Partnerskapen med näringslivet motiverar och inspirerar studenterna

Helen Dannetun är förkyld. Det håller henne emellertid inte borta från tjänsterummet i Origo-huset mitt på Campus Valla i Linköping.

– Det är kanske lite förmätet att universitetsledningen ska sitta i centrum av universitetsområdet – i vanliga fall brukar vi ju säga att det är studenterna som ska befinna sig där, säger hon om husets namn.

Men förändring är på gång. Färgglada lappar klistrade på bord, hyllor och stolar med uppgifter om ägare och rum skvallrar om den förestående flytten ett hundratal meter bort till renoverade lokaler.

Linköpings högskola grundades 1970, genom en sammanslagning av de nybildade fakulteterna i medicin och teknik med den filial till Stockholms universitet som redan fanns på plats. Fem år senare fick lärosätet universitetsstatus. Häromåret firades alltså 40-årsjubileum. I år firar lärosätet 20-årsjubileum för sitt campus i Norrköping, som öppnade sina portar 1997. Mer nyligen tillkom universitetets senaste campus på Lidingö i Stockholm, när Carl Malmstens Furniture Studies blev en del av Linköpings universitet.

Linköpings universitet – LiU – är idag ett välmående universitet, enligt rektor Helen Dannetun.

– Det är en 40-åring i full kraft, med attraktiva och bra utbildningar och framgångsrik forskning. Det är bara jag som är förkyld, skrattar hon.

Universitetet har stort fokus på programutbildningar med vad Helen kallar arbetsmarknadsrelevans. Ofta är det utbildningar som leder till ett yrke, som civilingenjör, lärare, civilekonom och socionom. Totalt erbjuder universitetet ungefär 150 olika program; vid sidan av dessa finns dessutom cirka 500 fristående kurser.

Programutbildningarna är en del av universitetets strategi.

– I strategin har vi slagit fast att vi är ett campusuniversitet med betoning på just programutbildningar. 70 procent av våra studenter kommer från utanför Östergötland. Jag tror att man är mer benägen att flytta för att läsa på ett program, än att göra det för en enstaka kurs, säger Helen Dannetun.

Granne med LiU ligger Science Park Mjärdevi. Vd där är Lena Miranda, som har hävdat att universitetet utbildar Sveriges bästa civilingenjörer. Det måste Helen Dannetun ”absolut” hålla med om, säger hon med glimten i ögat, men blir sen allvarlig.

– Utbildningen ska ge studenterna en grundläggande förståelse för hur dagens teknik fungerar. Man kan inte bara använda det senaste programmeringsspråket utan att förstå hur det är uppbyggt. Du ska ha långsiktigt hållbara kunskaper och förmågor när du lämnar universitetet, säger hon.

Här verkar LiU lyckas bra. Enligt Universitetskanslersämbetets statistik hör lärosätets studenter till de som allra snabbast etablerar sig på arbetsmarknaden.

– Det handlar om att sätta samman en utbildning som gör att du får med dig de ingredienser du behöver. Lärandemålen för ett utbildningsprogram omfattar såväl grundläggande kunskaper som förmågor och professionskunskaper. Det handlar till exempel om analysförmåga, samarbetsförmåga och kommunikationsförmåga, förmågor som examineras vid laborationer, redovisningar av grupparbeten, skriftliga och muntliga examinationer och så vidare.

– På den tekniska fakulteten hos oss, LiTH, så använder man ett system som kallas CDIO som står för Conceive, Design, Implement and Operate. Man följer sedan studenternas utveckling inom dessa områden, säger Helen Dannetun.

En del av arbetet med att skapa relevanta och långsiktiga utbildningar tar avstamp i näringslivet. På den tekniska fakulteten, till exempel, sitter näringslivsrepresentanter i de programnämnder som ansvarar för innehållet i utbildningarna där de bidrar med sina erfarenheter.

Universitetet har också upprättat strategiska partnerskap med ABB, Ericsson och Saab, samt med Linköpings och Norrköpings kommuner, Tekniska verken och VTI. Partnerskapen omfattar både universitetets forskning och utbildningar.

– De bidrar med många exempel på tillämpningar, leder till gästföreläsningar och många, många projektarbeten och examensarbeten. Partnerskapen motiverar och inspirerar studenterna till att sätta sig in i grundläggande teorier, säger Helen Dannetun.

De starka banden till det omgivande samhället och till näringslivet innebär dock inte att all forskning ska utgå från företagens och samhällets behov.

– Vi ska inte bara forska på det som omedelbart kan förväntas leda till nytta. Den fria, nyfikenhetsdrivna forskningen, som har som mål att öka det mänskliga vetandet och att flytta forskningsfronten, leder ju även den många gånger till nyttiggörande, förr eller senare, säger Helen Dannetun.

Utbildning på alla nivåer är ett populärt ämne i samhällsdebatten. De senaste åren har framför allt grundskolans utbildningsresultat varit i fokus, med Pisa- och Timms-mätningar som visat på snabbt fallande kunskapsnivåer hos svenska skolelever.

Debatten har också kommit att handla om hur denna utveckling påverkar de högre utbildningarna, bland annat har svenska utbildningar anklagats för att hålla en internationellt sett låg nivå (något som emellertid har tillbakavisats av företrädare för svenska lärosäten).

Helen Dannetun medger att det även på Linköpings universitet har funnits tecken på att mattekunskaperna hos nybörjare har sjunkit över åren.

– Vi har under många år haft matteduggor som visat att kunskaperna har sjunkit, men samtidigt tror jag faktiskt att det har planat ut just nu. Vår ambition måste vara att försöka möta studenterna där de är, utan att för den skull sänka nivån på de slutliga kunskapsmålen, säger Helen Dannetun.

På väggen i korridoren utanför Helen Dannetuns tjänsterum hänger fem kvadratiska porträttfotografier. Svartvita bilder av män i kostym, med slips (utom en). De är Helen Dannetuns företrädare på rektorsstolen på Linköpings universitet. Hans Meijer, Sven Erlander, Anders Flodström, Bertil Andersson, Mille Milnert.

Precis som fyra av sina fem föregångare har Helen Dannetun rötterna i naturvetenskapen och/eller tekniken. Hon läste själv till civilingenjör på Tekniska högskolan vid Linköpings universitet, doktorerade 1987 och blev professor i fysik 2002. 2004 blev hon dekanus vid Tekniska högskolan på universitetet. När hon några år senare föreslogs till omval på posten, ställdes hon inför ett svårt dilemma.

– Jag insåg att om jag blev omvald skulle jag tappa forskningen. Du kan inte vara borta så många år och sedan ringa upp Vetenskapsrådet och säga att ”nu tänkte jag börja forska igen”, riktigt så enkelt är det inte, även om det inte är helt omöjligt att gå tillbaka, säger Helen Dannetun.

– Så jag funderade mycket, skrev listor med argument för och emot och så. Till slut insåg jag att såhär kunde jag ju inte hålla på, och frågade mig själv helt enkelt vad jag tyckte var roligast just nu. Svaret blev dekanuppdraget, och då valde jag det.

När sedan universitetets dåvarande rektor Mille Millnert blev generaldirektör på Vetenskapsrådet, sökte Helen Dannetun jobbet som rektor.

– Jag har alltid tyckt att det varit fantastiskt roligt att undervisa och spännande att forska, men jag har också varit intresserad av hur man kan inspirera och organisera för att skapa de bästa förutsättningarna för framgångsrik forskning och utbildning. Som rektor blir det mitt uppdrag att hålla ett universitetsperspektiv.

– Det ska myllra och vara kreativa akademiska miljöer och ändå hänga ihop som helhet, säger Helen Dannetun.

Myllret och kreativiteten återkommer hela tiden i samtalet med Helen Dannetun. Hon utsågs till ”Årets visionär” på Linköpings Näringslivsgala 2015, en titel som hon visserligen snabbt tillägnade hela universitetet.

Kreativiteten och engagemanget som finns på universitetet tillhör också det hon är mest stolt över i sitt arbete.

– Se bara på studenterna. De är duktiga på att plugga, men också på att bygga upp ett rikt studentliv med alla möjliga sorters aktiviteter – sport, musik, sång, läxhjälp, utrikespolitiska klubben ... Totalt har vi 150 olika studentföreningar, säger Helen Dannetun.

Hon är själv föreningsaktiv, kanske man kan säga, i Sveriges universitets- och högskoleförbund, där hon är ordförande sedan 2015. Förbundet är ett nätverk för Sveriges alla högskolor och universitet och fungerar som en arena för diskussioner och ställningstagande i högskolepolitiska frågor. Som ordförande får Helen Dannetun dessutom direkt tillgång till flera olika internationella nätverk.

– Det finns både ett nordiskt universitetssamarbete (NUS) och ett europeiskt nätverk (EUA, European University Association) där jag träffar mina motsvarigheter från de olika länderna. Vi har flera möten per år och det ger mig en väldigt bra utblick och inblick över vad som händer utanför Sveriges gränser, säger Helen Dannetun.

En gemensam fråga för universiteten är digitaliseringen, med dess möjligheter och utmaningar såväl inom forskning som utbildning. Att ta del av andras erfarenheter blir värdefullt och nödvändigt.

Men trots att mycket kan komma att förändras lär vissa saker förbli konstanta, spår Helen Dannetun, även om tio år.

– Jag är väldigt förtjust i det här myllrande kunskapsstället som ett universitet är, där man erövrar och utvecklar kunskap. Det kommer säkert att bli stora förändringar med digitaliseringen, men jag tror att det kommer att fortsätta myllra.

Det hindrar inte att de möjligheter digitaliseringen ger ska utnyttjas. Helen Dannetun tar som exempel undervisningsmetoden ”flipped classroom”.

– Den innebär att du som student hämtar in kunskaper självständigt, till exempel genom att titta på inspelade föreläsningar på nätet. Visualisering kan bidra till en ökad förståelse av komplexa system. När du sedan träffar din lärare kan det bli ett utbyte där ni kan diskutera den kunskap du inhämtat, och där du kan utnyttja läraren för att uppnå en fördjupad förståelse, säger hon.

– Så jag tror absolut inte på att ta bort lärartid, det handlar mer om att höja kvaliteten i mötet lärare-student.

Resultatet är en utbildning där kunskapsinhämtningen blir mer individualiserad på det sätt att dina egna behov och preferenser styr i större utsträckning.

– Ena gången behöver du en allmän introduktion till någonting, nästa vill du ha hjälp att hitta lösningen till ett specifikt problem.

Det fysiska mötet med både lärare och studenter kommer dock att vara viktigt även framöver, tror Helen Dannetun.

– Jag tror att arbetslivet fortsatt kommer att innehålla många möten, säger hon.

Och visst finns det hot och risker med digitaliseringen, säger Helen Dannetun,

– Säkerhetstänkande och ett kritiskt förhållningssätt kommer att vara viktiga förmågor som våra studenter måste erövra. Det måste ingå i lärandemålen.