Det är företagen som driver klimatfrågan framåt

Det är inte enbart politiska beslut som kommer att lösa klimatfrågan. Det som kommer att avgöra är hur enskilda bolag och individer löpande tar beslut. Det menar Tom Erixon, vd och koncernchef för Alfa Laval, som har som mål att vara koldioxidneutralt till 2030.

Det är framför allt två faktorer som ligger bakom Alfa Lavals aktiva klimatarbete. Den ena handlar om att leva som man lär. Företaget utvecklar produkter och lösningar inom värmeöverföring, separering och flödeshantering som bidrar till mindre miljöpåverkan inom allt från livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin till gruvindustrin och tillverkningsindustrin.

 

– Vi säljer ju energieffektivitet och miljöapplikationer och då blir det väldigt svårt för oss att säga att det där med miljön, det är bara viktigt för våra kunder, inte för oss. Eftersom vi teknikutvecklar tillsammans med våra kunder har vi knutit ihop vår interna strategi kring miljötänk och energieffektivisering med vårt kommersiella erbjudande. Vi tycker helt enkelt att vi ska vara föregångare i det avseendet, säger Tom Erixon.

 

Den andra aspekten handlar om värderingar.

 

– Alfa Laval är, liksom så många andra svenska teknikföretag, ett väldigt värderingsstyrt bolag. Det handlar om att göra rätt saker och då går det inte att undvika klimatfrågan.

Vid årets World Economic Forum i Davos lanserades "1.5°C Business Playbook”, som ska hjälpa bolag att införa mål som leder till att de håller sig under 1,5 grader. Sedan lanseringen har flera svenska företag anslutit sig till initiativet, däribland Alfa Laval.

 

Ambitionen med "1.5°C Business Playbook” är att halvera utsläppen varje decennium. Fyra strategier guidar företagen där den första handlar om att halvera de egna utsläppen. Den andra vägleder kring att halvera utsläppen i värdekedjan. Den tredje delen fokuserar på att integrera klimatfrågan i affärsstrategin genom att skifta fokus till hållbara produkter och tjänster. Den fjärde strategin betonar vikten av goda exempel och kommunikation för att påverka klimatåtgärder i samhället. 

 

– Alfa Lavals engagemang i detta tydliggör för oss och andra var vi står i klimatfrågan. Om vi håller med om att världen måste övergå till en koldioxidneutral ekonomi, måste vi göra vår del i värdekedjan. "1.5°C Business Playbook” representerar en pragmatisk inställning till det miljöarbete som behöver ske och det ligger också i linje med de långsiktiga målsättningar vi redan satt. Sedan hoppas vi också att detta kan ge oss inspiration för de förändringsprocesser som ska till.

Vi ser inte utsläppsfrågorna som nationella eller geografiska angelägenheter.

Det långsiktiga målet är satt, Alfa Laval ska vara koldioxidneutralt till 2030.

 

– Det ger oss tio år. Det intressanta är att målet leder till en spetsigare analys av vad som behöver hända för att det här ska kunna ske. En tioårig åtgärdsplan är möjlig att utveckla, tidsätta och till viss del finansiera. Även om finns saker i samhället som vi inte kan styra över är vi rätt säkra på att vår industriella aktivitet inom ramen för våra egna väggar kommer vara koldioxidneutral långt innan 2030, förmodligen före 2025, säger Tom Erixon.

 

En del i detta arbete är att låta co2-aspekten få en huvudroll när företaget bygger nytt logistik- och distributionssystem för komponentleveranser.

 

– Vi adresserar idag co2-frågorna bredare, till exempel i hur leveranstider och lagerstrukturer ser ut. Vår enskilt största utmaning i miljöarbetet handlar om flygtransporter. Det räcker med att vi behöver lägga om 2-3 procent av transportmixen till flyg så ryker hela vår co2-profil.

 

Tom Erixon tror inte att det är enbart politiska beslut som kommer att lösa klimatfrågan. Det som kommer att avgöra är hur enskilda bolag och individer löpande fattar beslut. Alfa Laval är ett globalt företag med 17 000 medarbetare, varav 2500 i Sverige, spridda över världen och med produktion i Europa, Asien, USA och Latinamerika. Tom Erixon säger att det i de politiska klimatmålen i Sverige och i EU finns en inbyggd konflikt med internationella företag som Alfa Laval.

 

Att jobba med absoluta nivåer på utsläpp leder helt fel

– Vi ser ju inte utsläppsfrågorna som nationella eller geografiska angelägenheter. Jag kan till viss del förstå den politiska drivkraften att jobba med absoluta nivåer på utsläpp, men samtidigt tycker jag att det leder helt fel. Jag är övertygad om att det är bättre att jobba med ständiga förbättringsåtgärder så som vi gör inom industrin – att sätta nya mål, flytta gränserna och steg för steg bli bättre.

 

Fokuseringen på utsläppsrätter och koldioxidbegränsningar är ett problem om Europa vill fortsätta vara konkurrenskraftigt.

 

– Om det inte finns förutsättningar för effektiva, välinvesterade och konkurrenskraftiga underleverantörsstrukturer i Europa så kommer det i det långa loppet även bli svårt att behålla slutstegen i förädlingskedjan.

 

Att omlokalisera hjälper inte planeten

Nuvarande system leder till en situation där basindustrin flyttar till Asien eller USA, vilket innebär miljökonsekvenser som totalt sett är negativa för planeten.

 

– Sedan kan vi sitta här i Europa och gratulera oss till ett bra genomfört omställningsarbete, men i praktiken har vi bara flyttat processindustrin någon annanstans. Jag gillar inte det, betonar Tom Erixon.

Lika mycket som man måste anpassa processen bakåt, är det viktigt att driva utvecklingen framåt, menar Tom Erixon.

 

Det är få bolag som idag har förmågan att sköta all teknikutveckling in-house. Det gäller också för Alfa Laval och då kan samarbete, förvärv och att bereda väg för start-ups vara ett sätt att få nya idéer, men också att driva teknikföretag, stora som små, framåt.

 

– Det finns väldigt många start-ups inom de områden som vi är verksamma i. Många har intressanta tekniker, de är innovativa och de är tekniskt duktiga, men de har inte musklerna att internationalisera sina affärer, de har varken balansräkningar eller möjligheter att fysiskt driva en internationell verksamhet. De behöver tillgång till någon slags infrastruktur, ett varumärke och en balansräkning för att vara trovärdiga i införsäljningen av sina lösningar och det är där vi kommer in.

 

Det är viktigt att vara med som partner och för att lära i de ekosystem som byggs upp.

 

– Det är stora skillnader jämfört med hur vi är vana vid. Vem är kund? Vem är beställare? Vem betalar? Hur ser investeringskalkylen ut? Det är både en läroprocess för oss men också ett sätt att utnyttja vår internationella bredd för att lansera nya produkter.

Industrins huvudutmaning är att inte hamna på efterkälken i den förändringsprocess som nu sker.

Sedan maj 2020 är Tom Erixon även ordförande för Teknikföretagens styrelse. Det betyder att han ska tillvarata drygt 4000 företags intressen och vara deras röst. Vilken verklighet tror han väntar svensk industri på andra sidan corona-krisen?

 

– Det finns två scenarier som man behöver fundera över. Det första är var kommer vi konjunkturmässigt ut ur det här? Jag är orolig för att skuldsättningen i de globala ekonomierna har fortsatt att eskalera. Finanskrisen ökade skulderna och nu har de blivit ännu högre som en följd av corona-krisen. Det finns en problematik i den globala ekonomin som har fått snurra i många år utan att den egentligen har blivit åtgärdad. Lägg därtill de efterfrågeproblem som vi ser nu och den förhöjda arbetslösheten. Det inte är helt uppenbart att världsekonomin går igång på det sättet som vi är vana vid.

 

Det andra scenariot handlar om hur efterfrågemönstren kommer att förändras.

 

– Det är en svår fråga att besvara. Jag upplever att det är många projekt som stannat upp, både hos oss och hos våra kunder. Vi funderar nu på när, om och hur vi ska fortsätta. Jag tror att dessa "halvhalter" kommer att leda till att en del av de beslut som investeringsmässigt kanske hade gått på slentrian faktiskt leder till att man tänker till en extra gång, säger Tom Erixon.

 

Att vara med och driva förändringen är ett måste för att ha en framtida affär

Sverige är ett exportberoende land, exporten utgör nästan hälften av vår BNP, och Teknikföretagens medlemsföretag står för en tredjedel av den. Vad behöver göras nu för att svenska teknikföretag ska fortsätta vara konkurrenskraftiga på en global marknad om tio år?

 

– Jag tror inte så mycket på statlig inblandning i den bemärkelsen att staten inte kan skapa lösningarna. Däremot kan den fungera som en möjliggörare som driver på förändringarna. Jag tror att svensk industris huvudutmaning är att inte hamna på efterkälken i den förändringsprocess som nu sker utan att vara med att driva den. Det är ett måste för att ha en framtida affär.

Viktigt visa industrins värderingar

Om vi fortsätter titta framåt, vilka kommer att jobba i svensk industri om tio år? Även om det är lätt att glömma under pågående corona-kris har kompetensförsörjningen länge varit ett återkommande bekymmer i industrin. Det gäller både små som stora teknikföretag. Det är för få, inte minst tjejer, som dels väljer teknikutbildningar, dels väljer jobb i industrin.

 

Tom Erixon återkommer till värderingar.

 

– Jag tror att många ser på industrin med fel glasögon just när det gäller värderingsfrågan. Jag upplever att i alla de bolag som jag har varit engagerad i så har seriositeten, värderingsgrunden och viljan att göra något bra och konstruktivt varit väldigt framträdande. Men det är sällan den bilden av industrin som framkommer i media.

 

När industrin står i fokus, på grund av den politiska debatten eller mediagranskningar, handlar det ofta om att något gått snett.

 

– Den stora mediala uppmärksamheten är säkert bra, men jag tror också att den leder till att många ungdomar växer upp i tron att de stora industriföretagen har en annan värderingsgrund än vad de egentligen har.

Det fina med att jobba inom industrin är att man ingår i ett större sammanhang.

Tom Erixon har själv lång erfarenhet av att jobba i industrin, bland annat som vd för Sandvik och som vd och koncernchef för stålföretaget Ovako.

 

– Jag har jobbat många år inom processindustrin och det var ingen där som ville skapa en arbetsplats dit man inte ville skicka sina egna barn. De flesta familjer bor runt bruken, det är ingen som vill bo i en förgiftad miljö. Så själva drivkraften i de flesta svenska industribolag skulle jag säga är genuin. Det är en väldigt fin aspekt av kulturen i svensk tillverkningsindustri.

 

Just gemenskapen, sammanhanget handlar även Tom Erixons egna drivkrafter i arbetet om.

 

– En av de fina poängerna med att jobba inom industrin är att man ingår i ett större sammanhang. Man ingår i ett sammanhang som heter AB Sverige. Man ingår i ett sammanhang som heter generell forskning och utveckling. Man ingår i ett sammanhang som just nu i alla fall för min och Alfa Lavals del handlar om hur vi hanterar klimat- och miljöförändringar. Så allt det som det pratas om på olika håll kan vi i industrin faktiskt konkret göra något åt. Jag kan bidra till sammanhanget, det är det som är drivkraften.

Publicerad juni 2020

Text

Karin Fjell Hager

Foto

Alfa Laval