Så kan frihandeln utvecklas efter pandemin

Det myllrar äntligen i korridorerna på Handelshögskolan i Göteborg igen. Cecilia Malmström har en dryg månad kvar av sitt tvååriga uppdrag som gästprofessor och gläds åt att slippa fler coronaanpassade lektioner via zoom.

– Jag kan bidra med ganska unika erfarenheter och har försökt komplettera studenternas teoretiska kunskaper efter bästa förmåga.

I början slogs hon av två saker. En var att miljön är internationell, med studenter från alla världens hörn. Den andra att ekonomerna sällan diskuterar handelspolitik.

– Jag trodde att fler skulle vara mer intresserade av frihandel och förhandlingar. Det är synd, för det är frågor vi behöver prata om hela tiden.

Cecilia Malmström var EU-kommissionär med ansvar för handelsfrågor 2014–2019. Handel står fortfarande högt på agendan. Hon följer EU:s arbete, deltar i panelsamtal och har ett fellowship på den amerikanska tankesmedjan Peterson Institute for International Economics, vilket kräver uppdaterad kunskap om global handelspolitik.

– Jag är inte med precis när det händer på samma sätt längre, men efter 20 år i Bryssel är det ganska nyttigt att få andra perspektiv.

I dag står frihandeln inför flera prövningar. De protektionistiska tendenser som stegrades i början av pandemin har inte helt försvunnit. På många håll pågår diskussioner om att hämta hem produktion, värde- och leveranskedjor och vara mer autonom.

– Vi måste se till att ha en fungerande handel, det kommer att vara till stor hjälp i återhämtningen. EU måste utnyttja de handelsavtal som finns, ratificera de som ännu inte trätt i kraft och förhandla klart de som är på gång. Det är en stor utmaning, säger Cecilia Malmström.

Är ökad protektionism något vi får vänja oss vid?
– Jag hoppas att snacket om öppen strategisk autonomi inte leder till några stora inskränkningar. Men tecknen på kort sikt är inte bra. Den amerikanska administrationen för till exempel en lika protektionistisk politik som under Trump.

Ett annat hinder är en kris inom WTO. Enligt Cecilia Malmström har den internationella världshandelsorganisationen svårt att fatta beslut och regelverket är inte anpassat för dagens handel, till exempel den stora digitala. Mekanismen som dömer i tvistefrågor slutade dessutom fungera när USA blockerade tillsättningen av domare.

I december samlas de 164 medlemsländerna i Genève. Hon hoppas att konferensen kan bli åtminstone ett första steg mot reformer.

– Förhoppningsvis inser alla att vi behöver en reglerad global handel. Om WTO kollapsar sätter de stora elefanterna reglerna. Då är många illa ute, inte minst ett litet handelsberoende land som Sverige.

Klimatet är en fråga som seglat upp även på handelsområdet. EU föreslår CBAM, en mekanism vid gränserna för att reglera växthusgasutsläpp.

– Idén är jättebra, men den får inte leda till nya handelskrig. De måste utforma mekanismen så att alla länder uppfattar den som något positivt för klimatet, inte en diskriminering. Där har WTO en roll att spela.

Klimatfrågan är viktig även på sikt. Vilka andra framtidsutmaningar handeln står inför beror på hur det globala regelverket utvecklas. Men en sak är klar: länder kommer fortsätta handla med varandra.

– Den negativa visionen är att USA och Kina inte tycker att globala samarbeten funkar och kör sitt eget race. Den optimistiska är att vi tar oss samman och börjar hitta moderna gemensamma regler.

Det senare scenariot innebär många möjligheter. Handel och export banar väg för investeringar, tillväxt och kvalificerade jobb och ger utvecklingsländer en chans att diversifiera sina ekonomier.

– Regionala handelsavtal har formligen exploderat över stora delar av världen senaste tiden. Det är jättespännande! Alla tjänar på att man tar bort krångel, tullar och onödigt administrativt tullarbete.

I dag har EU frihandelsavtal med ett 70-tal länder, men inte med jättarna i öst och väst. Som EU-kommissionär var Cecilia Malmström involverad i förhandlingar med USA om TTIP, ett långtgående handelsavtal som inte gick i mål. Hon tror inte på nya förhandlingar i närtid.

– Det är tråkigt. Vi är varandras viktigaste partners och handlar för miljarder varje dag. På det stora hela går det bra. Om vi kunde gå ett steg längre kring att sänka tullar och harmonisera standarder finns mycket pengar att tjäna.

Kina är problematiskt på ett annat plan. Landet bryter mot mänskliga rättigheter. Behandlingen av Hong Kong, Taiwan och folkgruppen uigurer rör politiken och därigenom handelspolitiken.

Statsstödssystemet är ett annat krux. När staten pumpar in medel i kinesiska företag missgynnas utländska. Vid årsskiftet, efter år av förhandlingar, lyckades EU få klart ett investeringsavtal som syftar till att jämna till villkoren. Nu är det blockerat, på grund av Kinas sanktioner mot politiker, forskare och andra som gjort sig obekväma.

– Det är naturligtvis helt oacceptabelt och Europaparlamentet kommer inte ta upp avtalet innan den frågan är löst. Just nu är relationerna väldigt frostiga. Men inget handelsavtal i världen får Kina att bli en demokrati i morgon, så man får hitta en balans.

Corona har inte påverkat handeln lika negativt som många först befarade. Den traditionella gick ner, men efter ett tag exploderade den digitala handeln. Pandemin förvärrade redan existerande infrastrukturproblem som fortfarande stör leveranskedjorna. Hundratals fartyg väntar på att få lägga till i hamnar och det är brist på containrar. Men utöver trassel med halvledare och några andra specialkomponenter har i stort sett alla nödvändiga varor gått att få tag på.

– När jag höll föredrag för ett år sedan var jag mer pessimistisk. Analyser från Världsbanken, IMF och internationella forskningsinstitut visade att det skulle gå ner dramatiskt. Jag tror att alla förvånades över att handeln varit så motståndskraftig trots allt.

Effekterna av Brexit går ännu inte att avgöra. Storbritannien har haft stora svårigheter, inte minst brist på lastbilschaufförer, men det är svårt att utläsa vad som beror på EU-utträdet respektive corona.

Cecilia Malmström tror att britterna förlorar mest på att lämna EU. Men samtidigt förlorar Sverige en viktig allierad.

– Storbritannien är ett av länderna som varit pådrivande för frihandeln. När en så viktig röst försvinner är det klart att det kommer att märkas i debatterna.

Hon tror att nästa års stora diskussion handlar om EU:s regler om statsstöd. Under pandemin suspenderades de strikta reglerna, för att länderna skulle kunna rädda sina industrier. Tanken var att återgå till tidigare ordning efter krisen. Men hur det blir står skrivet i stjärnorna. Vissa vill gå tillbaka, andra vill permanenta de tillfälliga reglerna och ytterligare några förespråkar en slags medelväg. 

– Det här kommer att bli The Mother of All Battles! Disciplin på området har varit bra för ekonomin, konkurrensen, synligheten och transparensen. Att släppa det helt vore olyckligt. Men man behöver luckra upp lite, inte minst för att uppmuntra företag till klimatinvesteringar.

I Sverige är frihandel ingen politisk stridsfråga. Men den kan bli.

– Det hänger på hur EU prioriterar, vad som händer i USA och hur ska vi förhålla oss till Kina. Man kan inte riktigt bortse ifrån att det är en vidrig diktatur, men att isolera Kina och sluta handla är inte heller realistiskt.

Som före detta politiker vill Cecilia Malmström inte ge råd till de som är aktiva nu. Men hon hoppas att diskussionen om frihandelsfrågan kommer i gång och att Sverige är en klar och tydlig röst i EU.

– Sverige har en konsekvent linje. Men vi måste tala ännu tydligare när britterna inte är med, kanske bredda vårt nätverk och bygga nya allianser. Vi glömmer ofta att både Spanien och Portugal är varma frihandelsvänner.