Företaget som sopar undan alla hinder

På väggen på Mats Hofstams kontor hänger en nyhetsartikel från 1991 med rubriken ”Motalas ende optimist?”. En journalist från Corren uppmärksammade då det faktum att blott en person vågat köpa tomt av Motala kommun det året – mitt under brinnande bankkris. Huvudpersonen själv ryckte – och rycker fortfarande – på axlarna åt det hela.

– Jag är riskbenägen, jag trotsar och går lite tvärt emot. Det har jag alltid gjort. Jag vågar gasa när många andra bromsar, säger Mats Hofstam.

Detta mod kan vara anledningen till att Broddson växt på en nischad marknad där få aktörer slåss om affärerna.

I skuggan av ökenstormar och urbana utmaningar står företagets maskiner som bevis på svensk ingenjörskonst och företagsamhet. Med varje sandkorn som rycks upp och flyttas, med varje gata som rensas, skrivs ett nytt kapitel i historien om ett litet företag från Motala som gör skillnad i världen.

– Våra produkter passar på alla typer av marknader, men trivs bäst där det finns mycket sand på gatorna. I Sydeuropa är det mer glasspapper, cigarettfimpar och löv, och där fungerar en sugande maskin bättre. Vi kan erbjuda sådana också – men är nischade på bogserade elevatorsopmaskiner.

I dag är Broddson en av fyra aktörer i världen med bogserade elevatorsopmaskiner i produktutbudet, alltså maskiner som dras bakom en traktor eller en lastbil. I stället för att suga upp grus och sand transporteras gruset från gatan till en soptank eller ett lastbilsflak med hjälp av gummirakor.

– Vi exporterar till ett tjugotal länder. Vi måste växa internationellt eftersom vi inte kan växa mer i Sverige, här är marknaden allt för snäv. Jag brinner för att hitta nya marknader, säger Mats Hofstam.

Företaget har de senaste åren erövrat marknadsandelar i Europa, Colombia, Peru och – framförallt – Mellanöstern.

– Trots att Sveriges anseende i vissa delar av världen har påverkats negativt av kritik mot Saudiarabien och koranbränningar föredrar vi att vara närvarande och göra skillnad snarare än att bojkotta. Däremot drog vi oss tillbaka från Belarus och Ryssland, vilket innebar att vi förlorade fem miljoner kronor i omsättning på bara några månader.

Konkurshotat företag

För lokalinvånarna i Motala är Broddson välkänt. Sedan 1887 har företaget på ett eller annat sätt varit förknippat med borsttillverkning. Men det är under Mats Hofstams ledarskap som bolaget genomgått en betydande förändring.

– När jag klev in som vd 2010, fyra år efter att jag blev anställd och delägare, knakade det i fogarna. Vi behövde antingen lägga ned eller göra en storsatsning. Det var riktigt stökigt, och företaget var konkursfärdigt vid flera tillfällen. Många tvivlade, så också jag. Vi hade svårt att få bärighet och lönsamhet i bolaget och gick nätt och jämnt runt.

Mats Hofstam vittnar om en turbulent tid.

– Man tog inte tillvara på kunskapen som fanns och hade svårt att bryta gamla mönster och traditioner. Det var dags för ett omtag. Det är bättre att blicka framåt än att älta det gamla som inte fungerat. Vi var helt enkelt tvungna att bryta oss loss från gamla invanda mönster.

Under Mats Hofstams överinseende har företaget bytt affärssystem, bank, revisor och lokaler. Produktion och service har fått nya namnmärkta arbetskläder och personliga verktygsvagnar. Alla fordon har bytts ut till nya modeller.

– Jag har också satt ner foten om att vi inte ska arbeta med för många produkter. Vi ska ha spetskunskap på sopmaskiner, konstaterar han.

Med Mats Hofstam vid rodret har personalnöjdheten ökat – och företaget har vuxit stadigt trots stökiga tider både i omvärlden och i branschen.

– 2015 stötte vi på problem när vår samarbetspartner i Polen blev ett hinder för vår expansion. Vi importerade varor från dem, och de ansåg sig ha företräde till vissa marknader. Vi var ganska beroende av dem; alla våra chassier och plåtkomponenter kom därifrån. När vi började utmana status quo och utvecklas i riktningar de inte godkände ströp de tillförseln. Plötsligt stod vi där med en stor orderstock men utan chassier, säger Mats Hofstam.

Broddson tog hjälp av jurister för att utforska möjligheterna att bryta samarbetet. Situationen eskalerade till den punkt där Motalabolaget hotades med stämning för varumärkesintrång.

– Det blev en stressig period, och vi hamnade i en utdragen dispyt med den polska ägaren. Till sist kom vi ändå fram till en förlikning som tillät oss att fortsätta med vårt namn och våra maskinmodeller, även om vi behövde lämna kvar alla ritningar i Polen och ändra vissa artikelnummer.

Kräver både tur och skicklighet

I slutet av 2015 tvingades medarbetarna på Broddson börja om från början med nya ritningar i ett nytt CAD-system, för samma produkter man hade tillverkat sedan 1993.

– Vi letade upp svenska leverantörer för att tillverka chassikomponenterna och ville hålla alla leverantörer inom en tiomilsradie. Erfarenheter av osäker leverans från utlandet och önskan om enkelhet vid eventuella layoutförändringar motiverade detta beslut. Då tänkte vi inte så mycket på klimatavtrycket, men i efterhand var det det rätta valet. Efter ett och ett halvt år hade vi äntligen fått ordning på allt.

Ifjol valde Broddsons polska konkurrent att avveckla sin verksamhet.

– Vi köpte upp deras lager för att få kontroll över produkterna. Utåt kan det säkert se ut som att vi alltid haft medvind och saknat problem, men precis som för många andra företag finns det en jobbig och mörk historia. Det kan te sig lätt att driva bolag när det väl rullar på, men det kräver både tur och skicklighet. Vi har byggt en stabil grund och accepterat att det har tagit tid, säger Mats Hofstam.

Han erkänner att han under de tuffaste perioderna legat sömnlös vissa nätter och mått psykiskt dåligt.

– Då har jag undrat om jag tagit mig vatten över huvudet. Tanken "strunt samma om jag klarar mig, men vad händer med alla anställda och deras familjer om vi inte överlever?" har tärt på mig. Skammen över ett eventuellt misslyckande är tung. Runt 2008 borde vi egentligen inte ha överlevt. Men vi fick rätsida på allt.

Mats Hofstam beskriver sig själv som en arbetsnarkoman, och drar sig inte för att tillstå att personalen uttrycker sin oro för honom.

– Jag är inte den som måste vinna i sport eller spel, men jag ska banne mig bygga ett tryggt och stabilt företag. Nu när jag är 56 och har två barnbarn inser jag behovet av att omprioritera, men jag brinner verkligen för företagandet.

Finns det för ”Motalas ende optimist” alltid nya marknader att erövra?

– Ja, hälften av vår produktion går på export nu, men jag skulle helst se att den siffran var uppe i 70 procent. Vi vill göra avtryck i hela världen.