupp barn som alla satt i rullstol. Det fanns ingen fysisk aktivitet för barn i rullstol, de fick inte vara med på skolgympan.

 

– Jag lärde mig otroligt mycket av det, eftersom alla hade olika förutsättningar. Då förstår man att en modell kan inte passa alla.

 

Men rullstolar för barn var på 80-talet ännu mer otympliga än vuxenstolarna.


– Man satte i en mindre sittklädsel i en vuxenstol, så när man fällde ut stolen gick den inte att fälla ut mer än till 30 cm, men då blev den istället så hög att man inte nådde ner till hjulen! Här kunde vi göra massor!

Tosar Amin och Fadi Mikaeyel vid Pantheras produktionsband där man tillämpar ”taktad produktion” med fyra monteringsstationer.
Tosar Amin och Fadi Mikaeyel vid Pantheras produktionsband där man tillämpar ”taktad produktion” med fyra monteringsstationer.

Dåvarande Handikappinstitutet sa ja till att köpa in och fördela ut 25 rullstolar för barn. Sedan gjorde Jalle Jungnell, med hjälp av racingkompisen och kompanjonen Peter Sköld som ägde verkstaden, en stol där ramen inte gick att fälla ihop. I stället tog man av hjulen med en snabbkoppling och fällde ner ryggen, för att exempelvis få in rullstolen i bilen. Visionen var, som alltid, lätthet och funktion.

 

– Om en rullstol ska rulla lätt är låg vikt och stabilitet avgörande. Det går ju åt energi till rör som flexar, och det finns ju bara en energikälla här, säger Jalle Jungnell och pekar på sina armar.

 

Stolen fick heta Spinner. Men det tog tid innan Handikappinstitutet godkände en stol som inte gick att fälla ihop, något liknande fanns ju inte. Regelverk och ramar sa att en rullstol ska ha fyra hjul och vara hopfällbar.


– Alla år har lärt mig att det är svårt när man kommer med något som ingen har sett förut och som man inte kan relatera till hur det ska användas. Så om du vill göra något innovativt måste du räkna med att regelverket inte alltid tar hand om det. Det blir ofta en utdragen process att få in på marknaden. Men det har blivit bättre, poängterar Jalle Jungnell.

Omfattande tester behövs för att bli godkänd som medicintekniskt hjälpmedel. Här en krocktestad barnstol.
Omfattande tester behövs för att bli godkänd som medicintekniskt hjälpmedel. Här en krocktestad barnstol.

Startade Panthera AB

 

När rullstolen Spinner, som i Tyskland fick heta Spitsen eftersom spinner betyder dumbom på tyska, till slut fick grönt ljus tog tillverkningen fart och Jalle Jungnell och hans samarbetspartners tillverkade 20 000 exemplar.

 

Efter att ha sålt bolaget JP-produkter till Mölnlycke i mitten på 80-talet startade Jalle Jungnell Panthera AB 1989, för att kunna producera och produktutveckla på egna premisser, och förbättra produkten snarare än att strypa produktionskostnaderna.

 

– Jag brann ju för att göra bättre prylar. Om jag är ute på stan och möter någon i en stol som jag har gjort, då vill jag ju inte bli utskälld! Man vill känna glädje över att ha förenklat livet för någon.

Fadi Mikaeyel och Shamal KhoShnaw monterar stolar.
Fadi Mikaeyel och Shamal KhoShnaw monterar stolar.
Lojala och engagerade medarbetare är en av bolagets mantran. Fadi Mikaeyel har jobbat på Panthera i 16 år.
Lojala och engagerade medarbetare är en av bolagets mantran. Fadi Mikaeyel har jobbat på Panthera i 16 år.

Jalle Jungnell fortsatte att tänka utanför boxen. 1989 fanns det inte kolfiber, och titan var inte bra för ändamålet. Men Jalle Jungnells erfarenhet av motorcyklar och motorcykelsport satte fart på tankearbetet. Ducati byggde nämligen sina motorcyklar i en stållegering som visserligen inte var lätt, men den var stark. I och med det kunde man ha tunna rördimensioner och därmed få ner vikten. Problemet var att bocka rören, de gick av.

 

– Men jag tänkte att om man kunde lyckas bocka rören, då skulle jag kunna bygga en jävligt lätt rullstol.

 

Efter många försök hittade han en underleverantör som kunde både svarva, löda och tog risken att bocka 0,6 mm tunna rör; Rolle Olauson på Samhall i Kalmar. Efter ett och ett halvt år lyckades de. Panthera köpte så småningom upp verkstaden och tog över maskiner och arbetslag och startade dotterbolaget Rollmek AB.

Tosar Amin och Jan Abdulmasih monterar Micro-stolar.
Tosar Amin och Jan Abdulmasih monterar Micro-stolar.
Panthera exporterar en stor del av sin produktion. Norge är störst, sedan kommer Polen, Japan och USA. I de länder där man tänker aktivt liv och aktiv rehabilitering, där går det bra för Panthera.
Panthera exporterar en stor del av sin produktion. Norge är störst, sedan kommer Polen, Japan och USA. I de länder där man tänker aktivt liv och aktiv rehabilitering, där går det bra för Panthera.

Vann stora designpriset

 

I mitten av 90-talet blev Jalle kontaktad av en kompis, vars son hade en muskelsjukdom och satt i en rullstol som vägde tio kilo. Kunde han göra någonting? Jalle byggde en trehjuling med tunna tubdäck och tippskydd, som i slutänden vägde 3,4 kilo. Helt plötsligt kunde sonen köra själv.

 

– Barn utvecklas ju inte om de inte får prova och upptäcka på egen hand, och jag tror att många som föddes med handikapp förr fick ett extra handikapp i att de aldrig fick pröva sina vingar, säger Jalle Jungnell.

 

Micro fick stolen heta, idag har Panthera gjort 7000 exemplar. Panthera AB vann stora designpriset 2013 för världens lättaste rullstol, kolfiberstolen X. Förutom att statusen på deras produkter höjdes, gav priset en hel del uppmärksamhet. Till exempel fördubblades antalet exportländer från 20 till 40 på 18 månader.

 

– Vi försöker ju vara ett företag med high tech-inriktning. Vi vill flytta gränser och göra grejer som inte har gjorts innan. Designpriset gjorde att vi började uppfattas så av omvärlden också.

Jalle Jungnell brann för motorcyklar som ung och tävlade i roadracing på 70-talet. Foto: Privat.
Jalle Jungnell brann för motorcyklar som ung och tävlade i roadracing på 70-talet. Foto: Privat.
Jalle Jungnells erfarenhet av motorcyklar har bidragit till de innovativa konstruktionerna på Panthera. Foto: Privat.
Jalle Jungnells erfarenhet av motorcyklar har bidragit till de innovativa konstruktionerna på Panthera. Foto: Privat.

Genom hela Pantheras 33-åriga historia har Jalle Jungnell brunnit för det mesta han har gjort, men en sak har alltid varit ointressant: att göra någonting som redan finns.

 

– Att göra likadant som någon annan fast billigare har aldrig varit drivkraften. Jag har aldrig gjort det här för pengarna, säger han.

 

Är drivkraften samma idag, när utvecklingen har kommit så långt?

 

– Det är inte lätt att göra ännu lättare eller ännu bättre, där är vi nära slutmålet. Men det är absolut inte slut på utveckling, man kan göra smartare tillbehör, som sidoskydd som kan användas till något annat samtidigt. Utvecklingen kommer inte att stanna av, men den får en annan karaktär.

 

Det finns alltid projekt att göra. Jalle Jungnell visar stolt upp ett eldrivet hjul under utveckling, som man kopplar på rullstolschassit med en adapter.

 

– Med det här kan jag ta mig fram långt och snabbt, även nu när armarna har börjat bli trötta. Det är funktion för framtiden!

 

................


Fakta | Panthera


Panthera AB har drygt 70 medarbetare som konstruerar, tillverkar och säljer aktivrullstolar för vuxna och barn med betoning på användarvänlighet, kvalitet och låg vikt. Utgångspunkten för konstruktionen av rullstolarna är att användaren ska bli så aktiv, rörlig och självständig som möjligt.

 

Bolaget såldes till internationella rullstolsjätten Permobil i januari 2022.

Publicerad 22 mars 2023

Text och foto:

Johanna Aggestam