Så kan supermänniskor skapas

Ett av de vanligaste exemplen på mänsklig förstärkning har det arbetats med i decennier – redan på 1960-talet arbetade det amerikanska bolaget General Electric med att öka människors styrka och uthållighet med så kallade exoskelett. Ett exoskelett kan vara passivt och med hjälp av exempelvis stag och fjädrar avlasta höft- och knäleder hos en soldat vid tunga lyft och bärmoment. Exoskelett kan också vara aktiva och då finns det någon typ av motor som ger ytterligare hjälp. Men hur är läget för den här tekniken som det talats om så länge i militära sammanhang?

– Man kan ju titta på vad andra försvarsmakter har. Och de passiva exoskeletten är i viss mån någorlunda i bruk för speciellt utvalda för att kunna avlasta då mycket ska bäras. Det är ett exempel där tekniken är så pass mogen att den faktiskt går att använda, säger Britta Levin, forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

Hon trycker lite extra på att det inom bioteknologin, och inom det som kallas mänsklig förstärkning, kanske är extra viktigt att verkligen vara medveten om en tekniks mognadsgrad i avgörandet om den verkligen tillför nytta i militära sammanhang.

– För Försvarsmakten kanske det inte duger att någonting fungerar i ett dygn om uppdraget är på tre dygn. Om det inte fungerar längre än ett dygn, då får man släpa med sig det i två dygn och då blir det en börda istället.

Det fallet gäller, enligt Britta Levin, för exempelvis aktiva exoskelett. Där är utvecklingen inte alltid tillräckligt långt fram när det gäller tillförlitlighet i krävande miljöer eller drifttid om det råder oklar energiförsörjning. Men när det gäller passiva exoskelett ser det alltså annorlunda ut och exempelvis används dessa i viss mån i USA. Och enligt Britta Levin intresserar sig även de större europeiska försvarsmakterna för tekniken forskningsmässigt.

När det gäller mänsklig förstärkning säger Britta Levin att forskning i ämnet under en tid varit inriktad mot speciella funktioner i svåra miljöer såsom att stödja piloter i flygvapnet. Nu riktas intresset alltmer mot hur armén ska kunna stärka förmågan på bredare front.

Och ett aktuellt område som det nu forskas på är träningshjälpmedel med VR-teknik (virtual reality) som bygger på en simulerad verklighet. Användarens upplevelse förstärks genom att den simulerade omvärlden upptar hela synfältet med hjälp av någon teknisk utrustning. Vid sidan av det finns också så kallad förstärkt verklighet eller AR-teknik (augmented reality).

– Just nu kretsar mycket kring att använda VR för utbildning och AR för att hjälpa till vid informationsöverföring, säger Britta Levin.

Alla tekniska bitar är ännu inte lösta

Till skillnad mot virtual reality, som bygger på enbart simulerad information, är augmented reality ett sätt att överlagra information på den verkliga omgivningen.

Inom den här nischen finns också enligt Britta Levin tankar på att kunna överlagra information i speciella glasögon där användaren ser verkligheten samtidigt som viss information, exempelvis order, presenteras på glasögonen.

– Det har vi forskat på. Men det finns tekniska problem med positionering och annat. Exempelvis om du ska lägga ut en symbol för att peka i geografin. Det är inte kontroversiellt på något sätt men alla tekniska bitar är inte lösta och då kan det inte utnyttjas fullt ut, säger hon.

Kommersiella produkter driver utvecklingen

Augmented reality kan också förses med simulerad information genom att i spel lägga till enheter som inte finns i verkligheten, men som dyker upp under ett scenario så att övningen blir mer verklighetstrogen och mer dynamisk.

Enligt Britta Levin är det här ett område som på ett påtagligt sätt drivs av den civila sektorn. Det handlar givetvis då om spelindustrin där det exempelvis kommer fram headset med större synfält och bättre upplösning.

– Det är lite i sin linda men det skulle kunna komma ganska snabbt som möjlig användning inom försvaret. Det baseras på att man har kommersiella produkter och att man anpassar spel och sådant. Vissa av de här applikationerna kommer Försvarsmakten att titta på hur man kan nyttja det här för man driver ju inte utvecklingen.

Ett exempel på denna utveckling finns i USA och ett samarbete mellan Microsoft och den amerikanska armén. Arméns IVAS-headset (Integrated Visual Augmentation System) är baserat på Microsoft HoloLens och ska enligt företaget göra soldater mer effektiva, säkrare och ge en bättre lägesmedvetenhet. Det ska också möjliggöra informationsutbyte och beslutsfattande i olika scenarier.

Om vi flyttar fokus mot mer bioteknologisk förstärkning kan också frågan om att behandla smittsamma sjukdomar som skydd mot eventuell biologisk krigföring nämnas som ett aktuellt område.

– Vi är ju mitt i en pandemi och det är det alla tänker på just nu. Och med nanoteknik så har vi möjlighet att ta fram vacciner som skyddar oss mot framtida coronapandemier, säger Maria Strömme, professor i nanoteknologi vid Uppsala universitet.

Hon har en hel del forskning inom läkemedel bakom sig, exempelvis utvecklingen av materialet Upsalite som bärare av svårlösliga läkemedel.

Vad är det för tidsperspektiv på att ta fram de här vaccinerna du talar om?

– Det kan man göra idag. Man vet exakt hur man ska göra och David Baker, en forskare inom syntetisk biologi USA, håller på och tar fram den här teknologin för skydd mot framtida influensavirus. Och den teknologin är ju så klart intressant ur ett försvarsperspektiv. Om man vet vilka virus som folk har tillgång till när det gäller biologisk krigföring är det faktiskt möjligt att med nanoteknologi ta fram ett direkt skydd mot dessa, säger Maria Strömme.

Men när det gäller nanobioteknik – en tvärvetenskaplig ingenjörsdisciplin som syftar till att förbättra biologiska organismer med exempelvis genteknik och avancerad materialvetenskap – finns en fråga ständigt närvarande: går det att ta fram en ”supermänniska” med bättre kondition, starkare muskler, bättre syn och hörsel och skaffa skydd mot sjukdomar?

– Ja, du har ju Nobelpriset i kemi 2020 med gensaxen. Den ger oss möjlighet att omdana hela människoarten om vi vill. Och det är ju inte väldigt svårt heller. Man kan ju ändra gener hos människan så att man kan bota sjukdomar och det är ju bra.

Förbjudet idag - önskvärt i morgon?

Men man kan också, med gensaxen, editera i könsceller. Enligt Maria Strömme skulle då egenskaper kunna föras vidare i generation efter generation. Då är det möjligt att exempelvis optimera muskelstyrka, syreupptagningsförmåga och resistens mot vissa sjukdomar. Detta är inte tillåtet idag, men möjligheten kommer garanterat att diskuteras globalt framöver, menar hon. Och utvecklingen går nu väldigt snabbt inom området eftersom forskarna just nu lär sig väldigt mycket om vilka gener som styr vad.

– Det är inte alls omöjligt att omdana människoarten med gensaxen. Det är dock förbjudet just nu. Det är inte otänkbart att detta blir önskvärt när vi har kommit längre i utvecklingen av artificiell intelligens och börjat vänja oss vid att vi med ny hårdvara i kroppen kan få örnseende och superminne, bli starkare och smartare. Varför då inte integrera dessa egenskaper och andra direkt i vårt DNA?

Britta Levin på FOI säger att myndigheten också bevakar genteknikområdet. Men hon bedömer att tekniken ännu är på grundforskningsnivå. Och att det är många etiska frågor att ta ställning till.

– Man lyckas ju bitvis med sådant men ibland kommer bakslag. Att kunna förbättra funktionerna som man skulle kunna ha nytta av militärt, att se bättre, höra bättre, tänka bättre är ju inte bara att byta några enstaka gener, säger Britta Levin.

Viktigt med gränsdragning för Försvarsmakten

Vad säger då Försvarsmakten. Hur ser myndigheten på läget när det gäller hotbild och utveckling av mänsklig förstärkning och biologi?

Enligt forskningschef Rickard Stridh pågår studier inom området. Som exempel nämns att Försvarsmakten tittar på att använda artificiell intelligens som hjälpmedel till sjukvårdspersonal i den framskjutna vården. Även hjälmdisplayer som visar olika typer av information till soldater kan vara något som kommer inom en inte all för avlägsen framtid. Och att intresset nu ökar för frågorna om att ”förstärka” personal inom armén är tydligt.

– Vårt fokus är att se till att få ut mer av personalen och där det finns mest personal är ju inom armén – att man förstärker en människa i ett flygplan och förser personen med alla möjliga hjälpmedel är inte så konstigt, även i fartyg så finns det väldigt mycket teknik runt människan – men det är ute i fält som soldaten är själv med en tung ryggsäck och där blir det intressant. Om soldaten har ett aktivt exoskelett, som jag har svårt att se att det kommer snart, eller om det finns en självkörande farkost som kanske kör bredvid gruppen och tar den tyngsta packningen är av mindre betydelse. Vårt övergripande fokus är att stödja personalen, säger Rickard Stridh.

Bättre prestation en kontroversiell fråga

När det gäller de mer biologiskt inriktade frågorna säger han att skydd mot biologiska stridsmedel ”alltid är intressant”. Men när det gäller annan typ av biologisk förändring av militär personal är han mer försiktig. Enligt Richard Stridh har det under lång tid funnits frågor kring hur soldater och sjömän ska kunna prestera ”bättre” och frågan är kontroversiell.

– Här kommer man också in på frågan kring den här typen av droger som det finns försvarsmakter som ger sina soldater för att de kanske ska vara vakna länge och så vidare. Och där är vi väl i utkanten av etiska och legala frågor. Jag tycker vi måste vara försiktiga med den här typen av teknik där det handlar om att ändra på människor. Där tycker jag att vi ska vara mycket noga med var gränsen går, säger Rickard Stridh.

Reportaget publiceras i samarbete med SOFF: Säkerhets- och försvarsföretagen.