Näringslivets beredskap betydelsefull men oklar

Det har gått fort. Sverige skakades om i grunden av Rysslands fullskaliga angrepp på Ukraina för två år sedan och på konferensen ”Folk och Försvar” i Sälen nyligen gjordes (visserligen omdiskuterade) uttalanden från regeringen om att ”det kan bli krig i Sverige”. Att vi har lagt trettio år på att montera ner vår beredskap ter sig plötsligt obegripligt.

När civilt och militärt försvar nu ska byggas upp igen är det i en ny värld, där omfattande lager av viktiga produkter och råvaror är borta sedan länge i Sverige. Den så kallade försörjningsberedskapen (se faktaruta) kommer i mycket stor utsträckning att bygga på näringslivets förmågor.

— Man kan lagra vissa saker men jag tror inte att de olika aktörerna vet vad de behöver. Företagen vet utifrån deras kommersiella förmåga hur deras behov och leverantörskedjor ser ut men staten måste ha en övergripande bild av vilka förmågor som måste upprätthållas, säger Pia Sandvik, vd för Teknikföretagen.

Hon är även organisationens representant i det näringslivsråd som ministern för civilt försvar har tillsatt för att arbeta med frågorna.

Det finns en färsk utredning om en ny modell för svensk försörjningsberedskap som har varit på remiss under hösten och som föreslår att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, ska vara nationell samordnare. Både i den och ytterligare en utredning om vikten av olika varor och tjänster medverkar Svenskt Näringslivs Johan Sjöberg, ansvarig för säkerhets- och försvarspolicy. Han är kritisk till tempot i beredskapsbygget, men har viss förståelse.

—Vi började från noll så det är inte konstigt att vi inte har kommit längre, men — det största problemet är kultur, inte att det saknas lagstiftning och vilja. Vi har inte tankesättet, kulturen mellan privat näringsliv och offentlig sektor. Vi har byggt väldigt segregerade system och myndigheterna har inte heller arbetat så integrerat med varandra. Det måste vi bryta med en gång för alla.

Sekretesshinder måste lösas snabbt

Den klyfta Johan Sjöberg upplever yttrar sig konkret i att myndigheter och företag som ska samverka i beredskapsfrågorna nu sitter och håller på information.

—Då faller hela poängen med samarbete. Man måste känna tillräckligt stort förtroende och det krävs snabbt någon form av ramavtal som är sekretessbrytande. Utan fler utredningar, säger han.

Teknikföretagens Pia Sandvik stämmer in.

—Det är inte ”rocket science”, säger hon och refererar till sitt tidigare vd-uppdrag på RISE där man löste sekretessfrågorna med avtal.

—Men, pågår det arbetet? frågar hon, retoriskt. Vi är inte vana vid att arbeta på detta sätt där aktörer ska samarbeta om ett nytt område. Det handlar också om aspekter som aktiebolagslagen och att företag kan ha utländskt ägande, det är inte bara att fatta beslut om något, utan det måste finnas avtal och betalningsmodeller, säger hon.

—Om vi pratar konkreta åtgärder för att stärka totalförsvarsförmågan bör staten i största möjliga mån tydliggöra dessa genom avtal, säger Pia Sandvik.

—Företagen är villiga att ställa om, vilket också blev tydligt under pandemin, men staten måste i så fall vara en tydlig beställare, det vill säga ställa om till vad, när, hur stora är behoven, vilka är premisserna i övrigt?

Svenskt Näringslivs Johan Sjöberg menar att lagerhållning i Sverige måste ske utifrån en mycket noggrann och genomtänkt analys. Det är inte osannolikt att Sverige behöver vissa lager för till exempel läkemedel, drivmedel, reservdelar och olika insatsvaror till livsmedelsindustrin. Annat skulle kunna vara halvledare, vissa jordartsmetaller och mineraler.

—Men försörjningsanalysen är knappt påbörjad, säger han och menar att det måste till en ny upphandlingsmodell för lagerhållning.  

—Om lager ska etableras bör de primärt finnas hos leverantören och vara en del av en upphandling. Om staten skulle hålla och omsätta stora lager, för att hålla dem fräscha genom försäljning, blir staten en kommersiell aktör med stor risk för att rubba marknadsförutsättningarna, säger han och berättar att Tillväxtverket eventuellt kommer att få ett särskilt ansvar för beredskapsfrågor inom industrin.

Idag finns så kallade sektorsansvariga myndigheter inom en rad områden, till exempel har Socialstyrelsen ansvar för sjukvård och omsorg och Finansinspektionen för finansiella tjänster medan det än så länge saknas en motsvarande funktion för tillverkningsindustrin, något som en pågående utredning tittar på.

Matchmaking med försvaret?

Hur ska man då som företagare tänka kring frågan? Pia Sandvik föreslår att man går igenom sin verksamhet.

—Kan vi bidra? Kan vi ställa om och vad vill vi ha för säkerheter för det? Att löpande se över leverantörskedjor är en viktig del av detta arbete, men även hotbilds- och riskanalysarbete, säger hon.

Svenskt Näringsliv kommer den 20 februari att presentera en strategi som företag kan förhålla sig till men också för att hjälpa regeringen och myndigheter att prioritera.

­— Det blir ett policydokument som ska vara konkret och komma med ett antal tydliga rekommendationer, säger Johan Sjöberg.

—Det är inte så komplicerat — vi måste planera för att vi kan hamna i krig. Som företagsledare vill du ju ha koll på din verksamhets förutsättningar och leveranskedjor och har troligen en kontinuitetsplanering. Nu ska man ta ett steg längre, diskutera i ledningsgruppen och göra styrelsen medveten. När det gäller myndigheterna måste de få en möjlighet att absorbera det ökade ekonomiska stödet, men jag skulle sova tryggare om näringslivet var en fullt integrerad del av planeringen.

Pia Sandvik vill lyfta fram potentialen hos Teknikföretagens medlemmar i att medverka i uppbyggnaden av försvaret.

—Sverige har många företag som ligger i framkant och har spetsforskning och kompetens som kan nyttjas i totalförsvaret. Många teknikområden har både civila och försvarsmässiga tillämpningar. Att då utveckla sådan teknik specifikt för försvarsområdet driver kostnader och kommer många gånger att leda till sämre lösningar än om gemensam eller samordnad utveckling kan åstadkommas. Där skulle det finnas något slags matchmaking, så att försvarets aktörer och företagen enkelt skulle kunna mötas.

Jag vet inte vem som ska ta ansvaret, bara att det måste göras, säger Pia Sandvik.

...........

Fakta:

Detta är försörjningsberedskap (enligt Utredningen om nationell samordning av försörjningsberedskap)

Verksamhet som syftar till att i fred och krig upprätthålla försörjning av varor och tjänster som är nödvändiga för:

-befolkningens överlevnad

-att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna, eller

-att bidra till det militära försvarets förmåga