Därför saknas investeringar i ny elproduktion

Elförbrukningen förväntas öka till det dubbla från dagens nivåer till år 2045 om alla investeringar i klimatomställningen ska kunna genomföras. Trots detta sker det få investeringar i ny elproduktion. Varför det ser ut så var något som Teknikföretagen ville ta reda på och gav därför ELS Analysis i uppdrag att undersöka orsakerna till de få investeringarna.

Förra veckan släppte ELS Analysis resultatet av analysen i rapporten ”En ny era för elmarknaden och energipolitiken”. Förutom att undersöka den svenska elmarknaden undersöktes också hur det ser ut i några andra europeiska länder.

En av slutsatserna som kan dras från rapporten är att investeringar i elproduktion är förknippade med stora risker för kommersiella aktörer.

– De riskerna är associerade till bland annat höga investeringskostnader och politiska osäkerheter, säger Miriam Münnich Vass, näringspolitisk expert inom klimat och energi på Teknikföretagen. 

– Sverige ses tyvärr som en högriskmarknad utifrån ett investeringsperspektiv, tillägger hon.

Rapporten påpekar att investeringsprojekt nuförtiden är mer omfattande i storlek än tidigare, att de löper under en längre tid och att politiken är oförutsebar när det kommer till energifrågor. Riskerna för investerarna blir ännu högre när ovan nämnda faktorer kombineras med volatila elpriser. 

Staten har övergripande ansvaret

ELS Analysis rapport konstaterar att investeringarna i fossilfri elproduktion i dagsläget växer mest utanför Europa. Efterfrågan på el hos europeiska industrier har gått ner de senaste två åren, på grund av de stigande elpriserna efter Rysslands invasion av Ukraina. Eftersom den minskade efterfrågan sker oberoende av väderförhållanden kan det tyda på en permanent nedgång på grund av industrinedläggningar.

– Energipriserna är lägre i andra delar av världen, samtidigt som det numera också erbjuds goda förutsättningar för gröna investeringar utanför Europa, berättar Miriam Münnich Vass.

För Sveriges del har satsningarna på elproduktion skiftat under åren. Enligt rapporten hade en ”svensk modell” byggt upp landets energiproduktion genom att fokusera på långsiktiga investeringar och stora infrastrukturprojekt. Detta gjorde det i sin tur möjligt för konkurrens mellan statliga och privata aktörer, vilket stimulerade teknologisk utveckling.

Under 1990-talet och 2000-talet förändrades dock energipolitiken. När Sverige ansågs ha en tillräckligt utbyggd infrastruktur byttes fokus från att bygga ut systemen till att driva dem mer effektivt.

Miriam Münnich Vass poängterar att det återigen är dags för en utbyggnad med tanke på att behovet av el förväntas öka betydligt de kommande åren.

– Elektrifieringen kräver en fördubbling av Sveriges fossilfria elsystem. Där måste olika förmågor, snarare än olika kraftslag, vara med och bidra. Staten har också det övergripande ansvaret för elsystemet, eftersom det är samhällsviktig infrastruktur.

Långa tillståndsprocesser

Ett annat hinder för investeringar i elproduktion som är specifikt för Sverige, är att det kan ta upp till tio år eller mer att få de nödvändiga miljötillstånden, enligt rapporten. Ytterligare en svårighet är de decentraliserade beslutssystemen i Sverige, där det lokala beslutsfattandet i somliga fall kan stoppa eller fördröja projekt och öka dess kostnader.

– Otydliga beslutsprocesser och långa tillståndsprocesser är en anledning till att investeringsbeslut fördröjs eller uteblir helt, säger Miriam Münnich Vass.

Utifrån ELS Analysis rapport har Teknikföretagen tagit fram flera förslag på lösningar som svensk politik kan – och enligt Miriam Münnich Vass bör – börja implementera direkt. För det första måste det sättas långsiktiga strategier för energipolitiken, menar hon.

– Övergripande strategier är avgörande för att nå långsiktiga klimat- och energimål. Politiken måste över lag erbjuda en stabilitet för att locka investeringar och säkerställa en tillförlitlig energiförsörjning.

– Tack vare ELS Analysis – som också har kartlagt energipolitiken i andra europeiska länder som exempelvis Finland, Storbritannien och Nederländerna – så kan man se att det i flera länder finns ett större statligt engagemang än i Sverige. Detta syns bland annat genom en tydligare politik, olika stödsystem samt en större riskdelning mellan stat och näringsliv. 

Utöka effektreserven

Förutom att sätta långsiktiga energipolitiska mål finns det annat som också kan göras, säger Miriam Münnich Vass. Till exempel bör tillståndsprocesserna effektiviseras. Det kan man göra genom att se över miljöbalken och genom att implementera så kallade ”one-stop-shop”-lösningar.

– Acceptansen för tillstånden måste också öka. Miljölagstiftningen bör moderniseras så att den inte enbart fokuserar på att begränsa negativ miljöpåverkan utan också tar hänsyn till de positiva effekterna av investeringarna.

Något annat som måste göras är att utöka effektreserven, snarare än att införa en kapacitetsmarknad, så som Svenska Kraftnät har föreslagit att Sverige bör göra.

En kapacitetsmarknad är en marknad där producenter av el kan sälja tillgänglig kapacitet till ansvarig myndighet – i Sverige är det Svenska Kraftnät. Kapaciteten får producenten betalt för oavsett om den används eller inte.

– En kapacitetsmarknad fungerar som en säkerhetsåtgärd i de fall efterfrågan av el plötsligt blir högre än utbudet. En effektreserv är ungefär samma sak men den är mycket mindre omfattande och därför mer kostnadseffektivt för oss som land.

Bygga ut elnätet

Andra förslag från Miriam Münnich Vass och Teknikföretagen är att satsa mer på forskning och utveckling av ny teknik och utbilda fler som kan arbeta med elsystemets utbyggnad, att satsa på energieffektivisering och flexibilitet genom ett statligt stödsystem samt att stötta i investeringsfasen med fördelaktiga lån, kreditgarantier och liknande.

Ytterligare ett förslag är att prissätta nyttor och ta betalt för kostnader förknippade med olika förmågor. Med det menas att de kraftslag som orsakar kostnader i elsystemet ska betala för dem och de kraftslag som bidrar med nyttor i elsystemet ska få betalt för dem.

– Idag får olika kraftslag bara betalt för den energimängd som man producerar och säljer. Kraftslag som är väderberoende, som vindkraft och solenergi, bidrar inte med nödvändig svängmassa som gör att spänningen i systemet kan upprätthållas. Kraftslag som har stora turbiner som vattenkraft, kärnkraft och kraftvärmeverk bidrar däremot med svängmassa som hjälper energisystemet att upprätthålla spänningen.

– Därför borde vind och solkraft få betala för de stödtjänster som behövs när svängmassa saknas och tvärtom för kärnkraft och kraftvärme.

Sist men inte minst bör det även sättas fart på utbyggnaden och uppgraderingen av elnätet, säger Miriam Münnich Vass.

– Utan det kommer vi inte särskilt långt. Här måste staten ta sitt ansvar för att upprätthålla försörjningstryggheten i landet.

– Sverige har i dag många företag som är villiga att bidra med tekniska lösningar i alla delar av energisystemet. Grundförutsättningarna för att skapa nya investeringar i elproduktion finns, men det krävs att staten möjliggör dem genom att minska riskerna för företagen, avslutar hon.