Nya industrimärket rätt i tiden

Det var i förra fredagen som facken och arbetsgivarna inom industrin satte det så kallade märket, vars syfte är att fungera som lönenorm för alla branscher på den svenska arbetsmarknaden.

Resultatet av de tre månader långa förhandlingarna mellan parterna blev en löneökning på 7,4 procent fördelat över två år, där avtalet löper ut den 31 mars 2025.

Anna Nordin, biträdande förhandlingschef på Teknikföretagen, är en av dem som var med när lönenivån och de olika villkoren i kollektivavtalen förhandlades fram i årets avtalsrörelse. Hon berättar att det vanligaste inom Industriavtalet är treåriga avtalsperioder.

– Treåriga avtal följer Industriavtalets ”anda”. En lång period skapar stabila förutsättningar för hela arbetsmarknaden och det underlättar också arbetet för andra aktörer som Riksbanken. Det är bra för dem att veta hur löneökningstakten kommer att se ut framöver.

– Långa avtalsperioder bidrar också till en ökad förutsebarhet för företagen och det kan exempelvis underlätta praktiskt inför lönerevisioner.

Ovisst ekonomiskt läge

Sedan Industriavtalet tecknades 1997 (och första avtalsrörelsen under Industriavtalet påbörjades 1998), har avtalsperioderna i de allra flesta fall varit treåriga, med 2010 och 2016 som exempel på undantag. Även i år blev det ett undantag, med en avtalsperiod som landade på två år.

Anna Nordin berättar att anledningen till att det inte blev tre år den här gången – även om det diskuterades – är ovissheten i det ekonomiska läget i Sverige och omvärlden. Faktum är att i år var första gången som parterna förhandlade i en höginflationsmiljö sedan Industriavtalets tillkomst.

– Ovissheten om hur den ekonomiska situationen kommer att se ut om två år är för stor för att teckna ett längre avtal än så. Vi behöver en rimlig uppfattning om de ekonomiska förutsättningarna för den tidsperiod som vi reglerar i ett avtal. Därför landade vi på två år.

Anna Nordin säger att avtalet inte är uppsägningsbart, vilket innebär att parterna inte kan säga upp avtalet vid något tillfälle under avtalsperioden. Detta skapar stabilitet för arbetsmarknaden, menar hon.

– Facken ville inte ha det så, men det var viktigt för arbetsgivarsidan att ha ett avtal som inte gick att säga upp. Vi ville inte hamna i ett läge där facken kan säga upp avtalet redan i höst, vi vill ha arbetsfred under hela den kommande avtalsperioden.

Inga reallöneökningar

Under det första avtalsåret är avtalsvärdet 4,1 procent och under det andra året 3,3 procent. Allt utgörs dock inte av löneökningar, utan det görs avdrag för avsättningar till deltidspension (olika mycket för olika kollektivavtal).

– Avtalet är viktat på ett sådant sätt att det ligger större löneökningar för år 2023 än för 2024. Det är i det stora hela en högre nivå på det här avtalet än vad vi har sett tidigare, säger Anna Nordin.

Märket på sammanlagt 7,4 procent är mycket riktigt det högsta på 25 år. En anledning till det är att inflationen, som har legat på cirka nio-tio procent den senaste tiden i Sverige, har pressat fackens delegationer att kräva högre löneökningar än tidigare.

– Det är bra att den högre avtalsnivån på 4,1 ligger i år och att den sedan växlar ner till 3,3 nästa år. När vi går ut ur den här avtalsperioden har vi förhoppningsvis ett normaliserat ekonomiskt läge, säger Anna Nordin och fortsätter:

– Konjunkturinstitutet bedömer att inflationen ska vara nere på Riksbankens tvåprocentsmål i andra kvartalet 2024. Prognosen kom så sent som förra veckan när vi förhandlade. Det finns flera andra bedömare som också tror det.

I dagsläget kommer de avtalade löneökningarna inte att kompensera för inflationen. Det var dock tydligt redan tidigt från både arbetsgivarsidan och den fackliga sidan att det inte skulle bli några reallöneökningar det här året.

Anledningen var att man ville förhindra en försämring av företagens internationella konkurrenskraft och att löneökningarna skulle elda på inflationen.

– Det kommer att bli en tuff period, utan reallöneökningar, ett tag framöver. Men den perioden behövs för att skapa goda villkor för företagen, vilket är nödvändigt för att reallöneökningar ska vara möjliga i framtiden.

---------

Om Industriavtalet:

Industriavtalet tecknades år 1997 med syftet att stoppa löne- och prisspiralen i Sverige, genom att sätta ett ”märke” – en standard – för löneökningar som skulle bli normerande för hela arbetsmarknaden.

Att det blev industrisektorn som fick den lönenormerande rollen beror på att det är den sektor som är den mest konkurrensutsatta i den globala marknaden. 

Avtalsperioderna för Industriavtalet kan sträcka sig upp till tre år. De flesta av avtalen har varit treåriga.

Läs mer om avtalsrörelsen 2023 på Teknikföretagens hemsida och på arbetsgivarguiden.