Värna vår stabila arbetsmarknad

LO vill förhandla med Svenskt Näringsliv om att sänka den generella arbetstiden till 35-timmarsvecka. Motivet är att få till samma arbetstidsförkortning för hela arbetsmarknaden. I en medlemsundersökning som Teknikföretagen presenterade förra året fick företagen svara på vad de trodde att det skulle innebära för deras verksamhet. Många företag angav att de skulle behöva anställa fler för att kompensera för den förlorade arbetstiden, detta samtidigt som flera förväntar sig att de kommer behöva ställa om verksamheten, vilket också förknippas med kostnader. Ett av fyra företag uttryckte att de skulle behöva dra ned på verksamheten och fler än tre av tio sa att de kommer att flytta hela eller delar av verksamheten utomlands.

-Detta skulle drabba våra svenska företag mycket hårt. Att i ett slag minska arbetstiden med 5 timmar i veckan men ha kvar samma lönekostnader får ju en rad konsekvenser. Det skulle slå extremt hårt mot till exempel produktionen och driva på automation, outsourcing och ökat personalbehov, i en bransch som redan i dag har svårt att hitta kompetens. Detta samtidigt som vi ska konkurrera på en global marknad med länder som har helt andra förutsättningar. Det är klart att flytt av produktion blir en reell konsekvens, menar Marcus Dahlsten och fortsätter:

-Arbetstidsförkortning skulle även påverka svensk ekonomi, tillväxt och välfärd negativt. Konjunkturinstitutets granskning visar att en förkortning av veckoarbetstiden till 35 timmar skulle innebära ett årligt bortfall av BNP om 6,25 procent. För år 2024 motsvarar det hela 400 miljarder kronor, vilket innebär minskade skatteintäkter på 165 miljarder kronor.

Förutom själva sakfrågan om 35 timmars arbetsvecka med bibehållen lön så handlar det även om att Teknikföretagen inte vill att LO och Svenskt Näringsliv ska förhandla. Varför, förklara?

-Det handlar om makten över företags och människors villkor och om en svensk modell som stärkt både den som driver företag och jobbar i teknikindustrin, men också Sverige som land. Vi vill att makten ska ligga så nära företagen och de anställda som det bara går. Det gör den inte om vi skulle lyfta detta till LO och Svenskt Näringsliv. Ska de förhandla för alla branscher innebär det en återgång till 70-talet när SAF och LO förhandlade. Det var en period som präglades av hårda konflikter, löneutjämning, prisökningar och hög inflation. De upptrissade lönerna innebar att företagen blev tvungna höja priserna för sina varor och tjänster, vilket medförde att Sverige hamnade i en inflationsspiral: ökade löner, värdet av pengarna sjönk, krav om nya löneökningar, ytterligare prisökningar osv. Där vill vi inte hamna igen, säger Marcus Dahlsten och fortsätter:

-Industriföretagens internationella konkurrenskraft försämrades under en rad år. Och det fanns en överhängande risk att flera industriföretag skulle tvingas att lägga ner, vilket i sin tur skulle leda till att arbetstillfällen försvann och att staten därmed förlorade viktiga skatteintäkter till den växande välfärden och offentliga sektorn. Det var därför Industriavtalet inrättades och det har sedan införandet skapat trygghet för både företag och medarbetare, men också för hela samhället, säger Marcus Dahlsten

Industriavtalet är en modell som rått sedan 1997 och innebär att industrins parter löneförhandlar först av alla på arbetsmarknaden, man kommer överens om det så kallade ”märket”. Avtalet innehåller både en förhandlingsordning och ett samarbetsavtal, som behandlar frågor om industriell utveckling och tillväxt.

De viktigaste valfrågorna som berör arbetsmarknaden är nej till arbetstidsförkortning med bibehållen lön samt att bibehålla karensavdraget. Varför är dessa frågor så avgörande för industrin?

-Först vill jag säga att det finns andra viktiga frågor för oss och våra medlemmar när det kommer till arbetsmarknadsområdet. Kompetensförsörjning är en sådan, hur vi får fler unga att vilja bli ingenjörer eller söka sig till industrin. Men nu ser vi hur debatten söker sig åt ett annat håll och då är det viktigt för oss att markera mot dessa förslag och visa hur det skulle slå negativt mot både medlemmar och mot svensk ekonomi. Bibehållet karensavdrag handlar om att det i ett socialförsäkringssystem är både viktigt och självklart att det finns en självrisk. Förutom den grundprincipen så finns det tydlig statistik som visar att om man tar bort karensavdraget så går sjuktalen upp. I en nyligen genomförd medlemsundersökning som vi gjort ser också företagen tydliga risker med att slopa karensavdraget med ökad korttidssjukfrånvaro, minskad produktion och en mer försiktig rekrytering som följd.

-Vad gäller arbetstidsförkortning så är det klart att det låter jättetrevligt på individuell nivå att jobba mindre till samma peng. Men man måste förstå vad det innebär på aggregerad nivå. Det kommer med en kostnad. Är det värt på bekostnad av tillväxt, försämrad konkurrenskraft, nedläggning av företag, färre jobb och minskade skatteintäkter? Det finns heller ingen entydig forskning som visar på några hälsovinster. Däremot finns det forskning som visar att med en försämrad välfärd och ökad arbetslöshet så mår folk sämre, säger Marcus Dahlsten

Avslutningsvis vad skulle du vilja skicka med till politiken?

-Rör inte den svenska modellen utan låt parterna sköta förhandlingarna inom ramen för industriavtalet. Fokus bör ligga på att rädda svenska jobb (inte att arbeta mindre) genom att ge goda förutsättningar för svenska företag att bli konkurrenskraftiga på en extremt tuff global marknad, avslutar Marcus Dahlsten