Lösningen: värde genom återvinning

– Det finns ingen fysikalisk lag som säger att batteritillverkning måste vara skitig och ha stor klimatpåverkan. Det handlar om hur vi tillverkar och framställer råmaterialet och hur vi sedan återvinner det. Materialen finns ju kvar när batteriet är uttjänt och allt går att återvinna, till skillnad från de fossila bränslena, där det är väldigt svårt att stoppa tillbaka kolatomerna när vi väl har sprutat ut dem i atmosfären, säger Erik Svedlund på Epiroc, som utvecklar och tillverkar eldrivna maskiner och utrustning för gruvbranschen.

Det handlar om att styra utvecklingen mot en ansvarsfull utvinning

Batteriernas största miljöpåverkan ligger i den energikrävande tillverkningen. Till skillnad från många andra produkter, vars största påverkan sker under användningen. Men batteribranschen brottas också med stora problem kring hur man ska lösa tillgången till hållbara och etiskt producerade mineraler. Ett exempel på detta är att vissa typer av litiumjonbatterier behöver kobolt. En stor del av den kobolt som bryts finns i Kongo Kinshasa, som under årtionden härjats av våld, konflikter, fattigdom och korruption.

– Den här industrin har enorma problem. Samtidigt är miljontals människor beroende av mineralbrytningen. Bara i Kongo handlar det om 7–8 miljoner människor och globalt är det ännu fler. Det går inte att tvärstoppa och göra alla dessa människor arbetslösa. De måste få alternativ. Därför vill inte vi ha någon bojkott, utan styra utvecklingen bort från utnyttjande, barnarbete och osunda arbetsvillkor, så att man kan uppnå en ansvarsfull utvinning, säger Joakim Wohlfeil, policyrådgivare på biståndsorganisationen Diakonia.

Han har länge arbetat med frågan om konfliktmineraler och har själv vid upprepade tillfällen bevittnat de problem som gruvbrytningen orsakar i Kongo-Kinshasa. Joakim Wohlfeil anser att det ofta saknas ett helhetsperspektiv på människornas situation inom den informella gruvindustrin och att man måste kombinera åtgärder. Exempelvis måste insatser mot barnarbete kombineras med satsningar på skolplatser och att stärka familjernas försörjning så barnen inte behöver arbeta.

Tydliga regler och styrmedel kan få bukt med problemen

De viktigaste verktygen för att komma åt problemen kring mineralutvinningen tror Joakim Wohlfeil är tydliga regler och styrmedel, som är konkurrensneutrala och gynnar de företag som tar ansvar för hur deras mineraler framställs.

– Vi har inga problem med att de företag som har ett bra hållbarhetsarbete också får en konkurrensfördel av det. Det hjälper oss att nå våra syften: En bättre utveckling på plats i de länder där mineraler bryts, att befolkningen kan känna sig säker och att de korrumperade krafterna hålls utanför den här handeln. Allt vi kan göra för att underlätta för företagen att följa regleringar och utveckla sina metoder och nå konkurrensneutralitet är bra även för oss, säger Joakim Wohlfeil.

Det finns fler länder än Kongo-Kinshasa som har problem med brott mot mänskliga rättigheter och miljöförstörelse kopplat till utvinningen av mineraler. OECD Due Diligence Guidance ger praktiska rekommendationer till företag hur de kan gå till väga vid inköp av råmaterial från högriskländer.

Frågan om konfliktmineraler är central för batteriföretaget Northvolt, vars vision är storskalig tillverkning av gröna batterier. Northvolt tror inte på att utesluta Kongo-Kinshasa helt som leverantör av råmaterial, utan försöker i stället öka kontrollen över villkoren i gruvorna genom att själva vara på plats och ställa krav på potentiella leverantörer. Ett annat sätt att ta kontroll överutvinningen är enligt Northvolt att EU bygger upp en egen kapacitet att förädla mineraler, för att på så vis få större kontroll över hanteringen.

EU måste stötta och erbjuda alternativ

– När det gäller kobolt är det svårt att ändra på det faktum att en väldigt stor del av världens fyndigheter finns i Kongo. Att undvika Kongo är inte det bästa vi kan göra. Vi kan påverka hur det hanteras och vilka som köper den produkt de i Kongo producerar. Kina står i dag för en övervägande majoritet av världens förädlingskapacitet när det gäller kobolt. Detta gör att största delen av handeln går via Kina, ett land som inte är känt för att ställa stora krav på sina leverantörer. Här måste EU stötta och erbjuda alternativ, säger Emma Wiesner, ansvarig för Northvolts politiska och strategiska kontakter i Europa.

Ett annat sätt att minska batteriernas miljöpåverkan är att återvinna uttjänta batterier, för att minska behovet av nyråvara. En kartläggning som Energimyndigheten genomfört visar att det finns över 50 företag runtom i världen som ägnar sig åt återvinning i olika former, allt från laboratorieskala till fullskaliga fabriker. Kina är ledande med flest företag, följt av EU, Sydkorea, Japan, Kanada och USA. Europa har ett tiotal företag som arbetar med återvinning i dag och ytterligare anläggningar är på väg att startas.

Återvinning i fokus redan från början

För Northvolt är återvinningen en central del av bolagets affärsmodell. En pilotanläggning är under uppbyggnad i Västerås och 2022 ska en fullskalig återvinningsanläggning finnas på plats i anslutning till fabriken i Skellefteå. Till 2030 ska hälften av råmaterialen komma från återvunna batterier.

– Vi tror på att bygga upp en batteri-industri med återvinning i fokus redan från början – och att det kan vara en del av vår konkurrenskraft. Vår målsättning är att nå 50 procents återvunnet material i våra batterier. Det innebär att vi minskar utsläppen från produktionsfasen med hjälp av upphandling av förnybar energi och minskar utsläppen från råmaterialen genom att ersätta jungfruligt material med återvunnet, säger Emma Wiesner.

EU-regler försvårar för den som vill ta hem batterier för återvinning

För att det ska vara möjligt krävs att det finns system för att föra tillbaka batterierna från konsument till tillverkare när de är uttjänta. Ett tydligt hinder för att få igång återvinning av batterier är reglerna för transport av farligt avfall inom EU. Flera företag vittnar om att reglerna sätter käppar i hjulet för de som vill samla ihop batterier för återvinning, eftersom systemet gör det krångligt och kostsamt att transportera uttjänta batterier över landsgränserna.

– Som exporterande bolag måste man söka tillstånd från landets miljömyndighet och från alla länder som du går igenom. Transportören måste också ha tillstånd i mottagarlandets myndighet. Vissa länders myndigheter kan också vara trögjobbade, så att det tar alldeles för lång tid och mycket arbete. Det behövs ett regelverk som inte gör det för krångligt, eller som gör att man kan hamna i svårigheter. Annars ökar risken att batterier hamnar helt utanför systemet, säger Sven-Erik Mattsson, tidigare miljöchef, numera rådgivare vid Saft AB.

Det som man återvinner slipper man även bryta

På fabriken i Oskarshamn har Saft Batteries tillverkat batterier i över 100 år. Företaget är i dag världsledande på nickel-kadmiumbatterier för industrin och står för 65 procent av världsmarknaden. Redan på 1970-talet bestämde man sig för att satsa på återvinning av uttjänta batterier.

– Som batteribolag kan man inte släppa den här frågan och räkna med att någon annan fixar den. Batteribolagen måste vara med och bygga återvinningsanläggningar. För oss har miljöfrågan hela tiden varit drivande i det arbetet – att ta tillbaka de batterier vi tillverkar så att vi säkerställer att de inte kan ställa till någon miljöskada. Det som man återvinner slipper man även bryta, vilket gör även det till en miljövinst, säger Sven-Erik Mattsson.

Ta fram regelverk som stimulerar cirkulära affärsmodeller

Elinor Kruse, ansvarig för miljöfrågor på Teknikföretagen, ser återvinning och cirkulära affärsmodeller som en förutsättning för att lösa de hållbarhetsproblem som batteribranschen brottas med, eftersom det är enda sättet att minska behovet av nyråvaror. För att lyckas med det måste regelverket stimulera de företag och länder som går före.

– Pålagor och andra instrument riskerar att missa målet om de inte utformas på rätt sätt. Därför måste regler föregås av riktiga konsekvensanalyser. Det är viktigt att regelverken driver marknaden till att skapa värde i återvinning. Då blir det självspelande och tekniska lösningar införs fortare. Det finns dysfunktionella regler kring återvinning i dag, men EU:s regelverk kommer att ses över kommande år. Det är hoppingivande och det är väldigt viktigt att näringslivsaktörer engagerar sig i det arbetet, säger Elinor Kruse.

Är du nyfiken på elektrifieringens utmaningar och möjligheter? Ladda då ner Teknikföretagens rapport "Vägen mot elektrifiering".