Därför väljer så få tjejer teknikprogrammet
Teknikföretagen har tillsammans med Ungdomsbarometern undersökt varför relativt få tjejer väljer teknikprogrammet på gymnasiet. Resultatet rymmer intressanta insikter och t: låter dessutom två unga tjejer ge sina reflektioner.
Teknikföretagen har tillsammans med Ungdomsbarometern undersökt varför relativt få tjejer väljer teknikprogrammet på gymnasiet. Resultatet har nu sammanställts i ”10 insikter om tjejers teknikintresse”.
Vi har bett Linn Jendeby och Sara Kernen att ge sina reflektioner på några av insikterna i undersökningen. De går Tekniksprånget och gör sin praktik på Teknikföretagen där de fokuserar på att få fler unga tjejer att, liksom dem, välja teknikprogrammet på gymnasiet.
För trots att andelen tjejer som söker programmet har ökat under de senaste åren är tjejerna fortfarande i minoritet och utgör knappt två av tio sökande.
– Det funkar ju inte att tekniska utbildningar väljs bort av nästan halva befolkningen då vi riskerar en teknikutveckling som inte är jämlik. Vi vill bredda bilden av teknik och avdramatisera matten då många tjejer vi kommer i kontakt med på sociala medier skräms av hur svår matematiken på teknikprogrammet framställs, säger Linn Jendeby.
Insikt 1: När valet till gymnasiet ska göras är tjejers teknikintresse som lägst
Undersökningar visar att tjejers teknikintresse är som högst i årskurs fem för att nå botten i årskurs nio, alltså när det är dags att göra gymnasievalet.
I grundskolan var Sara Kernens favoritämnen slöjd och bild. På gymnasiet ville hon läsa sina favoritämnen och samtidigt få en bred utbildning. Därför var ett estetiskt program uteslutet.
– Om jag som 15 åring fått frågan om jag var teknikintresserad skulle jag antagligen ha svarat nej. För mig var teknik=programmering och kretskort, vilket jag verkligen inte var intresserad av. Jag valde snarare inriktningen design och produktutveckling än programmet teknik. Idag har jag en bredare bild av vad teknik kan vara och därför skulle jag säga att 15-åriga Sara kanske var teknikintresserad trots allt.
Linn Jendeby beskriver sig själv som teknikintresserad redan i högstadiet, men hon tvekade ändå mellan natur- och teknikprogrammet på gymnasiet. Det som fällde avgörandet till teknikprogrammets fördel var en teknikträff för tjejer.
– Där fick jag prata med tjejer som gick på teknikprogrammet och ställa frågor till dem och höra om alla roliga projekt och saker de gjorde på programmet. Tekniktjejerna fick mig att känna att här kan jag passa in trots att majoriteten av eleverna var killar, säger hon.
Insikt 2: Få tjejer känner sig tekniska, betydligt fler kreativa
Det här är något som både Sara Kernen och Linn Jendeby kan instämma i.
– Trots att jag ser mig själv som en teknisk person, jag är bra på att problemlösa, är det inte så jag skulle beskriva mig själv. Kreativ däremot är ett ord jag identifierar mig mycket starkare med och gärna använder. Min reflektion är att teknik och kreativitet är maskulint respektive feminint laddade. Det kanske är därför jag föredrar att använda ordet kreativ framför ordet teknisk, förklarar Sara Kernen.
Linn Jendeby har också svårt att identifiera sig med ordet teknisk, trots att hon gått teknikprogrammet, läser ett tekniskt praktikprogram och är bra på problemlösning.
– Jag känner igen mig mer i beskrivningen kreativ då det i min värld är en synonym till problemlösning. Jag kopplar fortfarande begreppet teknisk till rådande normer om teknik även om den definitionen inte nödvändigtvis stämmer överens med vad som det faktiskt innebär att vara teknisk. För mig är teknisk någon som handgripligen kan laga en dator om den går sönder.
Insikt 3: Teknik=matte=svårt
Att matematiken avskräcker framför allt tjejer från att välja teknikutbildningar är något vi har skrivit om tidigare i magasin t:. Tjejer är, trots att de generellt sett har högre betyg i ämnet, oroliga att de inte ska klara av matten, mycket därför att omgivningen säger att den är så svår. Även detta känner Sara Kernen och Linn Jendeby igen.
– Från början trodde jag inte att matten var så svår. Men när jag gick på öppet hus inför gymnasievalet sa både rektorer och lärare på teknikprogrammet att man verkligen behövde “älska” matte för att gå programmet. Detta skrämde mig trots att jag alltid varit väldigt bra på matte även om jag kanske inte själv tänkte att jag “älskade” matte. Konstigt nog var det inte alls samma prat om matten på naturprogrammet trots att man läser minst lika mycket där, konstaterar Linn Jendeby.
Sara Kernen säger att hon alltid fått ett stort stöd hemifrån och uppmuntrats att läsa matte.
– Jag har alltid haft lätt för siffror, men även om jag hade bra självförtroende känner jag ändå igen mig i att matten kändes skrämmande. Det gick mycket snack framför allt bland jämnåriga om hur matten på teknikprogrammet var näst intill omöjlig. För mig kändes inte matten omöjlig att klara av, jag var snarare orolig över att få mycket lägre betyg än de jag haft i grundskolan. Jag kunde ibland känna mig ifrågasatt när jag berätta att jag skulle söka teknikprogrammet och det första som kom på tal då var hur svår matten var.
Var matten på teknikprogrammet så svår som de sa?
– Matten var utan tvekan svårare än i grundskolan, men den var också mycket roligare! Man måste vara redo att lägga ner mer tid och energi än vad man kanske behövde i grundskolan. Men matten på teknikprogrammet går absolut att ta sig igenom så låt inte snacket om den avskräcka, säger Sara Kernen.
Tips: följ Sara och Linn under deras tid som "Tekniksprångare" på Teknikföretagen på Instagram
Text
Karin Fjell HagerFoto
Johan Wennerström