Febril aktivitet hos försvarsföretagen i oroliga tider

En av de uppställda NLAW-pansarvärnsrobotarna på Saabs demonstrationscenter i Bofors gamla kontorsbyggnad i Karlskoga bär en inskription. Kyrilliska bokstäver, ett tacksamhetsbudskap och ett soldatnamn. Som en direkt, skarp påminnelse om det krig som rasar vidare år efter år i vår absoluta närhet.

Vapen är på riktigt och kan inte nyanseras som andra handelsvaror. Samtidigt just därför också helt avgörande för många länders försvar, i sammanhang när oskyldiga attackeras och civilisationer hotas.

– En månad innan krigsutbrottet skickade britterna NLAW till Ukraina. När den ryska konvojen gick in mot Kiev var det våra vapen som stoppade dem. Annars hade inte Ukraina som land funnits idag, säger Görgen Johansson, chef för Saabs affärsområde Dynamics.

Affärsområdet Dynamics, med kärnområde avancerade vapensystem, står för ungefär 25 procent av hela Saabkoncernens försäljning. Inom affärsområdet ryms förutom NLAW även exempelvis det klassiska granatgeväret Carl-Gustaf, det mobila luftvärnssystemet Bamse och den hajpade nya artilleriraketen GLSDB, som har utvecklats tillsammans med flygtillverkaren Boeing.

Övriga affärsområden inom koncernen är Aeronautics (kärnområde flyg), Surveillance (kärnområdena sensorer och ledningssystem) samt Kockums (kärnområde undervatten). Därtill är konsultverksamheten Combitech också knuten till organisationen.

Export till Natoländer

Idag är Saab ett välkonsoliderat företag med starkt rykte och hög värdering på börsen. Så har det emellertid inte alltid varit. Genom åren har Saab omskrivits när det gäller alltifrån dyra motköpsaffärer till vapenavtal med diktaturer.

– Jag har fått frågor från kompisar på middagar om jag verkligen ska hålla på med det här. Men jag har arbetat med detta i 36 år. Och lagstiftningen om vapenexport har legat fast sedan länge, svarar Görgen Johansson.

Tillstånd för vapenaffärer regleras av Inspektionen för strategiska produkter (ISP), och regelverket innehåller sedan 2018 ett så kallat demokratikriterium som ska begränsa eller förhindra export till auktoritära stater. En stor del av exporten går till Natoländer i Nordamerika och Europa, och Görgen Johansson förutspår ett ännu större flöde när nu även Sverige har blivit Natomedlem.

– Om vi ska verka mer tillsammans – och eftersom vi har produkter som är erkänt världsledande – tror jag att vi kommer att ha mer möjligheter i en Natokontext.

Den svenska försvarsindustrins framgångar kan upplevas som en anomali med tanke på Sveriges långa obrutna fred, vår begränsade befolkning och ekonomi och det faktum att vi så länge har stått utanför formella försvarssammanslutningar.

Inte minst det superavancerade jaktplanet Gripen, också tillverkat av Saab, imponerade på omvärlden och har bäddat för stora affärer genom åren. Dessutom har sektorn överlevt medan andra tidigare svenska paradgrenar, som kärnkraftskompetensen, i stor utsträckning dog ut. Vi frågar Görgen Johansson vad han tror att det beror på.

– Det är egentligen ofattbart. Men det bygger på generation efter generation av ingenjörer. Gripen går tillbaka till Saabs grundande 1937, när vi beslöt att bygga upp en kompetens kring flyget. Och vi har en väldigt långsiktig ägare i familjen Wallenberg.

Ute i demonstrationsrummet på Saab i Karlskoga sitter tekniksäljaren Daniel Lärkhammar och demonstrerar robotsystemet RBS 70. På ett podium finns flera generationer av granatgeväret Carl-Gustaf uppställda. Det märks tydligt att Saab på samma gång är ett historiskt välförankrat och ett framtidsblickande företag. Detsamma kan troligen sägas om försvarsindustrin i stort.

– Egentligen har man hoppats på att man inte behövde ha en försvarsindustri, men över tid – flera hundra år – har det bevisats gång på gång att vi tyvärr inte klarar oss utan den, sammanfattar Görgen Johansson sakligt.

Oskadliggöra farliga produkter

Även om Karlskoga är historisk mark inom svensk vapentillverkning finns fler orter med försvarsindustri i Mellansverige. 2,5 mil bort, i Kristinehamn, huserar bland annat Dynasafe Demil Systems AB. Ett bolag som kan sägas hantera den andra sidan av krigföring, där det gäller att oskadliggöra farliga produkter – oavsett om de hade tänkt användas mot militära eller civila mål.

– Vi har två huvudsakliga produkter. En av dem är en kammare för transport av farligt eller explosivt gods, som kan användas på bland annat flygplatser eller arenor, och sluter om runt potentiellt farliga produkter, säger Maria Fridberg, vd för Dynasafe i Sverige.

Okända objekt kan hämtas med en fjärrstyrd robot och stängas in i Dynasafes portabla kammare, som varken låter fjärrutlösningssignaler tränga in eller farliga gaser sippra ut. Om föremålet ändå sprängs inne i kammaren kapslar den in den explosiva kraften.

– Den andra produkten är stora destruktionskammare som vi monterar i vår verkstad innan leverans till kund, och som destruerar farliga produkter. In går exempelvis en raket och ut kommer renad luft och metallskrot. Bland kunderna finns länder som fortfarande rensar upp ammunition som hittas på fälten efter första och andra världskriget, fortsätter Maria Fridberg.

På ett bord i korridoren utanför kontoret ligger ett flertal farliga produkter till beskådan av det slag som Dynasafe kan hjälpa till att oskadliggöra. Bland annat en handgranat från första världskriget och en rysk så kallad fjärilsmina. Den sistnämnda kallas så på grund av att den har en liten vinge som snurrar upp innan minan exploderar och som därför orsakar stora skador på bland annat barn som misstar dem för leksaker.

– Och den här är en rörbomb, som är bland det jäkligaste de kan hitta när de är ute. Det är en dirty bomb, som kan fyllas med bly eller spik eller andra elakheter, berättar Risto Viinikka, projektchef tillika tidigare vd vid Dynasafe.

Belastade svenska städer

I monteringshallen står en stor Dynasafeanläggning redo för slutmontering och leverans till kund. Längre bort finns flera mindre transportkammare i olika storlekar uppställda. Vissa av systemen har även kommit till användning i kriget i Ukraina.

– Vi har skänkt transportsystemkammare via polisiära myndigheter som har samarbete med ukrainska myndigheter. Men det är en brist på bombtekniker och personal som kan hantera till exempel granater, förklarar Risto Viinikka.

Inga order har ännu kommit in hos Dynasafe som en direkt följd av det nya svenska Natomedlemskapet. Företaget är dock redan väletablerat på den amerikanska marknaden när det gäller att destruera gamla ammunitionsdepåer. Nu hoppas de på fler affärer inom kort tack vare en lagremiss som ska göra det förbjudet att destruera ammunition på så kallade öppna brännplatser, så att miljöpåverkan minimeras. De första anläggningarna till USA kommer att levereras under 2025.

– Vi får också feedback för framtida mobila enheter från organisationer som planerar att städa bort ammunition i krigsområden, där de visar vilka system de skulle kunna tänka sig inom de närmaste 5–10 åren, säger Risto Viinikka.

Redan är dock Sverige i viss mån involverat i en sorts krig där Dynasafes produkter kommer till stor användning: gängkrigen.

– Våra produkter rullar varje timme, varje minut. De är extremt hårt belastade i de svenska städerna, berättar Risto Viinikka.

En osäker omvärld – och närmiljö. Och därför rimligtvis väsentligt mer betryggande med en försvarsindustri som går på högvarv än en som tvingas avveckla.

........................

Om Saab och Dynasafe

Saab grundades ursprungligen 1937, men 1990 knoppades biltillverkningen av i eget bolag. År 2000 köpte försvarskoncernen Saab upp det historiska företaget Bofors missilverksamhet (andra delar av Bofors köptes av brittiska BAE). Bland andra förvärv som Saab har gjort märks varvsbolaget Kockums, Ericsson Microwave Systems, Celsius, Grintek, SeaEye Marine och HITT.

Dynasafe grundades 1991 i Karlskoga i syfte att utveckla produkter som skyddar mot explosioner. Efter att ha ägts i olika regi genom åren köptes företaget så sent som förra året upp i sin helhet av den amerikanske vd:n Charles E. Diggs genom dennes företag Gage AB.