"Utan personnummer är du praktiskt taget strandsatt"

Det råder kompetensbrist på många håll i landet och i flera branscher, bland annat i teknikindustrin. Ska företagen kunna växa måste de kunna rekrytera nyckelpersoner också från utlandet. Men praktiska problem, information enbart på svenska och segdragna tillståndsprocesser krånglar till vardagen för såväl arbetsgivare som arbetskraftsinvandrare.

Ljusfallshammar, Östergötland. Det är 18 kilometer till Finspång och ytterligare 34 till Norrköping. Här ligger Lämneå Bruk, granne med en bondgård och några spridda bostadshus. Vi befinner oss bokstavligen mitt ute på landet.

 

– Vi söker mycket folk just nu – vi behöver montörer, CNC-operatörer, lagerarbetare och säljare. Så jobb finns det att ge. Det svåra är att hitta några med rätt kompetens som vill ha dem.

 

Det säger Mathilda Hagstedt Suorra, HR-chef på familjeföretaget Lämneå Bruk som tillverkar tråddragningsmaskiner. Maskinerna används, inte helt otippat, för att dra metalltråd, exempelvis ståltråd, som sedan används i så vitt skilda saker som bläckpennor, fordon och mobiltelefoner. 95 procent av tillverkningen går på export och företaget omsätter cirka 200 miljoner. Företaget har närmast fördubblats de fem senaste åren och har nu 70 anställda och 20 inhyrda via bemanningsföretag.

 

– Det är svårt att få folk hit ut och särskilt som har den kunskap som vi behöver. Det är tyvärr läget som gör det. Det är i alla fall ofta vad de som säger upp sig ger som skäl – de orkar inte pendla, säger Mathilda Hagstedt Suorra.

Vi efterfrågar samma kompetens, men vi kan inte ta från varandra. Det håller inte i längden.

Svennes Verkstadsmekaniska i Karlskrona arbetar med skärande bearbetning, främst svarvning och fräsning. Företaget har 27 anställda och omsätter lika många miljoner. Kunderna finns främst i Sverige, även om de också säljer till kundernas fabriker utomlands. Delarna som de tillverkar används i maskiner för bland annat processindustrin¸ fordonsindustrin och medicinteknik. Exempelvis bearbetar de och mäter in magneter som används i strålbehandlingsmaskiner i cancervården.

 

De arbetar främst med enstyckstillverkning, vilket innebär både för - och nackdelar, enligt platschefen Elvis Nazdrajic.

 

– Fördelen är att vi är mindre konkurrensutsatta eftersom enstyckstillverkning kräver högre kompetens. Nackdelen är att det är svårt att få tag på den kompetensen.

 

Det handlar bland annat om CNC-operatörer och i Sverige är bristen på CNC-operatörer utbredd.

 

– Vi har många konkurrenter och man kan säga att det som är gemensamt för oss är kompetensförsörjningen. Vi efterfrågar samma kompetens, men vi kan inte ta från varandra. Det håller inte i längden.

 

Så när Svennes Verktygsmekaniska behövde anställda två stycken CNC-operatörer vände han blicken mot Bosnien-Hercegovina.  

 

– Jag har tidigare jobbat i företag som gjorde mycket affärer med Balkan så jag visste att kompetensen fanns där.

 

Genom sina kontakter fick han höra talas om två personer med rätt kompetens som var på väg till Tyskland för att jobba.

 

– De största kunderna på Balkan är tyska så för många är det naturligt att söka sig dit, säger Elvis Nazdrajic.

 

När han fick kontakt med de två CNC-operatörerna var de mitt i en obligatorisk språkutbildning - för att få jobba i Tyskland var de tvungna att lära sig tyska. Att sitta i skolbänken var inget som de två var så särskilt förtjusta i så när Elvis Nazdrajic erbjöd dem jobb i Sverige, utan språkkrav, tackade de ja.

Lämneå Bruk
Tråddragningsmaskin på Lämneå Bruk
Angel Hernandez Belmonte
Angel Hernandez Belmonte

Från Lämneå Bruk i Östergötland är det 9440 kilometer fågelvägen till Querétaro i centrala Mexiko. Staden är industrität, bland annat har företag som Tetra Pak, Scania och Autoliv anläggningar här, och många amerikanska bilproducenter har flyttat sin tillverkning hit. Det är också en av anledningarna till att Mexiko är en stor marknad för Lämneå Bruk.

 

När Mathilda Hagstedt Suorra var i Querétaro för att besöka kunder och lära sig mer om deras verksamhet kom hon i kontakt med mekatronikingenjören Angel Hernandez Belmonte. Han hörde sig för om eventuella jobbmöjligheter på Lämneå Bruk och eftersom han arbetade med att dra tråd, och trådkunskap var något som företaget var i behov av, gav de honom ett erbjudande han inte kunde tacka nej till.

 

– Det var ett svårt beslut att lämna Mexiko, men det är också det bästa beslutet jag tagit, säger Angel Hernandez Belmonte.

 

– Jag gillar Sverige, det är tryggare här. I Mexiko är det sådan konkurrens om jobben. Lönen är också bättre här. Jag trivs med mitt jobb - nu lär jag mig hur man justerar maskinerna, mekaniskt och elektriskt. Sedan ska jag lära mig att programmera dem.

Planen är att Angel Hernandez Belmonte även ska lära sig att installera maskiner på plats hos kunden. Det kommer att innebära mycket resande för hans del, kanske två veckor i månaden.

 

– Eftersom Angel pratar spanska kommer han att få resa till spansktalande länder där vi har många kunder. Att han kan förklara hur maskinen fungerar på deras språk är ett plus. Dessutom har han från sitt tidigare arbete kunskap om själva trådtillverkning, vilket är en stor tillgång för oss. Vi är experter på att bygga maskinerna men vi har inte tidigare haft kompetens om hur tråden tillverkas.

 

Hur är det då med svenskkunskaperna? Angel Hernandez Belmonte försöker så smått lära sig svenska, men erkänner att det är svårt. Men på jobbet funkar det ändå, alla pratar engelska, säger han.

 

– Vi känner inte att svenskakrav är berättigat på vår arbetsplats eftersom många har goda engelskkunskaper. Får vi in en person med rätt kompetens är det mer värt är att den ska kunna prata svenska. Det är dessutom viktigare med engelskkunskaper om man ska jobba med våra kunder som ju nästan alla finns i utlandet, säger Mathilda Hagstedt Suorra.

 

Även på Svennes Verkstadsmekaniska sker kommunikationen på engelska, berättar Elvis Nazdrajic.

 

– Vi var ärligt talat först lite oroliga över hur det skulle fungera. Men enligt arbetsledaren är språket inga problem alls. Och det är ju ritningarna som gäller och de innehåller ju faktiskt mycket siffror så då spelar det mindre roll vilket språk du pratar.

Det tråkiga är ju att Migrationsverket är så otydligt. De ger hela tiden olika besked.

När Svennes Verktygsmekaniska hösten 2018 behövde ersättningsrekrytera två CNC-operatörer riktade de än en gång blickarna mot Bosnien-Hercegovina. Elvis Nazdrajic kontaktade två tidigare kollegor till sina bosniska medarbetare.

 

– De var intresserade och ville gärna komma hit och jobba. Vi förvarnade dem om att det kunde ta lite tid, flera månader, innan allt pappersarbete var klart, säger Elvis Nazdrajic.

 

Denna gång valde de att gå via Teknikföretagen, som sedan december 2018 är certifierat av Migrationsverket för att ansöka om arbetstillstånd för sina medlemsföretag. Detta innebär att en process som annars tar flera månader och upp till ett år genom Teknikföretagen går på tio dagar. Medlemsföretag uppfyller dessutom genom kollektivavtalet alla krav för att få arbetstillståndet beviljat.

 

– Istället för fem månader som förra gången tog det nu tio dagar. Plus tio dagar ytterligare för den ena killen då Migrationsverket inte godkände hans passfoto. Så plötsligt blev det väldigt bråttom och killarna var inte beredda och behövde tid att fundera.

 

För Lämneå Bruk blev den första kontakten med Migrationsverket smått absurd. För att Teknikföretagen ska kunna representera ett medlemsföretag gentemot myndigheten krävs att bolaget lämnar in en fullmakt, vilket de också gjorde.

 

– Det skulle ta tio dagar. Efter tre veckor fick vi avslag med hänvisning till att ”företaget inte har en tillräckligt stabil ekonomisk situation”. Varken vi eller Teknikföretagen förstod vad det var som inte var stabilt och vi fick ingen ytterligare förklaring, berättar Mathilda Hagstedt Suorra.

 

Migrationsverket begärde in föregående årsbokslut. Företaget beslöt sig för att även komplettera med ytterligare dokument i form av bank- och kontoutdrag och ett förtydligande av företagets ekonomiska situation från vd. Efter ytterligare tre veckor fick de nytt besked, denna gång positivt.

 

– Det tråkiga är ju att Migrationsverket är så otydligt. De ger hela tiden olika besked. Jag har ringt ibland för att ställa frågor, men ena dagen får man ett svar och ringer man nästa dag får man ett helt annat.

Även i Boris Ovsyannykovs fall har det varit knepigt. Han hade förutsatt sig att själv hitta en bostad på pendlingsavstånd till den nya arbetsplatsen. Han hade kontakter som kunde hjälpa honom. Men han stötte snabbt på problem – de som skulle hjälpa honom kunde inte göra det förrän han hade fått ett samordnings- eller personnummer.

 

– Tillsvidare bor han på hotell i Norrköping och jag har lovat att vi ska hjälpa honom att hitta en bostad, säger Mathilda Hagstedt Suorra.

 

Även en sådan till synes enkel sak som att öppna ett bankkonto kan vara tålamodskrävande, berättar Elvis Nazdrajic.

 

– Första steget är Migrationsverket där man fyller i blankett, lämnar foto och fingeravtryck. Sedan skickar Migrationsverket detta till Skatteverket som tar fram personnummer. Sedan kan personen ansöka om id-kort och först sedan man har det kan man gå till banken. Den här jätteprocessen tog två månader så de första löneutbetalningarna fick vi ta ut i kontanter och ge till medarbetarna.

 

De av oss som fötts in i det svenska personnummersystemet har kanske aldrig reflekterat över detta tidigare, men utan personnummer är det uppenbarligen mycket en människa inte kan göra i Sverige.

 

– Det här måste ju gå att lösa på något bättre sätt. Som arbetsgivare borde jag kunna få ett personnummer direkt från Migrationsverket när jag anställer en person. Eller åtminstone att en process för att få det startas automatiskt när anställningen registrerats där. Som situationen är nu är det helkonstigt, för utan personnummer är du praktiskt taget strandsatt, säger Mathilda Hagstedt Suorra.

 

Hon vill också se mer engelska i myndighetskommunikationen. När Angel Hernandez Belmonte fick sitt uppehållstillstånd-kort från Migrationsverket var nästan all information på svenska. Även Skatteverket, som de var i kontakt med för att få ett samordningsnummer, skickade information på svenska.

 

– Eftersom de flesta är så väldigt bra på engelska i Sverige tar man ju för givet att också sådan här information också finns på engelska. Det här är jätteviktigt. Annars kommer man ju inte in i samhället och gör man inte det antar jag att man inte stannar. Eftersom vi är ett litet land tycker jag det är värt det att vi blir ett attraktivt land och att människor vill komma hit också, säger Mathilda Hagstedt Suorra.

Det här inget man löser bara så där. Tidshorisonten är lång så politiken måste ta tag i det nu.

Elvis Nazdrajic efterlyser en förenklad process för arbetstillstånd men också att politikerna får upp ögonen för industrins behov.

 

– Vi är många företag som söker samma kompetens, men vi kan inte hitta den här i Sverige. Då måste man göra det lättare för den kompetens som verkligen behövs i landet. Vi kanske inte kursar om vi inte får tag i kompetensen men vi omsätter mindre och våra leveranstider blir längre.

 

Han menar att politikerna inte har samma förståelse för industrin som för exempelvis IT-branschen. Kanske för att den inte uppfattas som särskilt cool. Det är dags att ta industrin på allvar!

 

– Det är viktigt att vi har kompetensen här så vi inte tvingar våra största företag utomlands. Om svenska underleverantörer inte kan leverera därför att de inte får tag på kompetensen de behöver, så kommer storföretagen söka nya leverantörer utomlands. Och om storföretagen måste importera alla komponenter – varför ska de då alls finnas kvar i Sverige?

 

Det gäller även på utbildningssidan.

 

– Här i Karlskrona har industriprogrammet lagts ner och lärlingsutbildningen har kortats från två till ett år. Det är få som söker teknikutbildningar, kanske därför att de inte marknadsförs alls. Utbildningarna får mindre budget, vilket leder till färre elever, vilket leder till sämre kvalitet och så vidare. Det blir en ond spiral.

 

– Det här inget man löser bara så där. Tidshorisonten är lång så politiken måste ta tag i det nu, säger Elvis Nazdrajic.

Publicerad mars 2019

Text

Karin Fjell Hager

Foto

Eva Lindblad