Häng med – eller missa framtiden

– En fråga som är jätteviktig och spännande är ”hur uppfyller vi visionen i Industri 4.0?”. Den rymmer bland annat frågor som ”hur går vi från pilotstadiet till skalande teknik?” och ”hur hanterar vi kompetensgapet?”. För redan idag är det brist på kompetens, samtidigt som det finns många ungdomar som går utan arbete.

Claudia Olsson talar entusiastiskt om en av sina hjärtefrågor – framtiden och kompetensen. Där möts två av de sfärer hon är engagerad i som vd för företaget Exponential AB, som föreläsare och som förtroendeperson inom ett antal statliga och mellanstatliga organ.

Det har gått snabbt. På bara ett decennium har Claudia Olsson hunnit med mer än de flesta. Hon har avslutat sina studier i industriell ekonomi på KTH, studerat internationell ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm, drivit tankesmedja i Indien och exporterat densamma till Sydostasien, fördjupat sig i robotik i Sydkorea, varit strategisk rådgivare på utrikesdepartementet, författat framtidsspaningen  ”Scenario 2030” i Digitaliseringskommissionens betänkande ”För digitalisering i tiden” och som första svensk blivit antagen till amerikanska Singularity Universitys tvärvetenskapliga seminarium om framtida tekniska lösningar (Global Solutions Program). Hennes väg kantas också av priser och utmärkelser, liksom av rådgivarposter i samhällsorgan och – nu senast – utmärkelsen ”Young Global Leader” av World Economic Forum.

Hon har ett liv i flygande fläng och sitter ofta i en flygplatslounge någonstans, men mellan varven hittas hon på Södermalm i Stockholm, på Åsögatan där kontoret för hennes företag Exponential AB är placerat. I samma lokal sitter några av de initiativ Claudia Olsson grundat eller är medgrundare till, som Swedish for Professionals och Lifecensr. Vid sidan om det praktiska företagandet är Claudia Olsson också en uppskattad föreläsare med uppdragsgivare både i Sverige och utomlands.

– De senaste åren har jag jobbat mycket med den digitala omställningen och den nya marknaden. Bland annat har det handlat mycket om artificiell intelligens och blockkedjor. Vi försöker förutse hur dessa utvecklas och vilket genomslag de får och påverkar. Utifrån detta hjälper vi sedan företag och individer med strategin inför framtiden, säger Claudia Olsson.

Orden som ofta används för att beskriva framtiden och vad som väntar oss är välkända för alla idag. Robotar, artificiell intelligens, sakernas internet, stora datamängder … Varje person som råkat läsa vilken framfusig postning på Linkedin som helst, eller som följer någon av affärstidningarna, har hört dem till leda. Med både positiva och negativa följder: robotiseringen ökar säkerhet och produktivitet / ställer folk utan jobb, artificiell intelligens kan rädda mänskligheten / utplåna mänskligheten, stora datamängder kan hitta genetiska avvikelser / vara slutet på privatlivet…

Även om det sker är det mer sällan någon som tar helhetsperspektivet. Vad händer egentligen när vi kopplar ihop alla dessa tekniker i ett nätverk? När roboten som står vid din fotände kan känna av att du har feber, skicka den informationen vidare till en konstgjord hjärna som hämtar information också från ditt kylskåp, din bil, dina skor och din tandborste, hämtar sjukdomsbilden från din arbetsplats, gör ett antal sannolikhetsberäkningar och skickar tillbaka det till din robot (som hämtar en alvedon och med metallisk röst säger till dig att sluta sjåpa dig?).

Allt detta är tekniker som Claudia Olsson har grävt ned sig i de senaste åren. Den kunskap hon hämtat och de insikter den ger använder hon för att utveckla sina kunders verksamhet.

– De workshopar vi genomför med kunder har varit väldigt positiva erfarenheter. De ger ofta nytänkande på ett högre plan. Marknaden förändras snabbt, kunderna förändras snabbt  därför måste företagen titta längre fram i tiden, fundera på hur det kan komma att se ut då, och på vilket värde man kan erbjuda sina kunder när den tiden kommer, säger Claudia Olsson.

– För att lyckas måste man hänga med. Man måste våga och man måste klara av att ta tillvara ny teknik. Det handlar om att fortsätta framåt och att realisera värdet i det vi har redan idag.

Ett exempel är den data alla företag sitter på. Det är dags att börja utnyttja den, säger Claudia Olsson, att implementera artificiell intelligens och börja bearbeta datan.

– Vi kommer att kunna få information från hela den värdekedja vi är en del av och kunna agera på den datan, om vi tar tillvara den, säger hon.

Många företag behöver också uppdatera sitt strategiska tänkande. Det sitter i ryggraden att vara varsam med sin kunskap och sina resurser och att styra undan för konkurrenter, men redan idag behöver den ryggradsreflexen börja masseras bort.

– De bolag som etablerar mer plattformsbaserade modeller, blir framgångsrika om de kan erbjuda kunden tillgång till flera aktörer via sin egen plattform. För att lyckas framöver behöver företagen bygga nätverk och hitta samverkansmodeller som gör det möjligt för dem att erbjuda sina kunder mer holistiska lösningar. Helhetslösningar blir ett starkare säljargument än modeller baserade på spetskompetenser, säger Claudia Olsson.

Hon pekar på exemplet Telia och Spotify som samarbetar, på försäkringsbolag på internationell nivå som samarbetar med hjälp av blockkedjelösningar, eller Volvo som både jobbar med distributörer och direkt mot konsumenter på eftermarknaden genom digitala lösningar. Hon nämner också det danska fraktbolaget Maersks samarbete kring en sjöfraktsplattform med IBM – ett jätteprojekt som avser att samla många olika aktörer på deras gemensamma plattform inom hela kedjan kring frakt, från operatör till försäkringsbolag.

– Den typen av lösningar gör att man kan ta en global position. Men det kräver att man vågar vara först och att man vågar prova sig fram, säger Olsson.

”Same procedure as last year, miss Sophie?”

”Same procedure as every year, James”.

Replikerna är inte bara välkända för många svenskar, utan för miljontals européer som sett den klassiska sketchen Dinner for one. Att miss Sophie vill ha det som det alltid varit framgår med önskad tydlighet av det tomma middagsbordet och James möda att levandegöra de numera avlidna personer som brukade fira nyår med grevinnan.

I sammanhanget är "same procedure as every year" ett refrängliknande skämt – dessvärre är det ofta verkligheten i näringsliv och samhälle. För även om saker och ting förändras, sker det många gånger allt för långsamt. Ironiskt nog får ett tryggt och välordnat samhälle som det svenska, med en stabil industriell och medborgerlig utveckling ända sedan mitten av 1800-talet, vissa nackdelar i det race som i allt högre fart rusat fram genom tidsrymden de senaste decennierna.

Till exempel har länder utan fasta telenät av koppar varit väldigt snabba med att ta till sig mobiltekniken. På samma sätt som gamla investeringar i fysisk infrastruktur kan bli en hämsko för utvecklingen, blir etablerade traditioner och hierarkier det i organisationerna.

– Vi ser nu att områden som inte tidigare haft någon stark position inom kunskapsområdet är väldigt snabba på att ta till sig ny teknik. Det är delvis på grund av att de inte har gamla hierarkier att förändra, säger Claudia Olsson och tar ett exempel:

– Titta bara på hur Sydostasien-området tar till sig finansiell teknik väldigt snabbt och hittar nya marknader och branscher. Det gäller Mongoliet och kreditgivning, Kina och nya betalningssystem eller i användningen av artificiell intelligens för att optimera delar av samhället och ekonomin.

– Det ställer frågor till oss i Europa: hur ska vi möta detta? Vad kan vi göra för att fortsätta vara relevanta? Hur förhåller vi oss till de förändrade personliga färdigheter som behövs?

Något som lägger hinder i vägen för en lösning på dessa frågor är att insikten om vidden av dessa problem ofta saknas.

– Den utveckling som sker är inte alltid lätt att se med blotta ögat. Ett storbolag idag behöver kanske inte anställa 30 000 personer utan bara några tusen för att göra samma sak, men det är något allmänheten inte märker eftersom verksamheten har samma volym som tidigare. Därför kommer inte insikterna om hur snabbt det faktiskt går.

– Det är något som gör det ännu viktigare att de som jobbar i företagen belyser behoven och aktualiserar frågorna, till exempel genom att uppgradera kompetensen hos sina medarbetare och bidra till att den uppgraderas i hela samhället, så att den möter de behov som kommer. Genom att hjälpa medarbetare att utveckla en högre digital kompetens, blir det fler som kan bidra till innovation inom den digitala ekonomin och därmed vara med och skapa framtidens jobb.

Nu kommer vi in på ett ämne Claudia Olsson brinner för: kompetensutveckling. Detta är en fråga hon återkommer till gång efter gång under intervjun. Med den explosiva utveckling som sker idag i form av automatisering på alla nivåer i arbetslivet och samhället i stort, följer det naturligt att arbetsmarknaden inom kort kommer att se väldigt annorlunda ut.

Som Claudia Olsson redan nämnt finns det idag ett kompetensgap: det finns människor som skriker efter jobb och jobb som skriker efter människor, men de står i olika skogsdungar och gormar, så att säga. Den kompetens företagen behöver finns inte. Och det är inte bara de som idag är utan jobb som drabbas – de som redan har jobb riskerar att inom kort bli överflödiga om de inte uppdaterar sin kompetens så att den matchar de behov och krav som kommer.

– För att klara det här behövs ett gemensamt grepp. Till att börja med måste företagen se behoven. Upptäcker man att den kompetens man söker via nyanställningar ligger väldigt långt ifrån den kompetens ens nuvarande personal har, kan det vara läge att uppdatera sin egen personals kompetens, säger Claudia Olsson.

– Som individ måste du ha ett personligt intresse av att utveckla dig vidare. Det handlar om ett kontinuerligt lärande. Du behöver tidigt få en grundkompetens kring hur du lär dig nytt, och sedan använda den rätt igenom livet.

– För det tredje finns den statliga sidan. Det finns människor som behöver ställa om eller gå från ett område till ett annat för att kunna matcha marknadens behov. Då behöver staten skapa system som gör det möjligt med så tillämpbara utbildningar som möjligt, säger Claudia Olsson.

Det finns en uppsjö frågor som behöver få svar och möjligheter att överväga kring hur man bäst accelererar kompetensutvecklingen. Claudia Olsson nämner två.

– Fler och fler länder pratar om en personlig utbildningspeng som man kan ta med sig för fortbildning. Denna kan till exempel erbjudas i samarbete med företag som mer aktivt fokuserar på kompetensutveckling. Och vi behöver jobba mer med globala system för verifiering av utbildningar, så att jag snabbt kan validera min utbildning oavsett vilket land den kommer ifrån.

 Oavsett var man börjar, är det viktigt att flytta sig framåt nu, menar Claudia Olsson.

– Vi måste agera nu. Hur kan vi snabbare identifiera behoven och möta dem med relevanta utbildningar? Hur ska vi egentligen utbilda oss framöver – kanske är det inte i de former vi gör idag?

Frågor och hot. Men trots allt – Sverige har en bra position i detta globala race, tycker Claudia Olsson.

 – Sverige har gott om talang och en industri som ligger långt fram. Vi ligger bra till i globala rankningar kring vår digitala ekonomi. Till exempel på hälsoområdet som jag jobbat med – där har Sverige ett otroligt starkt renommé i världen. Kan vi satsa mer på utvecklingen av e-lösningar för hälsa så har vi väldigt bra förutsättningar att ta en ledande position på detta område globalt.

– Sverige har också ett välfärdssystem som minskar risken för entreprenörer, det finns bra infrastruktur i form av bland annat Vinnova och Almi och till exempel framtidsorienterade stiftelser som satsar på forskning inom områden som kommer att bli ännu mer relevanta för oss framöver. Och det är fantastiskt att se hur långt fram till exempel KTH ligger inom visualisering av data, virtual och augmented reality och innovationsprojekt kring detta.

Loppet har börjat och Sverige är absolut på banan, alltså. För att placera sig rätt framöver kan det vara en bra idé att lyfta blicken och tänka större.

– Det finns potential att tänka mycket längre fram inom industrin, att försöka förstå vem som är användare och hur världen kommer att se ut 2025 eller 2030. Hur smarta är våra hem och arbetsplatser då, till exempel? Vilka funktioner kommer de att leverera? Och om man ska vara relevant då – vad behöver företaget kunna erbjuda?