Försvaret och företagen — nu har samtalen inletts

Ingen har väl undgått de dramatiska förändringarna i Sveriges syn på försvar och beredskap som följt på Rysslands aggression mot Ukraina. Vårt nermonterade militära försvar och den civila beredskapen ska nu snabbt byggas upp drygt trettio år efter murens fall då vi började att rusta ner och göra oss av med allt från beredskapsfabriker och medicinproduktion till regementen och värnplikt.

Men världen och Sverige fungerar annorlunda idag och nu kommer näringslivet att få en stor betydelse för att återställa beredskapen, förklarar Teknikföretagens vd Klas Wåhlberg, som medverkade i näringslivrådets inledande möte tillsammans med överbefälhavaren och flera statsråd.

— Vi har haft stora strukturella förändringar med avregleringar och globala värdekedjor och kan inte gå tillbaka till 1985. Det är ett helt annat ramverk som gäller idag, förklarar han och tar en Volvo som exempel.

— Tidigare producerades den med nästan enbart inhemska komponenter — idag kommer delarna från ett 90-tal länder. Och jag minns själv hur Försvarsmakten var en helt separat del av samhället och hade allt i egen regi, egna sjukhus och transportmöjligheter. Det har man inte idag, säger Klas Wåhlberg — en gång ingenjörsbefäl i Södertälje med uppgift att bland annat bygga och spränga broar.

Näringslivets medverkan helt central

I denna avrustade, globala verklighet ska den nya ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, och försvarsminister Pål Jonsson orientera sig, dessutom med en väntande Nato-ansökan.

Den 29 mars möttes det nya näringslivsrådet på försvarsdepartementet för första gången. Förutom de nämnda ministrarna medverkade ytterligare representanter för regeringen, överbefälhavaren Micael Bydén och Charlotte Petri Gornitzka, generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Bland de inbjudna fanns också LRF, Almega, LO och Svenska Bankföreningen med flera. Liksom Säkerhets- och försvarsföretagens (SOFF) Robert Limmergård och Teknikföretagens Klas Wåhlberg.

Näringslivsrådet ska enligt regeringen ”på strategisk nivå verka för ömsesidigt informationsutbyte och rådgivning i frågor som är av gemensam vikt för näringslivet, arbetstagarorganisationerna och staten.”

— Eftersom det är företag som till stor del äger samhällsviktig verksamhet är näringslivets deltagande i totalförsvarsplaneringen en förutsättning för att försörjningsberedskapen ska fungera, säger ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin i ett pressmeddelande.

— Det var en stark uppställning och ett forum som kommer att leva under många år, säger Klas Wåhlberg. Näringslivets medverkan är helt central. Inledningsvis handlar det om att bygga nätverk och få ansikten på personer som man bara har hört talas om. Det är mängder av frågor — vad behövs och vilka scenarion ska vi planera för?

— Vi har bara börjat att titta på frågan, men om man vet att man har en utmaning kan man göra något åt den, säger Klas Wåhlberg som räknar med ungefär ett möte i kvartalet med det tvärsektoriella rådet.

Offentliga upphandlingar viktigare

Pandemin blev ett rejält kristest och visade att industrin kan vara snabb på att ställa om när det uppstår behov och saknas lager.

— Exempelvis skickades medarbetare från Scania i Södertälje till Getinge i Solna för att bygga respiratorer, säger Klas Wåhlberg — men att improvisera är inte att ha en strategi.

Teknikföretagens vd tror inte på en återgång till tidigare modell där Sverige hade enorma lager i beredskap, vilket åtminstone delvis är fallet i Finland. Snarare ett slags omställningsberedskap, där företagen snabbt ska kunna växla om för att svara på behov i det civila och det militära försvaret.

— En mångfald av olika lösningar kommer att vara en framgångsfaktor. Det finns med säkerhet också behov av lagerhållning där man inte kan ställa om snabbt. En nyckelfråga nu för våra medlemsföretag är hur värdekedjorna ser ut idag och det har de flesta stora företag redan börjat att titta på, säger Klas Wåhlberg och lyfter den ekonomiska aspekten av att företagen eventuellt tar på sig en ny uppgift.

— Om näringslivet ska planera för beredskap utöver att sträva efter en uthållig lönsamhet så måste det säkras upp i lagstiftning eller i avtalsform, som är det bästa. Offentliga upphandlingar blir en viktig fråga eftersom ingen lägger in mer än man måste för att vinna. Ska man då hålla med beredskap måste det vara lika för alla.

Krigsplacering prioriterad fråga

En konkret fråga som kom ut av mötet i det nya näringslivsrådet och som Teknikföretagen nu tar vidare till medlemsföretagen via organisationens referensgrupper är den om krigsplacering av särskilt viktiga medarbetare.

I ett skärpt läge kan nämligen Försvarsmakten ”lägga beslag” på delar av personalen, exempelvis en reservofficer som kanske har en vital funktion i företagets verksamhet men plötsligt behövs i det militära.

— Eller om flygmekanikerna på Saab hämtas in till Flygvapnet, då blir det inte många Gripen ihopskruvade, förklarar Klas Wåhlberg målande.

— Det första man ska göra är att ta reda på vilka av medarbetarna som man själv klassar som nyckelmedarbetare, och vilka av dem som är krigsplacerade. Det kan man få hjälp med via Pliktverket, eller MSB. Därefter, om det är nyckelbefattningar, kan man ta en dialog med myndigheterna för att optimera utfallet. I klartext – var gör medarbetaren mest nytta? På arbetsplatsen eller på krigsplaceringen?

Teknikföretagen vill dessutom skapa insikt om vad man kallar ”dual use”, en medvetenhet om att civila innovationer och behov för en framstående beredskap hänger ihop.

— Förr var det så att utvecklingen av bombflyg låg till grund för passagerarflygplanen, men idag är det tvärtom. Vår spelindustri är väldigt attraktiv när det gäller IT-relaterad krigsföring. Mer satsning på forskning och teknikutveckling kommer att gynna vårt försvar.