Ren luft genom prisbelönt samarbete

Atlas Copco Industriteknik i Nacka utanför Stockholm utvecklar och tillverkar industriella verktyg som bland annat används inom flygindustrin. Titan, aluminium, rostfritt och kolfiber har blivit vanligare i branschen. Atlas Copco behöver testborra sina maskiner i alla ämnen som kunderna använder.

För tre år sedan stod det klart att arbetsmiljön i testlaboratoriet inte var god nog.

– När vi borrade blev det så mycket rök att brandlarmet gick. Vi hade en för dålig processfrånluft. För att hänga med behövde vi göra något, säger labbchefen Karin Järverud.

– Jag såg att det inte var säkert i det långa loppet att arbeta i den miljön. Vi borrar i många material, men jag var mest orolig för nanopartiklar, säger Thomas Timan, labbingenjör och arbetsmiljöombud.

Ett stort förändringsarbete började. Karin Järverud och Thomas Timan jobbade tätt ihop i förstudien. Analyser över läget var en viktig start.

– Jag tycker att det finns en förlösande fråga man kan ställa: vilka är behoven? Börjar man där och pratar om risker jobbar man med problemet direkt, säger hon.

Snart stod det klart att extern expertis krävdes för att täcka kunskapsluckor om partiklar och luftrening. Kontakter knöts med ett företag som säljer processfrånluft. En erfaren extern arbetsmiljöingenjör fick mäta halter av oljedimma och olika partiklar i labbet.

Kolnanorör är en utmaning. De molekylära rören är uppbyggda av kolatomer. Partiklar som virvlar i luften kan vara en hälsorisk, men i dag saknas gränsvärden att förhålla sig till. Det är oklart vid vilka nivåer exponeringen blir farlig.

Karin Järverud och Thomas Timan valde att tillämpa försiktighetsprincipen.

– Det otäcka med kolfiber är att om du slarvar blir personalen inte sjuk inom en vecka, utan senare. Det vill man inte ha på sitt samvete. En av styrkorna i projektet är att kompetens utifrån fick göra bedömningen. Vi ska inte gissa, säger Karin Järverud.

Chefer och personal från labbet bidrog till riskanalysen med tankar om allt från partiklar till utrymningsvägar och arbetsbelysning. Det var en nyckelfaktor för succé, enligt Thomas Timan.

– Att alla är med på tåget är avgörande för att driva arbetsmiljöarbete framåt. Det är ingen idé att införa en massa förbättringar om man inte får med sig medarbetarna.

Efter det stora analysarbetet visste Karin Järverud och Thomas Timan vilken processfrånluftanläggning som skulle köpas och vilken kylning den krävde. De kunde mer om borrskåp och annat som behövde byggas.

Då var det dags att bjuda in cheferna till labbet. Thomas borrade och Karin förklarade läget.

– Vi erbjöd dem skyddsmasker, men en del gick ut. ”Vi förstår, vi kör!” Det var inget snack om att vi skulle få pengar till investeringen, säger hon.

– Samverkan mellan arbetsgivaren och arbetsmiljöombud har varit väldigt bra. De tog min oro på allvar och ville satsa så att kollegerna som står där ska få en bra arbetsmiljö. Det känns fantastiskt, säger han.

Projektet har genomsyrats av samarbete, extern och internt. Snart var människor från alla delar av företaget involverade; labbpersonal, företagsledning, gruppchefer, arbetsmiljöombud, HR, fastighetsavdelning…

– När vi behövde mer yta kunde till exempel marknadskillen förklara marknadsbehovet för hyresvärden och fastighetsavdelningen. Det är en väldig styrka att alla som har ett behov får berätta om det i processen, säger Karin Järverud.

Hur var det att samarbeta så här brett?

– Vi har ingen direkt modell, men jag höll i den röda tråden och kallade folk till möten. Utmaningen var att det var väldigt många att hålla reda på. Men det är lätt att samarbeta här, det finns en anda där man vill hjälpa till och ser möjligheter.

Den första mätningen som arbetsmiljöingenjören gjorde i labbet visade att halterna av oljedimma låg 1,5 gånger över gränsvärdet. För nanopartiklar, som alltså saknar ett gränsvärde, slog mätaren i taket.

När det nya labbet var på plats var det dags för en uppföljande mätning. Efteråt kunde Karin Järverud andas ut på allvar. Nivåerna för oljedimma var långt under gränsvärdena och nanopartiklarna minskade drastiskt.

– Vi har alpluft i labbet! Det är så roligt att mäta effekterna av det vi har gjort. Nu har övertygat oss själva med fackmannamässigt utförda mätningar och vet att det här är schysst.

I dag är labbet tyst, ljust och fräscht. Personalen ser inte längre ut som astronauter; skyddsutrustningen med gasmask, tilluftsfilter med motor på ryggen, dräkt och stövlar är överflödig. Nu sker borrningen i skåp med undertryck som effektivt suger bort alla gaser och partiklar.

Atlas Copco investerade drygt 400 000 kronor och satsade två år. Utöver ett driftsäkert labb med bra arbetsmiljö finns en annan positiv sidoeffekt: det går att prata borrhål med kunder utan att klä dem i skyddsutrustning.

– Utan satsningen hade vi inte kunnat ha ett schysst borrapplikationslabb. Visst kan man ta med en kund till ett trångt och skitigt rum, men vi vill vara premium. Hela varumärket hänger med på något sätt, säger Karin Järverud.

Projektet är omtalat långt utanför Atlas Copcos väggar. Företaget har prisats på arbetsmiljökonferensen Gilla Jobbet, men också på EU-nivå.

Det började med en slump. Thomas Timan gick en kurs om nanopartiklar hos Prevent och såg en annons för tävlingen Good practice awards, för företag som gjort något bra för arbetsmiljön inom kemikalier, framför allt kolfiber.

– Det var ju lite som handen i handsken.

Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) är arrangör och företag från hela EU tävlar. Atlas Copco blev en av förra årets sex vinnare 2019, tack vare sin kultur av delaktighet och samarbete och för åtgärderna som skyddar arbetstagare från potentiellt farliga kolnanorör.

– Att tävla var inte alls syftet från början, men det blev pricken över i. Priset är ett kvitto på att vi gjort allting rätt och bra, säger Thomas Timan.

Karin Järverud håller med.

– Jag var nöjd innan, men priset var grädden på moset. Projektet blev så jäkla bra! Det här är best practice, det är så här vi ska göra.

Fakta: Projektets framgångsfaktorer

• En fördjupad analys ger koll på risker och behov. Ta tidigt in experter inom området och vänd på alla pusselbitar.

• Vilka berörs av projektet och hur? Låt alla funktioner komma till tals. Det ger fler idéer och skapar delaktighet.

• Ta fram en teknisk kravspecifikation för att veta i detalj vad som ska göras.

• Jobbar företaget med riskmoment eller farliga material? Tillämpa försiktighetsprincipen. Ta hjälp av en arbetsmiljöexpert som känner till relevant forskning och vilka föreskrifter som gäller.