EU-förslag om tvångsarbete lägger ansvar på företagen

EU-parlamentet presenterade i oktober sitt förslag på förordning om förbud mot produkter som har tillverkats genom tvångsarbete. Kort sammanfattat går förslaget ut på att företag inom EU kommer att behöva se till att inga av de produkter som de placerar på EU:s inre marknad, genom till exempel import, ska ha skapats genom tvångsarbete. Detta gäller genom hela leverantörskedjan, vilket betyder att varje företag kommer att behöva ansvara för alla underleverantörer.

När medlemsländerna har tagit ställning till förslaget kommer EU-parlamentet och EU-rådet att slutförhandla om det som sedan blir den nya förordningen.

Magnus Persson, näringspolitisk expert inom produktregler på Teknikföretagen, säger till Magasin t: att EU-parlamentet vill att EU-kommissionen ska ta fram en lista där den identifierar de sektorer och geografiska regioner som betraktas som ”hög risk” när det kommer till tvångsarbete.

– Med det nya lagförslaget kommer omvänd bevisbörda att gälla när det kommer till produkter kopplade till högriskområden. Det betyder att de företag som introducerar produkter från de sektorer eller regioner som kommissionen bedömer som ”hög risk” behöver bevisa att tvångsarbete inte har förekommit i något led av tillverkningen – i stället för det vanliga förfarandet där myndigheter måste bevisa att något har gått till på ett visst sätt.

Definitionen av tvångsarbete hämtar EU från ILO, som är FN:s organ för arbetslivsfrågor. Med tvångsarbete menas då, löst översatt från engelskan, ”allt arbete eller tjänst som utkrävs av någon person under hot om påföljd och för vilken personen inte har erbjudit sig själv frivilligt”.

Produkter som har tillverkats genom tvångsarbete och stoppats av tullen kommer att ”doneras, återvinnas eller förstöras”, enligt ett pressmeddelande från EU-parlamentet.

Lägger ansvar på företagen

Att motverka tvångsarbete är något positivt. Däremot finns det en del problem med den föreslagna lagen, säger Magnus Persson. För det första är det svårt för företag att ha koll på alla leverantörskedjor.

– Detta kan vara extremt svårt. Det kan bli en utmaning att bara undersöka den första underleverantören. Det är en stor ansvarsbörda som EU lägger på företagen.

– Sedan har vi detta med omvänd bevisbörda, där företagen som importerar från högriskområden måste bevisa att deras produkter inte har tillverkats genom tvångsarbete. Att EU-institutionerna själva slipper bevisa att tvångsarbete har förekommit i dessa fall visar att de inte har den kompetens som behövs för att analysera, granska och verifiera tvångsarbete. Då lägger man över ansvaret på företagen i stället.

– Detta är tyvärr ett mönster vi har sett på senare tid, att myndigheterna minskar möjligheterna till självdeklaration, drar ned på tillsyn och marknadskontroll och lägger mer ansvar och högre krav på tillverkarna.

Magnus Persson påpekar också att det blir ett resursslöseri när felfria produkter förstörs.

– Utifrån EU:s förslag så får inte den förbjudna produkten säljas i den inre marknaden förrän företagen kan bevisa att man har eliminerat tvångsarbete. Hur detta ska gå till praktiskt har man inte börjat titta på än. Hur bevisar man att tvångsarbete inte förekommer?

Dela det i två delar

Sammantaget skiljer sig EU:s förslag mot Teknikföretagens hållning eftersom ett mycket stort ansvar läggs på företagen, säger Magnus Persson. Teknikföretagen har sedan EU-kommissionen presenterade det första utkastförslaget 2022 försökt påverka EU:s förslag i en annan riktning än vad det har tagit i dag. Magnus Persson är förvånad över hur omfattande de regler som har föreslagits är.

– Det som Teknikföretagen, tillsammans med Svenskt Näringsliv, hade föredragit var att företag bara behövde ansvara för ett steg bakåt i värdekedjan, det vill säga för den leverantör som man har ett kommersiellt avtal med. Det är i linje med produktlagstiftningen.

Magnus Persson berättar att en rimlig väg hade varit att införa en processdel och en utfallsdel. Processdelen handlar om att företagen ska jobba med kontinuerliga förbättringar, som man redan i dag gör inom exempelvis arbetsmiljö, etiska regler eller kvalitet.

– I sådana fall skulle företagen behöva visa hur de jobbar med frågan om tvångsarbete. I dag jobbar redan många företag med så kallad ”corporate social responsibility”, det vill säga socialt ansvar. Då ägnar sig företagen åt ett kontinuerligt förbättringsarbete där de bland annat ställer krav på sina underleverantörer. Detta är också ett av tillvägagångssätten i det nya direktivet CSRD och Due Diligence Directive.

Den andra delen, utfallsdelen, skulle kopplas till den nuvarande produktlagstiftningen inom EU, berättar Magnus Persson.

– Vi anser inte att produkterna ska dras tillbaka från den inre marknaden även om de har varit tillverkade genom tvångsarbete, så länge de uppfyller andra produktkrav som att de exempelvis är säkra och uppfyller hållbarhetskrav. Det är en stor förlust för alla inblandade att dra tillbaka en produkt som fungerar. Dessutom är det väldigt otydligt hur reglerna skall verka för återkallade produkter som skall ”doneras, återvinnas eller förstöras”.

– Däremot anser vi på Teknikföretagen att man borde höja de sanktioner som finns inom den nuvarande produktlagstiftningen. Bötesbeloppen för tvångsarbete skulle kunna motsvara det som gäller för att bryta mot GDPR, det vill säga högst fyra procent av företagens omsättning, vilket är betydligt högre än dagens bötesbelopp.

Utöver detta anser Magnus Persson att det inte borde vara omvänd bevisbörda för företagen.

– Det borde fungera som med andra tillsynskontroller, att det är myndigheterna som ansvarar för att bevisa att reglerna inte följs. Problemet är att det i dag inte finns tillräcklig med kompetens inom myndigheterna.

Ett sista försök

EU-kommissionen var den som först tog initiativet till lagförslaget om tvångsarbete. Två arbetsgrupper inom EU-parlamentet har redan röstat igenom ett reviderat och utökat förslag och sedan ska det bli omröstning i hela parlamentet, som troligast röstar likadant som arbetsgrupperna. Sedan är det bara EU-rådet kvar som kan stoppa eller förändra lagförslaget.

EU-rådet har ännu inte redovisat sina kommentarer på kommissionens förslag på förordning, berättar Magnus Persson.

– Vår förhoppning är att EU-rådet antar samma linje som Teknikföretagen och Svenskt Näringsliv, inför kommande trilogförhandlingar. Det är efter dessa förhandlingar som det slutliga lagförslaget tas fram.

– Vi har på Teknikföretagen och Svenskt Näringsliv jobbat fram en position och resultatet som EU har presenterat hittills har inte antagit den form som vi hade önskat. Nu hoppas vi på ett sista försök att påverka rådet, så att inte lagstiftningen blir så långtgående.

Magnus Persson säger att Teknikföretagen har försökt att ha en så pragmatisk hållning som möjligt i frågan, som handlar om att motverka förekomsten av tvångsarbete samtidigt som man inte utesluter hela områden och sektorer från internationell handel.

– Vi vet att handel är viktigt för länder, för att kunna skapa ekonomiska möjligheter till utveckling. Om de ekonomiska riskerna blir för stora vid satsningar i högriskregioner kan resultatet bli att seriösa företag helt enkelt drar sig för att göra affärer där. Det gynnar varken människorna som utsätts för tvångsarbete eller företagen som skulle kunna hjälpa till att ge en bättre situation för de som arbetar i de regionerna.