Innovationskraft som räddar haven från giftigt vatten

Martin Gombrii, vd på Orustbaserade Marinfloc, slår sig ner på kontorsstolen. På skrivbordet står en petflaska med röd etikett. Han ska snart utföra magi med innehållet, för att visa själva kärnan i företagets verksamhet. Först: lite bakgrund.

Marinfloc grundades 1996 och har i dag runt 45 anställda. Företaget utvecklar lösningar för rening och kontroll av vatten från fartyg och borrplattformar. 98 procent går på export, främst till Norge och USA. Kryssningsbolag är en stark nisch, men kunderna finns också inom tank- och bilbåtsbranschen.

Martin Gombrii pekar på väggen, där hajar simmar i havets djup. Tavlan är en daglig påminnelse om varför han sitter här.

– Det vi gör får saker att blir bättre, i vår lilla del av världen.

Framgången bygger inte på sjöfartsaktörer som kämpar för miljön. Tvärtom.

Marinflocs resa från garagetillverkning till produktion i större skala hänger ihop med ett miljöbrott: ett stort kryssningsbolag pumpade smutsvatten över bord i Karibien och tvingades böta hisnande 37 miljoner dollar. Risken för fler dyra utgifter ledde till att rederiet beställde Marinflocs reningsanläggningar till hela flottan, ett 50-tal båtar.

– Vi gör rent vatten, men säljer säkerhet och trygghet. Det är två olika saker, säger Martin Gombrii.

Han sträcker sig efter pet-flaskan och skruvar upp korken. Lukten av maskinrum sprider sig. Det kolsvarta innehållet är inte en populär amerikansk läskedryck, utan smutsigt länsvatten från ett fartyg. Martin Gombrii gissar att oljekoncentrationen är upp mot 3 000 milligram per liter (PPM). Gränsvärdet är 15.

– Länsvattnet innehåller tungmetaller, oljor och miljögifter. Det är så klart inte bra att köra ut i havet.

Han häller upp lite av smutsvattnet i en glasbehållare, trycker i några kemikaliedroppar med en trolleristav – förlåt, pipett – rör om och lutar sig tillbaka.

Först händer inget. Sedan börjar det röra sig i bägaren, som virvlande snöflingor. Flingorna växer och till slut guppar klumpar av partiklar, emulsioner och kemikalier på ytan. Vattnet under är nästan genomskinligt. Efter en finfiltrering går det att dricka.

– Vår maskin separerar mer effektivt, men i princip är detta vad vi gör.

Tekniken kallas flockning och har använts i åtminstone 80 år för att rena dricksvatten på land.

– Ingen hade tänkt på att tekniken kunde användas till sjöss. Vi var först med en marin applikation.

Värden långt under gränsen skapar förtroende hos kunderna

I dag använder Marinfloc tekniken till rening av allt från länsvatten, borrhålsslam och skrubbervatten – den kraftigt förorenade vätska som blir kvar när fartygsavgaser renats från kväveoxider.

Det blir renare än lagens krav. Gränsvärdet för länsvatten är till exempel 15 PPM. Marinfloc garanterar 5. Företagets tester visar konstant värden på 0,1 PPM.

– Vi ligger långt under gränsen. Dels för att det går, men också för att det ger ett ökat förtroende för att vi är seriösa. Vi satsar på en kundnisch som vill ha kvalitet och funktion.

Släpps det ut mer eller mindre smuts i haven i dag jämfört med tidigare?

– Jag skulle säga att läget är bättre än för 20 år sedan, mycket tack vare att det kommer en ny generation maskinister med en annan miljömedvetenhet. Dessutom har regelverket stramats åt. Dagens kryssningsbåtar har väldigt fina reningsverk.

Er vision är ett rent hav. Hur nära går det att komma?

– Ganska nära. Ett rent hav handlar om tekniska lösningar – och om vilja. Ett levande hav är svårare att lösa. Det har med uppvärmning, överfiske och habitatsdöd att göra.

I fabriken flammar en svetslåga upp. Den speglas i blankpolerade cylindrar, som ska byggas ihop till reningsanläggningar. Lite längre bort pågår produktionen av övervakningslösningen Whitebox. All tillverkning finns här på Orust.

– Vi skräddarsyr ofta lösningar till varje fartyg, då är det bra om utveckling och produktion ligger nära. Ett litet bolag måste alltid vara mer kundvänligt. Fördelen är att vi har snabba beslutsvägar. Idéer plockas verkligen upp här, säger Martin Gombrii.

Marinfloc må vara en liten spelare, men självförtroendet är desto större. Företaget säger sig leda utvecklingen, och det i konkurrens med miljardkoncerner som Alfa Laval, SKF och Wärtsilä.

– De har naturligtvis större muskler och djupare fickor. Vi måste i stället vara innovativa och hitta nya lösningar och nya ben att stå på hela tiden. Vi var först med Whitebox, men nu finns ett drygt tiotal kopior i världen. Det är ju ett tecken på att man gör rätt så klart, säger Martin Gombrii.

Målet är att lansera något nytt varje år. För tillfället ligger fokus på ett koncept för att återanvända länsvatten. Det ska kunna renas tillräckligt för att spola däck, användas i toaletter och så vidare. Marinfloc jobbar också mycket med dataanalys.

Hur kan ett litet bolag vara så innovativt?
– Det kommer nog från vaggan. Grundarna såg ett problem och tänkte ut en lösning. Den själen har levt kvar i bolaget. Vi behöver input om vad branschen vill ha, men vår innovationskraft kommer väldigt mycket inifrån.

Marinfloc samverkar med en mängd aktörer. Närmsta exemplet finns ett stenkast från portarna: Orust kommunala reningsverk. Företaget sitter också i referensgrupper på Chalmers, lobbar mot länsstyrelser, hamnar och klassningssällskap för att få fram striktare regelverk och jobbar även med branschkollegor och konkurrenter kring utformningen av nya regler.

– Vi tjänar på att man tajtar åt, hårdare miljöregler är bara bra för oss. Nya regler styr teknikutvecklingen och ger nya möjligheter, det är väldigt tydligt i vår bransch.

Elektrifiering är en teknik på frammarsch, även på den marina sidan. I dag talas det också om förarlösa fartyg. Då finns inget svart- och gråvatten att ta hand om. Ur den synpunkten är utvecklingen negativ för Marinfloc. Men Martin Gombrii välkomnar alla saker som gör haven renare. Han är inte orolig för framtiden.

– Vår nisch är passagerar- och kryssningsfartyg, som ju självklart måste ha människor ombord. Och man behöver alltid smörjmedel, det kommer alltid läcka in vatten och även andra saker genererar länsvatten.

Innovationen Whitebox renar inte vatten. Den gör det möjligt för kustbevakningen att se all data kring oljehalten, ventiler och flöden och inte minst: att mätutrustning hållits inlåst.

Behovet av produkten är sprunget ur omfattande fusk. Manipulering av utrustning för att kunna dumpa smutsvatten har varit så vanligt på sjön att det till och med fått ett namn: Magic pipe. Fusk förekommer fortfarande.

– Tyvärr har Whitebox varit en storsäljare! Vi har sålt närmare 2 000, i stort sett bara till fartyg som går till USA. Det är en respons på de enorma bötesbeloppen.

Redare tvingas alltså ofta att göra gröna val. Det gynnar Marinfloc. Men visionen om rena hav är inte bara en affärsidé. Företaget jobbar aktivt med fyra av FN:s 17 globala hållbarhetsmål: Hav och marina resurser, hållbar energi för alla, ekosystem och biologisk mångfald, hållbar konsumtion och produktion.

Företaget lever som det lär. Bakom fabriken finns ett konkret bevis: en vildvuxen plätt mitt i den välansade gräsmattan. På sommaren är det en slåtteräng, ett smörgåsbord av prästkrage, blåklocka, ängsvädd och humleblomster för hotade insekter.

Hållbarhetsarbetet syns också i form av solpaneler på en byggnad. En tredje insats står hela personalstyrkan för: årlig strandstädning. Längs Orustkusten finns mängder av tågvirke, snören, dunkar.

– En gång hittade vi ett ID-kort från en fransman. 200 meter längre bort låg en champagnekork. Jag har ingen aning om det fanns ett samband!

Martin Gombrii tycker att det känns meningsfullt att bidra globalt genom att agera lokalt.

– Om man lyfter blicken behöver alla 17 hållbarhetsmål lösas. Vi jobbar med det vi kan. Om alla tänker så bidrar man till helheten. Genom att göra saker i vårt lilla sammanhang kan vi inspirera andra att göra mer.