- Att praktiskt få testa skulle öka intresset för teknikämnen

-Jag tror att man måste börja med det praktiska tidigare, både i lägre åldrar och innan man går in på det teoretiska. När jag gick i skolan tyckte många att det var svårt med teknik, just för att det lätt kan bli väldigt teoretiskt. Ett exempel från fysiken är reaktionskraft, om eleverna till exempel får testa ett verktyg och göra en åtdragning med en skruvdragare för att fysiskt känna reaktionskraften innan de ska beräkna den så tror jag det blir en helt annan förståelse. Jag tror att betydligt fler hade tyckt det vara både roligare och mer intressant om man får prova på olika vardagliga tekniska funktioner som man kan koppla till teorin innan man ska börja lära sig formler. Bara formler blir både abstrakt, svårbegripligt och svårare att minnas om man inte kan applicera det.

Lovisa som är uppväxt i Norrköping där hon gick naturprogrammet på gymnasiet berättar att de, precis som många andra, hade labb i kemi och fysik men att det ibland var svårt att relatera till.

-Vi hade labbar, men ofta var det läraren som visade längst fram men vi elever fick sällan testa. Hur ska du förstå vad två newtonmeter är om du inte fått känna på vad det är? Fokus ligger nästan alltid på teorin, som till exempel att räkna på moment och hållfasthet, men vad betyder det egentligen att något är hållfast. Hade man till exempel byggt mer broar och torn redan i mellanstadiet så är jag övertygad om att fler förstått och varit mer nyfikna. Skolan är generellt fokuserad på det teoretiska att många med praktiska kompetenser får svårt att utvecklas. Det är en sak att räkna på att svarva, men en helt annan att kunna göra det praktiskt och båda kompetenserna är lika viktiga.

Efter gymnasiet reste Lovisa till Alabama i USA där hon fått ett scholarship på University of Montevallo ett år för att utöva den sport hon håller på med, lacrosse (lagidrott som spelas med racketliknande klubba och gummiboll). Trots inriktningen på gymnasiet var hon osäker på vad hon skulle vilja läsa framåt så året i USA blev ett testår, något hon starkt rekommenderar om man är osäker på vad man vill jobba med i framtiden.

-Jag hade ingen egentlig inriktning under mitt år i USA men visste att jag gillade matte och andra teoretiska ämnen men kände samtidigt att jag behövde något kreativt avbrott så jag testade massa olika saker. Det blev kurser inom konst, programmering, matte och tv-produktion. Det året gjorde att när jag sedan sökte universitet i Sverige och hittade utbildningen i Linköping så kände jag att den verkligen passade mig. Det var en bra mix av saker som tilltalade mig, som matte och programmering men också det kreativa som att rita i CAD och samarbeta i projekt. Hade jag inte haft ett ”testa på” år så kanske jag inte hade förstått att just den här utbildningen skulle passa mig, så det kan jag varmt rekommendera.

På universitetet var de första åren teoritunga med fokus på matte och fysik men ju längre in i utbildningen, när man själv får börja välja riktning, blev det roligare tyckte Lovisa som valde att gå mer mot industriell ekonomi för att i framtiden kunna jobba mer strategiskt. Under det fjärde året var Lovisa på utbyte i Österrike där hon såg att företagen och universitetet hade ett närmare samarbete än i Sverige.

-Vi var ofta på företagsbesök och många företag kom till universitetet och föreläste vilket var väldigt intressant, det blev mer verklighetsfokus, inte så mycket ”skolboksfokus”. Men sen har de ett helt annat samarbetsupplägg med betydligt fler kurser där man gjorde uppdrag för ett företag. I Sverige är det lite två skilda världar, antingen sitter man med skolböckerna eller så jobbar man. Efter sommarjobb på Atlas Copco fick jag chans till ett internship på företaget, med deltid våren i fyran och hösten i femman. Det var en fantastisk möjlighet men ibland tufft att få ihop de två världarna: studier och jobb.

Atlas Copco följde med Lovisa under nästan hela utbildningen. Det började med kandidatuppsats om att ”utveckla en vinkelväxel i en vinklad skruvdragare”. Efter det blev det sommarjobb och internship där även ex-jobbet “developing a Criteria Framework for Ramp-up of a New Product in a Global Manufacturing Network” ingick. Och i dag arbetar hon alltså som projektledare på huvudkontoret i Stockholm och även om hon just nu inte konstruerar så är det en styrka tycker Lovisa att ha den tekniska bakgrunden i det jobb hon gör nu.

-Jag är projektledare med operativt ansvar och då är det bra att förstå kundens problematik och kunna prata med konstruktören. Ett typiskt jobb kan vara att en kund har ett önskemål om en speciell åtdragningsapplikation. Det börjar ofta med att besöka kunden för att gå igenom vad de behöver. Därefter följer en rad aktiviteter så som offertskrivning, avstämning med konstruktör som tar fram en ritning. Om sedan kunden väljer att gå vidare så ska delarna beställas, det ska letas leverantörer som kan producera specialdelar, bestämmas material, skicka till montör, se till att allt hamnar hos kund, boka installation och gå igenom installationschecklistor (att det finns luft, el, nätverkskabel etcetera). Våra specifika produkter kräver CE-märkning vilket också ligger på min funktion, till det hör att ta fram en användarguide, en ”part list”, en underhållsplan och en försäkring om vilka direktiv som vi följer. Allt ska finnas hos kund en vecka innan applikationen ska installeras. Därefter följer uppföljningsarbete och fakturering.

Att kunna planera och vara strukturerad är viktiga egenskaper för jobbet menar Lovisa.

-Nu har jag 16 olika projekt i gång samtidigt där alla är i olika faser och då gäller det att kunna jonglera och strukturera upp arbetet men också att ha ett positivt synsätt, att se möjligheter och inte hinder.

Avslutningsvis, var ser du dig själv om 10 år och finns det något du skulle vilja skicka med till andra tjejer som är sugna på teknikämnen men inte riktigt vågar?

-Det är kul med design men ännu roligare med människor. Om 10 år skulle jag nog vilja leda andra, samtidigt som jag vill vara nära innovation och utveckling. Jag tycker verkligen om när man får klura tillsammans för att hitta nya vägar och lösningar åt kunden. Och det finns alltid saker att förbättra.

-Mitt medskick till alla, oavsett kille eller tjej, är att det är okej är att inte kunna eller förstå. Ingen kan allt första eller ens andra gången man provar men det är ju det som är syftet med utbildning- att lära sig. Och det tar tid. Ofta är vi rädda för att visa oss okunniga, men hur ska man kunna veta om man tycker något är roligt om man aldrig vågar testa? Så våga prova!