Från miljö till arkeologi – tillståndsfrågan pressar företagen

Svenska teknikföretag som ska investera, expandera eller ställa om sin verksamhet stöter många gånger på patrull runt tillståndsprocesser. Tillstånd kan krävas inom många områden, vart och ett sällan koordinerade med varandra.

Det handlar inte bara om långa handläggningstider utan också om att olika myndighetsprocesser löper parallellt utan att mötas i tid. Situationen kan ställa till det för företag som väntar på att få starta igång tids- och leveranskritisk ny produktion.

Stina Andersson, näringspolitisk expert inom miljö och kemikalier på Teknikföretagen, berättar om utmaningarna, och vad som behövs för att lösa dem.

– Det är viktigt att det är liknande förutsättningar i hela landet, att det finns bra kompetens på de myndigheter som ansvarar för de här frågorna och att man som företag ska veta vad som efterfrågas, säger hon.

Hon pekar på att tillståndsfrågan berör stora delar av teknikindustrin – från mindre produktionsanläggningar till komplexa fabriksetableringar – och att variationerna mellan olika län kan bli avgörande.

– Om man ser till länsstyrelser så hör vi att de jobbar på lite olika sätt i olika regioner. Vissa har kommit längre och har en mer effektiv process än andra. Det kan också variera beroende på vilken kompetens som finns tillgänglig.

En myndighet för miljöprövning

Även om Stina Andersson påpekar att det finns väldigt många kunniga experter ute på myndigheterna kan handläggning och prioritering ibland bero på hur många resurser och mycket tid som finns avsatt.

Den nuvarande ordningen kring tillståndsprövning innebär regleringar i flera olika kapitel i miljöbalken, delvis beroende på vilken typ av verksamhet det handlar om. Till det kommer bestämmelser i ett antal förordningar under miljöbalken, samt lagar och bestämmelser utanför miljöbalken.

Mot denna bakgrund föreslog en statlig utredning (SOU 2024:98) att olika spår inrättas, där ett snabbare ”granskningsspår” ska gälla för verksamheter med mindre betydande miljöpåverkan, och ett grundligare ”miljötillståndsspår” ska gälla för verksamheter med betydande miljöpåverkan.

Vidare föreslår utredningen att miljöbedömning och tillståndsprövning ska ske i ett samlat förfarande, att ett nytt ”kapitel 20” i miljöbalken ska samla regelverket för miljöprövning, samt att en ny nationell prövningsmyndighet inrättas med ansvar för hela processen.

Teknikföretagen är som remissinstans positivt till förslagen, och lyfter i övrigt förenkling och digitalisering av processerna som värdefulla åtgärder. I början av oktober fastställde också regeringen förslaget om en ny, centraliserad miljöprövningsmyndighet, och avsatte budgetmedel för den.

Riskerar att skapa ett glapp

Även inom andra områden får företagen ofta vänta länge på tillstånd. Ett tydligt exempel är energiområdet, särskilt mot bakgrund av den nu pågående elektrifieringen av industri och transporter.

Oskar Kvarnström, näringspolitisk expert inom energi och infrastruktur på Teknikföretagen, beskriver hur olika delar av elsystemet utvecklas i olika takt.

– Det går generellt mycket snabbare att bygga en fabrik än att bygga ut elnätet. Och att elnäten tar så lång tid att bygga ut beror till stor del på just tillståndsprocessen, säger han. Myndigheterna jobbar med att korta ner ledtiderna för utbyggnad av elnäten, vilket är ett välkommet och viktigt arbete.

Såväl nya industrianslutningar till elnätet som nya elproduktionsanläggningar behöver föregås av omfattande prövningar, ofta hos flera instanser. För vindkraften tillkommer dessutom det så kallade kommunala vetot.

– År 2024 var det sex av tio projekt som stoppades av det kommunala vetot. 2025 var siffran nio av tio, säger Oskar Kvarnström.

Situationen riskerar att skapa ett glapp mellan politiska mål om elektrifiering och de faktiska förutsättningarna för industrin. Exempelvis redovisade Industrirådet, där Teknikföretagen är en av medlemmarna, i en rapport år 2023 hur elektrifieringen beräknas öka industrins årliga elbehov med 70 TWh, från 45 till 115 TWh per år fram till år 2030.

Samtidigt varnade Industrirådet för att utbyggnaden av elproduktionen kan hålla på att tappa takten. Bland annat pekade de på hur miljötillståndsprocesserna behöver bli effektivare, snabbare och mer förutsägbara. Den faktiska byggtiden för en kraftledning är sällan längre än två år, men kan ändå ta 10–15 år i anspråk på grund av olika tillstånd.

Industrirådets rapport lyfte också som ett av de största hindren för företagens elektrifiering att det tar lång tid att få en anslutning, oavsett om det gäller en anslutning till en ny plats eller en effekthöjning på en befintlig plats.

– Elnäten behöver byggas ut på alla nivåer – lokalnät, regionnät och stamnät, påpekar Oskar Kvarnström. Samtidigt behöver vi bli bättre på att använda befintliga elnät mer effektivt för att möjliggöra snabbare anslutningar och hålla nere kostnader.

Nytt tillstånd krävs

Utmaningarna kring tillståndsprocesser blir tydliga hos lantbruksmaskintillverkaren Väderstad AB utanför Mjölby. Verksamheten har vuxit kraftigt under lång tid och Väderstad är idag en stor, välkänd och väletablerad global aktör på sin marknad. Tillväxten har gjort att företaget behöver expandera, vilket har krävt både ett nytt miljötillstånd och en ny detaljplan.

– Det är vår process för lackering som styr att vi behöver ha ett miljötillstånd för vår verksamhet, säger Elin Iseskog, hållbarhetschef vid Väderstad.

Sedan drygt 20 år tillbaka hade Väderstad tillstånd för sin verksamhet, där jordbruksutrustning lackeras i företagets omisskännliga röda, gula och svarta färger. Tillståndet är väl tilltaget när det gäller förbrukning av färg och lösningsmedel. Utvidgade markanspråk gör dock att ett nytt tillstånd krävs.

– För 20 år sedan fokuserade man inte så mycket på hur stor yta man behövde vara på. Men eftersom vi har långsiktiga expansionsplaner och behöver bygga ut behöver vi ändå ha ett nytt miljötillstånd, förklarar Elin Iseskog.

Väderstads expansion kräver bra avfallshantering, fler kontor, testverksamheter av utrustningen och annat. Även andra frågor har tillkommit sedan det första miljötillståndet – bland annat har mer fokus lagts på dagvattenhantering och markföroreningar. För dessa områden har företaget behövt göra ytterligare utredningar.

Utöver ett nytt miljötillstånd behövdes också en detaljplan för de tillkommande verksamhetsytorna, även om Väderstad äger marken det handlar om.

– Och att få de här processerna att gå i takt är en utmaning, säger Elin Iseskog.

"Fått vänta jättelänge"

Det kanske största hindret handlade dock om kulturmiljö. Elin Iseskog, som själv har jobbat många år på en länsstyrelse, var förberedd även på detta – men inte på hur lång tid det skulle ta.

– Ska man bygga ut så måste man även titta på arkeologi. Så är det i Sverige, så det är inga konstigheter, menar hon. Men där har vi fått vänta jättelänge på att det ärendet ska kunna hanteras.

Med andra ord, även om övriga delar av deras ansökning har processats av länsstyrelsen och övriga myndigheter, står Väderstad nu och faller med att Länsstyrelsens kulturmiljöenhet har väldigt mycket att göra. Då har ändå företaget låtit utreda och skicka in alla relevanta dokument.

– De har säkert gjort en rätt prioritering utifrån de riktlinjer de har, men vi har väntat väldigt länge. Ska man fokusera på att göra tillståndsprocesserna mer förutsägbara och snabba behöver man titta på helheten, menar Elin Iseskog.

Väderstad har försökt koordinera samtliga ansökningsprocesser, men efterlyser motsvarande samordning även från myndigheternas sida. Något som kanske kan lösas genom den föreslagna, nationella prövningsmyndigheten.

Växande teknikföretag runt landet står redan och stampar i den berömda farstun.