Covid inte längre samhällsfarlig – detta har företagen lärt sig

Vid månadsskiftet mars-april kommer covid-19-lagen inte längre att gälla. I samband med detta kommer covid-19 inte längre att betraktas som en samhällsfarlig sjukdom och alla kvarvarande restriktioner tas bort.

Coronakrisen framstår nu som avlägset i skuggan av kriget i Ukraina. Att använda lärdomarna från en kris kan dock bidra till att rusta upp sig inför nästa. Med det i åtanke tog FOI, på uppdrag av justitiedepartementet, redan i december fram rapporten ”Omställningar under coronapandemin”.

Rapporten handlar om hur bland annat företagen upplevde produktionsomställningarna och kontakten med den offentliga sektorn under pandemin. Med omställning menas hur företagen ställde om från sin ordinarie produktion till att i stället tillverka material som behövdes i samband med pandemin, som till exempel munskydd.

– Just nu drivs ett arbete för att försöka återupprätta det svenska totalförsvaret och att på olika sätt förbättra vår beredskap inför kriser och krig. Där kan den här rapporten tillsammans med andra ligga till grund för de beslut som fattas, säger Christoffer Wedebrand, en av författarna bakom rapporten.

– Det är justitiedepartementet som har betalat rapporten men resultaten kan användas av alla myndigheter och departement, som till exempel Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Och även av företagen om de vill det.

Rapporten baserar sig på intervjuer från 2021 och de flesta av respondenterna är näringslivsaktörer – företag som ställde om under 2020 – och branschorganisationer, exempelvis Teknikföretagen, som hjälpte till med omställningen.

– Vi har också pratat med myndigheter på central nivå, som Socialstyrelsen, med regioner och med Sveriges kommuner och regioners, SKR:s, inköpscentral Adda, för att ta reda på vad som gick bra och vad som gick mindre bra, säger Christoffer Wedebrand.

Det saknades struktur

Vilka lärdomar har då företagen och andra svarande dragit från omställningen under coronapandemin? Christoffer Wedebrand säger att en del företag upplevde att ett hinder för en snabb omställning var att de inte fick tag på de råmaterial och insatsvaror som behövdes för att kunna ställa om.

– Många av våra respondenter återkom också till att de tyckte att det saknades en struktur på nationell nivå, bland myndigheterna, för att befrämja omställningarna, säger han.

En annan punkt som många av företagen återkom till i intervjuerna var att det upplevdes som oklart vilken typ av produkter som myndigheterna ville ha hjälp med att framställa, i vilka kvantiteter, enligt vilka krav och över hur lång tid.

– De offentliga aktörernas efterfrågan har upplevts som ganska svajig. I början av krisen när det var allvarliga resursbrister inom vården skrek många efter hjälp och företag uppmanades att ställa om sin produktion – vilket många gjorde – men sedan blev man ståendes med överskott för man fick inte avsättning för sina produkter, säger Christoffer Wedebrand.

– Skälet verkar ha varit att den globala marknaden öppnade senare. Då hade regioner och myndigheter redan etablerade avtal med Kina och på andra håll, och återvände till de avtalen.

De företag som inte kunde sälja vidare sina produkter hanterade problemet på olika sätt. En del fick statliga bidrag för sina kostnader men andra fick ställa om på egen hand och försökte sälja överskottet på marknaden, berättar Christoffer Wedebrand.

– En del andra blev framgångsrika när de etablerade nya produktionslinjer. Det blev som en permanent omställning för dem.

Hjälp med certifieringar

Enligt Christoffer Wedebrand upplevde en del företag att det var oklart vilka myndigheter man skulle ta kontakt med för att utreda olika typer av frågor, som exempelvis att stämma av resursbehovet. Ibland gick det bättre när företagen i stället vände sig till kommunerna och regionerna.

– Erfarenheterna har sett olika ut för olika företag men den bild jag har är att många tyckte att det gick bättre när man vände sig till de lägre förvaltningsnivåerna. Där hittade många en bättre relation. I vissa fall verkar det ha rört sig om personliga kontakter.

– Något som framkom i intervjuerna är att regionerna köper sjukvårdsmaterial i vardagen så de hade god koll på vad som behövdes och i vilka mängder.

Statliga myndigheter får dock inte bara kritik. Enligt rapporten är flera av respondenterna nöjda med hur myndigheterna hanterade frågan om certifieringar av sjukvårdsprodukter under pandemins första år.

– Inom hälso- och sjukvårdsområdet ställer man av förklarliga skäl väldigt höga krav på många av de produkter som används. I synnerhet skyddsutrustning som andningsskydd, förkläden och visir. Det är inte möjligt att bara ställa om och leverera utan att man har prövat produkterna, säger Christoffer Wedebrand.

Han tillägger att myndigheter som FOI, och forskningsinstitut som RISE, hjälpte till genom att kvalitetssäkra produkterna så att de kunde leva upp till de krav som ställs inom hälso- och sjukvården. Sedan bidrog myndigheterna med certifieringar och ekonomiskt stöd, och när det inte var möjligt att nå upp till vissa krav har det getts dispenser.

– Det är klart att det har tagit tid och varit krångligt men många har varit nöjda med den hjälp man har fått av myndigheterna i just den frågan.

Intern omorganisation

I rapporten nämns också att en del företag omorganiserade sig internt för att hantera omställningen. Det kunde exempelvis röra sig om att man etablerade en särskild rekryteringsfunktion för att resursförsörja omställningen, säger Christoffer Wedebrand.

– Man kanske behövde starta upp en särskild packcentral och ha personal till den, eftersom man inte har det i vanliga fall. Då behövde man en särskild rekrytering.

– Det kunde också vara att man kopplade in en särskild senior inom företaget till ett projekt. Någon respondent berättade om hur man etablerade projektteam.

Inför eventuella framtida kriser har respondenterna en del synpunkter på hur samordningen kan förbättras mellan företag, branschorganisationer och den offentliga sektorn.

En synpunkt som fördes fram i rapporten är att om det behövs särskilda insatsvaror som inte finns tillgängliga eller tillverkas i Sverige kan det behövas vidtas andra åtgärder för att beredskapslagra dem.

– Sedan vill man gärna se stärkta relationer mellan myndigheter och näringsliv och ett tydliggörande om vilka de offentliga kontaktpunkterna är vid olika typer av kriser, säger Christoffer Wedebrand.

Möjligheten till snabbare certifieringar och dispenser var ytterligare en punkt som företagen berörde.

– När det blir en kris kanske man måste acceptera att alla varor inte kan leva upp till normala kvalitetskrav. Då måste det på förhand finnas möjlighet att förbereda dispenser.

Något som företagen efterlyste var att det ska finnas någon form av struktur – en ansvarsfördelning mellan myndigheterna – och mandat för att kunna fatta de beslut som krävs för att kunna genomföra snabba omställningar.

– Man vill också se en klarare bild av behoven framöver, att vi på förhand analyserar vilka behov som skulle kunna uppstå under olika scenarier, avslutar Christoffer Wedebrand.