Gjuter nytt liv i Byarums Bruk

Hantverk och hållbarhet är två viktiga kärnvärden för Joel Enhörning, vd och ägare på Byarums Bruk i Småland. Sedan han köpte bruket tillsammans med sin far 2010 har han ökat både marknadsföring och omsättning. En viktig förklaring är verksamhetsfilosofin design management.

Med det mörka håret i uppror mot gravitationen, blå ullkavaj och en stickad grön slips, påminner Joel Enhörning om Sherlock Holmes i Benedict Cumberbatchs tappning när han dyker upp på perrongen för att skjutsa oss de fyra kilometrarna från Vaggeryd till Byarum. På vägen dit hinner han peka ut några av de viktigaste sevärdheterna (Byarums hembygdsgård, bilverkstaden) och berätta att det bara är en av de 14 anställda på Byarums Bruk som faktiskt bor på orten – de andra bor runtomkring, i den lite större tätorten Vaggeryd, i andra byar runtomkring eller – som i fallet Joel Enhörning själv – i Jönköping.

 

Joel Enhörning är vd på Byarums Bruk, aluminiumgjuteriet som han köpte tillsammans med sin pappa, entreprenören Kenneth Ståhl, 2010. Gjuteriet tillverkar framför allt möbler för offentliga miljöer – soffor, bänkar, soptunnor, växtkärl, cykelpollare och annat.


Bruket grundades av bröderna Zander och Bertil Bokinge 1947. De valde att gjuta i aluminium istället för järn, ett val som fortfarande står sig: alla Byarums produkter tillverkas av aluminium. Det är lättare än järn, det rostar inte och det smälter vid betydligt lägre temperatur.


– Allt aluminium vi använder är återvunnet och kan återvinnas igen i framtiden, berättar Joel Enhörning.

 

Bröderna Bokinge startade en verksamhet som prydnadsgjuteri och tillverkare av produkter för konsumentmarknaden. Väggprydnader, struvjärn, plättlaggar och pendyler växte fram om vartannat i gjuteriets sandformar. Parallellt legotillverkade de också för andra industrier.

1974 fick bruket nya ägare, makarna Hans och Ann-Britt Pruth. De valde att fokusera mer på de äldre möbelmodeller gjuteriet använt tidigare, som sofforna Classic från 1851 och Lessebo från 1840.

Jag lärde mig gå på lagret och åkte runt på sparkcykel därinne.
Detalj av soffan Classic - i produktion sedan 1851.
Detalj av soffan Classic - i produktion sedan 1851.

Men de ville utveckla nytt också. De tog kontakt med designern Björn Alge och tycke uppstod.

 

Joel Enhörning föddes 1981.


– Jag växte i princip upp på pappas företag Lammhults Möbel. Jag lärde mig gå på lagret och åkte runt på sparkcykel därinne. Jag minns lukten av bockade stålrör, säger han.


Han läste linjen Produktutveckling och design på Malmö högskola, men kompletterade också med kurser i bland annat ekonomi och entreprenörskap.


Efter en sejour som trainee på Ikeas huvudkontor i Älmhult började han jobba tillsammans med sin bror, designern Jesper Ståhl, i dennes företag.


– Jag var ursprungligen väldigt fokuserad på produktdesign, men när jag var på Ikea insåg jag att projektledning nog var mer min grej, säger Joel Enhörning, som jobbade med detta på Jesper Design i drygt sex år.

Under tiden hade Joel också pratat med pappa Kenneth om att göra något tillsammans. Joel ville gärna prova entreprenörsbanan med honom som mentor. ”Då är det hög tid om vi ska hinna med” svarade Kenneth, som är född 1941.

 

En dag läste de en artikel om Byarums Bruk i tidningen Residence. Skribenten var överförtjust i företaget, och mellan raderna i intervjun gick det att ana att Hans och Ann-Britt Pruth började känna att det var dags att kliva av.


En närmare titt visade att Byarums Bruk var ett intressant objekt för duon, inte minst på grund av satsningen på formgivning och företagets unika tillverkning. Vid det här laget hade Björn Alges alster hos Byarums Bruk fått sällskap av produkter som ritats av två andra designers, keramikern och professorn Signe Persson-Melin och formgivaren Mårten Cyrén.

Sitt första år ägnade han åt att sitta på händerna för att motstå lusten att börja förändra.

Joel Enhörning tog kontakt, och jo, de kunde tänka sig att sälja. Så kom det sig att Joel Enhörning klev in på kontoret som ägare och vd på Byarums Bruk den 1 september 2010.


– Min drivkraft är varumärkesbyggandet, det är så otroligt roligt. Företaget har så många kvaliteter: det industriella hantverket, kunskapen, den lokala produktionen och den fina hänsynen till miljön ... allt det får mig att tänka att åh, vilken story vi har att berätta!, säger Joel Enhörning.

 

Sitt första år ägnade han åt att sitta på händerna för att motstå lusten att börja förändra.


– Vi bestämde oss för att inte göra några förändringar alls första året. Först ville vi lära känna verksamheten och personalen på djupet, säger Joel Enhörning.


– Efter ett år gasade vi på rejält. Jag vet att jag tänkte väldigt annorlunda då än jag gjorde första tiden i företaget.

Många av de produkter Byarums Bruk tillverkar idag har hängt med ett bra tag. Nämnda Classic och Lessebo är två av dem, en annan är soffan Byarum, under många decennier en självklarhet på varenda tågstation i hela Sverige.


Parallellt har sortimentet utvecklats. Sedan 2010 har det tillkommit omkring tio nya produkter. Samtidigt har två försvunnit, men fler borde ha gjort det.


– Om vi har 63 produkter idag hoppas jag att vi kan lyckas banta det lite till nästkommande år. Men vi brottas med samma utmaning som andra möbelföretag, vi måste våga ta bort produkter ur sortimentet också, säger Joel Enhörning.


– Å andra sidan, har vi en kommun, till exempel, som köpte bänkar för 30 år sedan och nu vill komplettera, så är det enklaste att de hittar produkten i vårt ordinarie sortiment.

Joel Enhörning
Att vi jobbar lokalt skapar också social hållbarhet.

Samtidigt, medger han, slängs aldrig någonting. I källaren finns gjutmodellerna till alla produkter Byarums Bruk har gjort sedan lång tid tillbaka. Eftersom det rör sig om hantverk är det egentligen inga problem att plocka fram en gammal modell och gjuta nya ex av den.

 

Sand, sot, lera och vatten är basen för formarna som gjutningen sker i. Sanden hälls i en ram placerad kring den ena halvan av gjutmodellen och packas så hårt att ramen sedan kan lyftas utan att sanden rinner ut. Sedan läggs två ramar med varsin halva av modellen ihop och bildar gjutformen.


Från smältugnen hämtas sedan det flytande aluminiumet och hälls i formen. Efter en kvart öppnas formen, sandblandningen hälls ner i ett hål i golvet för att bli en ny form (sanden är faktiskt densamma som återanvänts sedan 1947). När den kallnat skickas den gjutna delen vidare för att putsas, svetsas, lackas och allt annat som eventuellt behöver göras för att få fram slutprodukten.

 

Kretsloppet är något Joel Enhörning ständigt återkommer till. En fördel med aluminium är att det inte rostar: när en produkt har gjort sitt kan metallen smältas ner och användas på nytt, i princip utan materialförlust. Sanden går som sagt runt, runt i gjuteriet.

 

Över huvud taget är hållbarhet något viktigt på Byarums Bruk.


– Tänker du på hållbarhet och miljö så jobbar vi med återvunnen aluminium, vi har våra leverantörer lokalt och slipper långa transporter och skickar flertalet av våra sittmöbler nedmonterade för att slippa transportera luft, till exempel, säger Joel Enhörning.


– Att vi jobbar lokalt skapar också social hållbarhet. Vi lär känna våra underleverantörer, vi kan jobba tillsammans med dem och mot gemensamma mål. Det händer mycket lättare när man sitter nära varandra.

Byarums Bruk
Vi har nära till beslut, kan diskutera och tänka ihop och sedan göra slag i saken.

Den typiska föreskrivaren – den som rekommenderar ett inköp – av Byarum är landskapsarkitekt. Mellan 85 och 90 procent av kunderna finns i eller jobbar för den offentliga sektorn. 90 procent av dem finns i Sverige. Gentemot dem är hållbarheten också en konkurrensfördel.


– De förväntar sig en kvalitetskänsla, en hållbarhetskänsla. Många kommuner eller kunder som har våra möbler har haft dem länge och fortsätter gärna med det. De ser styrkan i hållbarhetstänket.


För fyra år sedan omsatte företaget 17,5 Mkr, idag omsätter de 25 Mkr och vinstmarginalen har varit över 20 procent de senaste tre åren.


Den fina vinstmarginalen förklarar Joel Enhörning med verksamhetsfilosofin design management. Det handlar om att få till en röd tråd som håller ihop företagets verksamhet på alla nivåer.


– Det handlar om att sätta upp en strategi för hur man ska jobba och sedan dra allt i verksamheten åt samma håll, från kundmöten till produktsortiment. Även om man själv kan uppleva sig tjatig när man är konsekvent i sin kommunikation, är jag helt övertygad att mottagaren upplever att man är tydlig och ett förtroende skapas. Man vet vad man vill och vad man vill kommunicera.


Att Byarums Bruk med sina 14 anställda är en liten organisation gör det lättare att lyckas med detta.


– Vi har nära till beslut, kan diskutera och tänka ihop och sedan göra slag i saken. Det tror jag är en styrka många små och medelstora företag har och borde bli bättre att ta vara på, säger Joel Enhörning. 

De kommande åren hoppas han kunna stärka Byarums Bruks position på marknaden i både Sverige och Norge.


– Och att vi ska kunna presentera nyheter med lite innovativ höjd. Men andra ord har vi något på gång, haha! Tyvärr kan jag inte berätta mer förrän nästa år.


Sedan några år tillbaka har ett annat projekt gett bruket lite extra mycket strålkastarljus. Det heter The Sculpture Project.


– Redan när vi tog över bruket kände både jag och Kenneth att vi med de förutsättningar som finns här, så ville vi göra något inom konst.


2013 blev det av. Då hade glaskonstnären Ann Wolff fått fria händer att skapa något som gjuteriet sedan förverkligade. Det blev en skulptur som gjöts i 65 exemplar och ställdes ut på Stockholm Furniture Fair i början av 2013. Trots att prislappen var cirka 18 000 kronor, såldes samtliga 65 skulpturer på tre dagar.


Lika framgångsrikt blev det när konstnärerna Britt-Ingrid Persson och Kjell Engman tog fram skulpturer till 2014 och 2015.


– I år valde vi att inte göra någon skulptur. Vi vill inte att det ska bli något vi bara gör för att vi ska eller borde göra. Det är ett projekt som helt styrs av hjärtat, säger Joel Enhörning.

När vi frågar Kenneth Ståhl om sonen som ledare är det första ord han kommer att tänka på ”lyssnande”. När vi senare frågar Joel Enhörning själv om hans ledarstil säger han samma sak. 


– Jag är inte den som står och pekar med hela handen och skriker, men däremot vet jag tydligt vilken riktning vi ska gå åt. Jag tror också att jag anses som positiv och närvarande – kanske också idérik, säger han.

Det känns som att jag har fått ihop det bra. Det är något jag också har att tacka mina underbara medarbetare för.

Byarums Bruk är på sitt sätt väldigt mycket en släktaffär. Det startades av två bröder, köptes av äkta makar, och såldes vidare till en far och son. Många 30-åringar skulle nog tveka inför att ha sin egen pappa som både hälftenägare och styrelseordförande, men för Joel Enhörning är det inga problem.


– Han är här en dag i veckan och har ingen operativ tjänst, han är mitt bollplank. Som entreprenör låg han alltid lite i framkant och är öppen för nya idéer. Vi har jätteroligt tillsammans, säger han.

 

Någon optimal balans mellan arbetsliv och privatliv finns kanske inte, men för egenföretagare och verkställande direktörer generellt kräver jobbet många gånger långt mer än normalarbetstid. Men Joel Enhörning hävdar att han trots allt hinner med både jobb, dottern Flora och hemskötsel.


– Jag lämnar oftast på förskolan och hinner ibland hämta också. Jag prioriterar att komma hem i tid framför att jobba över på kontoret, jag jobbar hellre några timmar efter att Flora gått och lagt sig. I hushållet är det bland annat disken som är mitt ansvar, men jag slipper tvätta, haha.

Hittills har det alltså fungerat att kombinera egenföretagandet med privatlivet. 


– Det känns som att jag har fått ihop det bra. Det är något jag också har att tacka mina underbara medarbetare för, säger Joel Enhörning.

Publicerad augusti 2016

Text

Per Torberger

Foto

Eva Lindblad