Bolagsbyggare som hopp­as på oväntade vändningar

Den ene är före detta professor i oorganisk kemi, den andra före detta världsmästare i Combat jujitsu. Tillsammans driver de två barndomsvännerna Saeid Esmaeilzadeh och Ashkan Pouya företagsgruppen Serendipity, som dels innefattar Serendipity Ixora som är specialiserat på att identifiera och utveckla intressanta teknologier och forskningsresultat till affärsverksamheter, dels Sdiptech, en teknikservicekoncern med fokus på urban infrastruktur.

Och det var i forskningen det började. När Saeid Esmaeilzadehs kemiska experiment misslyckades på grund av en ugn som gick sönder, resulterade det i ett nytt material. Det visade sig vara världens hårdaste glas.

Vännen Ashkan Pouya, ekonomen som alltid hade pratat mycket om affärsmöjligheter, erbjöd sin hjälp.

Vad hände?

Ashkan Pouya (AP): Jag tror att det började med att jag lovade att hjälpa Saeid att licensiera ut glaset. Men när vi började jobba ihop upptäckte vi att det var så kul, så då blev det att vi helt enkelt jobbade ihop. Så startade första företaget Diamorph. Men det var mer komplicerat än vi hade trott att licensiera ut glaset. Många gånger krävdes väldigt stora resurser för att kunna framställa glaset för en viss användning. Så vi började fundera på vad vi hade för resurser och vad vi kunde leverera just nu. Efterhand utvecklades Diamorphs produktportfölj till dagens, som mest innehåller väldigt hårda metallmaterial.

Diamorph är ett av bolagen som idag finns i Serendipitygruppen. De olika bolagen i Ixora opererar över hela världen, men huvudsakligen i Europa och Nordamerika. Bolagen är verksamma inom olika branscher som medicinteknik, bioteknik, cleantech, avancerade material och animal health.

Varifrån kommer bolagen i Ixora?

Saeid Esmaeilzadeh (SE): I de flesta fallen har vi startat dem själva.

AP: Ofta utgår vi från en grupp tekniker eller kunniga personer.

SE: Exakt. Det behöver inte vara forskare, men alla de verksamheter vi har, har oftast någon slags teknikanknytning. Vi har en slogan – Serendipity, house of technologies, home of entrepreneurs – och det är lite det vi har försökt skapa med bolaget. Det handlar inte bara om tekniken, utan väldigt mycket om att hitta duktiga entreprenörer. Det är mycket byggande, bolagsbyggande. Det är det som finns i själen.

Men vad ni gör är att ni kommersialiserar forskning?

AP: Nej, det handlar nästan aldrig om det. Ofta börjar det med att man har en produkt man tror är bra, men när du väl börjar ta reda på mer information, visar det sig inte fungera av någon anledning. Vad du har kvar då är en kunskapsbas som det gäller att bygga bra produkter ur. Och så börjar teamet leta runt, det är det vi kallar ”den kreativa dansen”. Det är en iterativ process som pågår tills gruppen börjar förstå sin omvärld mycket mer och lyckas ta fram något omvärlden tycker om. Så oftast blir den första idén bara ett startskott.

För att tolka Ashkan Pouyas beskrivning: Serendipity satsar egentligen sällan på enskilda upptäckter – istället sker satsningarna indirekt på ett team av personer eller en kunskapsmassa som den gruppen har.
Enligt flera av bolagens offentliga bokslut har det gått bra. Serendipity har haft en konstant tillväxt och inte ett enda förlustår sedan starten för tolv år sedan.

Till stöd för framgången har Serendipitys bolag ett antal modeller för hur de ska jobba. Modellerna, eller snarare kulturerna och affärsprocesserna, har prövats fram av Saeid Esmaeilzadeh och Ashkan Pouya genom åren, berättar de. Det handlar helt enkelt om empiriskt arbete, guidat av en känsla för risker.

Hur fattar ni beslut?

SE: Generellt kan man säga att vi aldrig gör kompromisslösningar – det blir sällan bra, bara halvdant. Så om vi tycker väldigt olika, då får vi testa det ena eller andra och se om det funkar.

Kan du komma på någon gång när det hänt och ni fått gå tillbaka?

SE: Det händer hela tiden.

Även större beslut, som företagsstart?

AP: Ja, det är en del av vår dynamik.

SE: Men då är det så att man måste rigga det på ett sätt så att man inte hamnar i ett läge där man inte kan ta ett steg tillbaka.

Hur gör man det?

SE: Till exempel genom att testa saker utan att ha allt för många stakeholders med i det. Att testa i mindre skala. Går det åt helvete kan man avgränsa eventuella problem. Men det är mycket experimentellt.

Hur stora risker tar ni i de investeringar ni gör?

SE: Det finns två typer av risk, reell risk och upplevd risk. Vi är exceptionellt bra på att skilja mellan vad som är vad i en viss situation. Och det är bra för oss, för om risken upplevs som stor men inte är det, då håller sig alla andra borta från det.

Varför går det så bra?

AP: Om du tittar på de tekniker vi har jobbat med, så har vi misslyckats väldigt många gånger. Men vi har ändå lyckats kapitalisera på kunskapen som har byggts i dessa processer. Så vi har inte gett upp, utan tänkt att någonting måste vi kunna leverera.

Vi jobbar också alltid med flera parallella spår, så när något har gått fel så har det inte varit slutet för företaget. Serendipity som helhet är ganska risksäkrat på det sättet: det finns hela tiden saker som inte blir bra, men då finns annat som bär.

Det låter som ”låt tusen blommor blomma” – blir inte det dyrt?

AP: Jo, tusen är dyrt. Men det räcker kanske med tre spår per bolag. Och det finns väldigt kostnadseffektiva sätt att jobba på. Vi har till exempel alltid sett till att blanda in kunder så att vi får en blandad finansiering både från kunder och externt kapital. Sen ser vi alltid till att bolagen är kostnadseffektiva.

Serendipity är inte alltid majoritetsägare i bolagen, men de ser till att alltid vara tillräckligt stora för att leda bolaget. Bland de andra investerarna finns Anders Wall, Latour med Gustaf Douglas och ”ett stort antal välkända svenska affärsmän och industrialister”, enligt Esmaeilzadeh och Pouya.

I dagsläget fokuserar Serendipity på att skapa tillväxt inom de ägda bolagen, på djupet, i första hand. Tillväxt är något ledningen i de olika bolagen måste tänka på, enligt duon, hur den sker varierar mellan bolagen.

Hittills har Serendipity sålt av sitt innehav bara i ett fåtal bolag. Investeringarna görs inte heller med någon framtida försäljning i åtanke – det är företagsbyggandet som står i centrum.

Grundarduon Saeid Esmaeilzadeh och Ashkan Pouya har fortfarande nyckelroller i Serendipity. Två kompisar som startat företag ihop – något många varnar för.

Hur har ni hållit sams såhär länge?

AP: Jag tror inte "hållit sams" är det rätta ordet. Vi är som en familj snarare.

SE: I sakfrågor är vi många gånger inte sams, vi diskuterar många gånger väldigt mycket fram och tillbaka. Så sent som igår hade vi en middag där vi diskuterade och tyckte olika (skratt). Men att verkligen ha olika synsätt på saker i kombination med stort förtroende för varandra, det är väldigt bra. Det gör att man penetrerar frågor på djupet och vänder och vrider på allting. Hade vi tyckt likadant, tror jag att det hade varit mycket farligare.

Men ni är också kompisar privat. Kommer andra på företaget in i er privata bubbla?

SE: Både och. Vi diskuterar mycket ihop, men vi hinner nästan aldrig prata med varandra när vi är här. Så vi försöker hinna resa iväg tillsammans istället. Och när vi kommer tillbaka, då kan det nog vara så att jag och Ashkan går och pratar med varandra en hel dag, och att ingen når fram till oss. Men det är en myt att man inte ska göra affärer med sina vänner. Det är det bästa och roligaste beslut jag tagit – att göra affärer med mina vänner.