Kollo för morgondagens programmerare

När Hello World fixar läger för barn och unga finns det plats för både kodning, kul och karriärtankar. I år var det västsvensk premiär. – Jag är mycket mer taggad på att jobba med spelutveckling nu. Det här vill jag göra mer av, säger deltagaren Evelyn Qvistgård.

Ett hav av barn och ungdomar forsar fram från Wendelsbergs folkhögskola. De tar sikte på slänten som leder ner till en smaragdgrön gräsmatta och fyller på muggar under fnitter och skratt. Det är dags för vattenstafett. Målet: att blöta ner ledarna med välriktade kast och utan att spilla för mycket under språngmarschen från vattenkärlet.

 

Vi är på Hello Worlds camp i Mölnlycke utanför Göteborg. Leken är ett avbrott från det som är kärnan i lägerveckan: digitalt skapande, teknik och programmering.

Hello World sommarkollo

Bianca Fall från Göteborg har ägnat sig åt webbdesign. Hon har skapat en egen webbsida, där man bland annat kan hitta reskompisar.

 

– Många vill resa, men kanske inte har någon att åka med. Det är kul att skapa. Jag började med en vit sida och nu är det någonting helt annat. Inte för att jag är ett proffs, men jag har ändå lärt mig så mycket. Lägret får 10 av 10 av mig, säger hon.

 

Bianca går ett kombospår. Förutom webbdesign ägnar hon sig också åt teater. Dessutom är det aktiviteter utomhus, som vattenstafetten, varje dag. Inför lägret var hon lite fundersam. Varför inte bara köra programmering?

 

– Men så trött som jag är på kvällarna har jag aldrig varit i hela mitt liv! Man behöver vara så himla fokuserad och koncentrerad hela tiden. Nu förstår jag exakt varför de har blandat in annat också, säger hon.

Kanske kan jag bli matematikprofessor eller en matematiker som kommer på smarta grejer.

Hjalmar Hanson från Falköping är en annan deltagare som passar på att kombinera två intressen på en sommarlovsvecka – han går ett kombospår med teater och Python. Siktet är redan inställt på nästa år och nästa steg: spelskapande i programmet Unity.

 

– Jag ägnar väldigt mycket tid åt datorer och spel, det är intressant med den tekniska delen av det. Här har jag förstått hur extremt svårt och tidskrävande det är att göra spel. Jag håller på med ett som bara är textbaserat, men det har ändå tagit tio timmar och jag är långt ifrån färdig.

 

Både Bianca och Hjalmar är 14 år och börjar i åttonde klass i höst. Redan nu har tankarna på framtiden så smått börjat ta form. Bianca funderar på att gå antingen teknik- eller naturvetenskapsprogrammet på gymnasiet. Hon gillar NO och matte och kan tänka sig att bli kanske läkare eller ingenjör på sikt.

 

– Jag vill väldigt gärna jobba med människor. IT finns också med i bakhuvudet nu, det gjorde nog inte det innan lägret. Här har jag fått en jättebra grund. Det är som en extra dörr som gör att jag kan välja lite mer, säger hon.

 

Hjalmar lutar åt att han ska inleda sina högre studier på gymnasiets naturvetenskapliga program.

 

– Sen har jag tänkt försöka komma in på Chalmers och gå något avancerat matematiskt. Kanske kan jag bli matematikprofessor eller en matematiker som kommer på smarta grejer. Spelutveckling kan vara en hobby, säger han.

14-årige Hjalmar Hanson från Falköping
14-årige Hjalmar Hanson från Falköping

Mitt i gröngräset framför träslottet Wendelsberg följer Maria Arneng de skrattande barnen i vattenstafetten. Hon är Hello Worlds nya generalsekreterare.

 

– Just nu går jag bara och tittar på allt som pågår. Vi har inte hunnit sammanfatta och utvärdera allt, men det känns jättepositivt. Jag är lättad och glad över att det har gått lika bra som jag hoppats.

 

Den ideella föreningen Hello World grundades 2015 för att väcka ungas kunskap och lust för teknik, naturvetenskap och digital design. Verksamheten drivs med stöd från en mängd partners, till exempel huvudsponsorn Teknikföretagen och företag som Ålö, Mycronic, Atlas Copco och Volvo Group.

 

Sommarlägren som kombinerar teknik med fritidsaktiviteter har funnits i Stockholmsregionen i fyra år. I år var det premiär för läger i Göteborgsområdet och 2020 finns chans att delta även i Malmö. Så vilken betydelse har den geografiska breddningen?

 

– Dels når vi ännu fler barn, dels öppnar det för ett större antal företagssamarbeten. Det lokala engagemanget är jätteviktigt. Vår målsättning är att få med fler stora företag och bli rikstäckande, säger Maria Arneng.

Vi måste få fler barn och unga att intressera sig för naturvetenskap och teknik om vi ska hitta lösningar på klimatkrisen och andra utmaningar i världen.

Du kommer in med nya ögon – är det något du vill utveckla?

– Expansionen som sker nu innebär både utmaningar och möjligheter. Hur ska vi skala upp och samtidigt utvecklas, höja kvalitet och resultat? Jag tycker att det ska bli spännande att göra det så hållbart som möjligt. Vårt flerårsavtal med Teknikföretagen gör expansionen möjlig, men vi skulle också kunna ha långsiktiga samarbeten med fler företag och även få med oss politiker och andra organisationer.

 

Hur kom det sig att du ville ha det här uppdraget?

– Dels för att vi måste få fler barn och unga att intressera sig för naturvetenskap och teknik om vi ska hitta lösningar på klimatkrisen och andra utmaningar i världen. Men också för företagen. Vilka ska de anställa? Skolan i dag är inte likvärdig, det är en hjärtefråga för mig.

 

Maria Arneng kommer närmast från stiftelsen Läxhjälpen. Arbetet på Hello World sker i samma anda: målet är att ge unga från skiftande bakgrunder förutsättningar att nå sin fulla potential.

 

– Vi vill bredda bilden av vad teknik är och kan användas till och vi vill fånga upp även barn som inte kommer från akademikerhem. Och tjejer! Vi har många förebilder i våra fantastiska ledare. De är bevis på att programmerare inte nödvändigtvis är spelkillar som sitter framför en skärm i ett mörkt rum.

Evelyn Qvistgård
Evelyn Qvistgård ska gå teknikprogrammet och vill gärna bryta upp killdominansen.

Enligt Skolverkets statistik för läsåret 2018/2019 har andelen tjejer som söker till gymnasiets teknikprogram ökat. Siffran ligger ändå på knappt 18 procent. Det vill Hello World ändra på. Det vill också Evelyn Qvistgård, 16 år, från Göteborg.

 

Nu går hon på Hello Worlds läger i Mölnlycke. I höst börjar hon på gymnasiet.

 

– Jag ska gå teknikprogrammet och vill gärna bryta upp killdominansen. Jag tycker att det ska vara mer jämlikt, eftersom det saknas ganska mycket kvinnor i tekniska yrken också.

 

Har du några farhågor inför att studera med en majoritet killar?
– Inte alls. Jag ska bara visa hur stark jag är. Jag tycker inte att kön spelar så stor roll alls när det kommer till någonting.

 

Hon har varit med på Hello Worlds helgträffar några gånger tidigare. Föreningen och lägret hittade hon med hjälp av sina föräldrar, som båda jobbar inom programmering.

 

– De tyckte att det var kul att jag också ville börja. De tyckte också att jag skulle göra något på sommaren, inte bara sitta inne. Det är väldigt roligt här. Jag har fått många nya kompisar och det som jag lärt mig är också kul.

 

Under lägerveckan har Evelyn ägnat sig åt spelmotorn Unity och dykt ned i C# (C-sharp) som är ett språk för textbaserad programmering. Hon har nosat lite på animering och hur man sätter ihop det med kod. Resultatet: början till ett plattformsspel där man ska hoppa och akta sig för fiender.

 

– Den är jättebra, man faller för alltid för jag har inte gjort någon mark under som man kan dö på än, säger hon och skrattar.

 

Vad är det viktigaste du lärt dig under veckan?

– Att aldrig ge upp. Om det uppstår ett problem får man bara kolla igen.

 

I framtiden vill Evelyn jobba med programmering. Hon siktar på något inom spelutveckling.

 

– Det är där man kan berätta historier. Jag vill att spelaren måste gå in på djupet och verkligen pussla ihop det. Jag spelar själv spel mest för historien, det är kul att försöka lista ut den genom ledtrådar, att historien inte kommer direkt i ansiktet på en.

 

Är det någon skillnad på hur du tänkte kring jobb och utbildning innan lägret?

– Jag är mycket mer taggad på att jobba med detta nu. Jag fick se att det går, fick göra något själv och blev så himla stolt även om det inte blev så bra. Det här vill jag göra mer av!

 

Hej! Varför är du på Hello Worlds läger?

– Pappa håller på med IT och fick över mig på Python. Sedan började jag med Minecraft, som är lite lättare. Det fick mig att komma till Hello World. Jag fick mycket vänner här!


– Jag har lärt mig hur man använder Turtles; block som man kan röra genom programmering. Jag har skapat en slags trädmaskin, det kunde jag inte innan.


– I framtiden vill jag jobba med IT precis som pappa, då får man hålla på med datorer varje dag. Jag vill göra spel och kanske robotar. Programmering är roligt.

 

Adrian Wallgren
Adrian Wallgren, 9 år, Göteborg
Agnes Säker
Agnes Säker, 11 år, Alingsås

– Jag gick på en meetup och tyckte att det var kul. Sen föreslog mamma att jag kunde gå på läger och det ville jag. Jag valde spåret Scratch, med programmering av egna spel. De är rätt enkla, man gör ett per dag. Tidigare körde jag bara programspråket Python.


– Det viktigaste jag har lärt mig under veckan är att spel inte är så svårt att göra som jag trott. Det är mest roligt. Jag kanske vill jobba med typ spel i framtiden. Det började jag fundera på precis nu!

– Det kom ett brev från skolan med information om lägret. Jag tror att alla i klassen fick det, men jag tror att jag är den enda som kom hit. Egentligen var jag inte så intresserad först, men det är bra på lägret. Man träffar många kompisar också.


– Jag valde Minecraft-spåret för jag gillar att spela. Det mesta jag har lärt mig under veckan är då om Minecraft. Jag har inte funderat på vad jag ska jobba med i framtiden. Det är lite tidigt än.

Viktor Hamilton
Viktor Hamilton, 10 år, Partille
Klaudija Barcute
Klaudija Barcute, 11 år, Kungsbacka

– Mamma tog mig till ett dagläger, det tyckte jag var kul. Hon försökte hitta några andra läger och hittade det här. Jag blev glad och ville gärna gå. Jag går på Scratch-spåret och hade testat programmet en gång innan, i skolan. Nu har jag gjort två egna spel. Under veckan har jag lärt mig att det är lätt att göra fel, men det är lätt att rätta när man hittar det.


– Jag vill bli veterinär, för jag har en hund hemma och har alltid tyckt om djur.

Publicerad september 2019

Text

Minna Ulin

Foto

Sofia Sabel