Fyra politiska frågor att ta tag i – innan det är för sent

Problem som inte tas om hand i tid riskerar att växa sig ännu större. Därför manar Teknikföretagens näringspolitiska chef, Maria Rosendahl, regeringen att agera för att lösa de problem som riskerar att bli akuta inom en snar framtid.

– Det handlar om sådant som vi kan se är stora utmaningar i dag, som riskerar att bli ännu större i morgon och som egentligen borde ha hanterats redan i går, säger Maria Rosendahl, om de fyra områdena som Teknikföretagen har identifierat som akuta.

Så sent som i förra veckan konstaterade Riksrevisionen, efter en granskning av hur myndigheter och tidigare regeringar har hanterat elsystemet, att agerandet ofta har varit senfärdigt, kortsiktigt och med dåliga konsekvensanalyser. Maria Rosendahl säger att politiker bör ta lärdom av detta och agera proaktivt.

– Om problemen tas om hand i tid minskar det risken att de växer sig ännu större. Det är därför dags för regeringen att agera kraftfullt, så att man senare inte står med övermäktiga – och dyra – problem som kräver desperata åtgärder.

Fyra sakområden som Sveriges politiker bör adressera, innan det är för sent:

1) Bygg ut elsystemet och effektivisera elanvändningen

Varför?

– Elsystemet har fått en hel del uppmärksamhet från politiskt håll på senare år, vilket visar hur åsidosatta problem kan växa så snabbt att de till slut inte längre går att ignorera. Men trots att elsystemet numera är på ”agendan” räcker det ändå inte. Dagens energiförsörjning är fortfarande sårbar, otillräcklig under vissa perioder och har förvärrats av kriget i Ukraina, säger Maria Rosendahl.

– Elpriserna kan dessutom bli lika höga den här kommande vintern som de var i fjol, särskilt om det blir en kall vinter. Tyvärr har dagens energisystem, med bland annat brist på planerbar elproduktion i södra Sverige, lett till att elpriserna i dag till stor del är väderberoende, vilket drabbar både företag och hushåll. Detta gör bland annat att företag, främst i södra Sverige där priserna är som högst, inte vågar investera.

– Eftersom elförbrukningen dessutom med största sannolikhet kommer att öka i framtiden – flera prognoser pekar på att den kommer att dubbleras till år 2045 – så är det här en fråga som vi inte har råd att nedprioritera.

Förslag på åtgärder:

– Förutom åtgärder som handlar om att bygga ut elnätet i hela Sverige samt förbättra förutsättningarna för etableringen av fossilfri elproduktion, oberoende av kraftslag, finns det annat som politiker kan göra.

– En aspekt som ofta glöms bort är energieffektivisering. Med energieffektivisering menas att man använder sig av tekniska lösningar som leder till en lägre energiförbrukning för samma produktionsvolym. Energimyndigheten har exempelvis identifierat att det finns en energieffektiviseringspotential på cirka 20 procent enbart inom industrin. 

– Något annat som bör tillämpas mer är flexibilitetslösningar. På konsumentsidan innebär det användning av teknik som möjliggör att elförbrukningen kan förläggas på de timmar på dygnet då efterfrågan på el är låg – och så även priset. Det leder till en jämnare förbrukning över dygnet och jämnare priser.

– Företag i Sverige gör redan i dag allt som de anser är lönsamt för att bli mer energieffektiva och flexibla. Om samhället vill genomföra fler effektiviseringar och öka flexibiliteten för att det skapar en samhällsnytta så behövs ekonomiska incitament så som stödsystem.

– Eftersom Sverige har satt upp ett mål om att bli 50 procent mer energieffektivt till 2030 jämfört med 2005 är det motiverat med ett statligt stöd till företagen för energieffektiviseringar och flexibilitetslösningar, om målet inte ser ut att nås. Enklast vore att använda sig av befintliga stöd för att minska den administrativa kostnaden. Till exempel kan man använda sig av Industriklivet eller Klimatklivet som båda handlar om statlig finansiering av ny och grön teknik.

2) Bygg ut den digitala infrastrukturen

Varför?

– Tyvärr är även den digitala infrastrukturen eftersatt. Jämfört med våra konkurrentländer så var Sverige sen i starten av 5G, vilket innebär att vi har kommit efter i utbyggnaden. De svenska 5G-näten byggs ut snabbt men saknar ännu full funktionalitet som ger korta svarstider och högre tillförlitlighet. Detta är beklagligt eftersom fullt utbyggd 5G erbjuder möjligheter att dra nytta av moderna digitala tjänster även utanför storstäderna.

– Den alltmer digitaliserade industrin – där alltifrån datorer, fordon, maskiner och drönare kopplas upp och rör sig över hela landet – kräver numera snabbare hastigheter, och vi kan bara utgå från att behovet kommer att växa ännu mer i och med utvecklingen av AI. Med 5G kan företag automatisera, fjärrstyra och analysera data i realtid. Allt detta behövs för den gröna omställningen.

– Utöver detta har den digitala infrastrukturen i Sverige brister som utnyttjas av kriminella aktörer. Det sker en kontinuerlig ökning av professionella statsunderstödda cyberangrepp för att stjäla, manipulera eller förstöra digital information och system. Teknikindustrin är en primär måltavla och attackerna sker mot såväl större bolag som mindre underleverantörer. Kostnaderna uppgår till miljardbelopp.

Förslag på åtgärder:

– För det första behöver utbyggnadstakten av 5G med full funktionalitet öka. Tillståndsprocesserna från kommuner och regioner – till bland annat master och eldragning – måste bli snabbare. Det offentliga stödet för utbyggnad av bredbandsinfrastruktur i områden där marknaden inte kan bygga ut på kommersiell grund bör utökas och omfatta trådlös uppkoppling.

– Det behövs även en nationell strategi för digital infrastruktur där näringslivets behov ges en central roll. Därtill behövs en förstärkning av offentligt-privata initiativ som exempelvis Avancerad Digitalisering för att testa tillämpningar och katalysera utvecklingen av 5G och digitalisering.

– Även förstärkningen av det nationella cybersäkerhetscentret vore önskvärt, inte minst för att cyberangrepp mot företag innebär en risk för landets totala försvarsförmåga.

3) Satsa på fler ingenjörer

Varför?

– Med tanke på den rasande tekniska utvecklingen som just nu pågår inom exempelvis AI, samt företagens satsningar på grön omställning och ökad elektrifiering, så är det tydligt att efterfrågan på ingenjörer aldrig har varit så stor som nu. Samtidigt ser vi att det i grundskolan är många elever som saknar tillräckliga mattekunskaper och att över hälften av tekniklärarna saknar behörighet i ämnet. På högskolenivå är situationen med avhoppen från ingenjörsprogrammen problematisk.

– Det är ett stort problem att klyftan mellan behovet av ingenjörer och tillgången till dem växer. Problemet drabbar företagen som behöver anställa men även samhället som får en avtagande innovationstakt.

Förslag på åtgärder:

– Den senaste tiden har regeringen tagit flera steg i rätt riktning som kan bidra till att fler väljer att bli ingenjörer i framtiden. Till exempel ska det satsas på mer matte i skolan och ingenjörsutbildningarna ska få en högre kvalitet. Detta är positivt, men det vore synd om dessa insatser inte lyckades hela vägen för att andra kompletterande delar saknas.

– Till exempel är det ett stort problem med alla avhopp – nästan 17 procent av dem som läser till civilingenjör avslutar sina studier under de två första åren. Där föreslår Teknikföretagen att Universitetskanslersämbetet, UKÄ, får i uppdrag att ta reda på varför så många studenter hoppar av. Ersättningsnivåerna till lärosätena bör också kopplas tydligare till arbetsmarknadens behov av kompetens.

– För att fler ska vilja bli ingenjörer och fullfölja utbildningen krävs det också incitament för individen. Till exempel bör det bli möjligt för de personer som har tagit examen från ingenjörsutbildningen att skriva av delar av studieskulden.

– Utöver detta behöver det finnas en STEM-strategi – STEM står för Science, technology, engineering and mathematics – som täcker hela utbildningssystemet, från grundskolan ända upp till högskolan. Där kan man hämta inspiration från exempelvis Nederländerna, som har lyckats öka antalet personer som väljer STEM-utbildningar på högre nivå, genom att involvera skolor, staten, regioner och näringslivet.

4) Satsa på forskning och innovation

Varför?

– Teknologiskt ledarskap, i betydelsen hur ett land uppfinner, förnyar och använder teknologier för att konkurrera, kommer i hög grad att forma den globala utvecklingen framöver. Förutsättningarna att behålla och locka till sig forskningsintensiva företag kommer att vara avgörande för Sveriges konkurrenskraft. Därför ser vi oroat på de aviserade neddragningarna till innovationsmyndigheten Vinnova.

– Ny kunskap och nya teknologier är dessutom en förutsättning för att kunna genomföra omställningen och bygga ett resilient samhälle med ett starkt totalförsvar. Många jämförbara länder genomför nu satsningar för att säkerställa att framtidens teknologier utvecklas just där och konkurrensen om näringslivets FoU-investeringar är därför hård.

Förslag på åtgärder:

– Den offentliga finansieringen till forskning och utveckling bör ökas så att den motsvarar minst en procent av BNP. Målsättningen bör vara att katalysera de totala FoU-satsningarna i Sverige till fyra–fem procent av BNP, där näringslivets investeringar svarar för merparten. Medlen bör fördelas på ett sätt som bidrar till uppbyggnad av starka utbildnings-, forsknings- och innovationsmiljöer i samarbete med industrin, särskilt genom innovationsprogram. 

– Industrin, akademin, institut och forskningsfinansiärer bör få i uppdrag att gemensamt ta fram en nationell teknik- och innovationsstrategi som bör ligga till grund för strategiska programsatsningar.

– Forskningsfinansiärerna kommer att behöva goda förutsättningar för att utveckla strategiska innovationsprogram, särskilt med industriellt fokus, baserade på samverkan mellan akademin, institut, offentlig sektor och näringslivet. En ökad finansiering av det behöver också säkerställas, avslutar Maria Rosendahl.