Avtalsrörelsen 2023 – steg för steg

Om bara några dagar, den 21 december, kommer Teknikföretagen och dess fackliga motparter att i Teknikföretagens lokaler i Stockholm växla yrkanden inför den stundande avtalsrörelsen, då kollektivavtalen ska omförhandlas.

Förhandlingarna kommer formellt att starta efter årsskiftet. Då börjar den tre månader långa förhandlingsprocessen mellan parterna inom industrin, vars utfall kommer att beröra alla på den svenska arbetsmarknaden oavsett bransch – arbetstagare såväl som arbetsgivare, privat såväl som offentlig sektor.

– Den här avtalsrörelsen kommer att handla om löneökningarna, givet att vi nu för första gången under Industriavtalet förhandlar i en situation med hög inflation, förklarar Tomas Undin, förhandlingschef på Teknikföretagen.

De fackförbund som Tomas Undin, tillsammans med flera representanter från Teknikföretagen, kommer att utväxla yrkanden med den 21 december är IF-Metall på arbetarsidan, samt Unionen och Sveriges Ingenjörer på tjänstemannasidan.

– Respektive part kommer först att översiktligt gå igenom vad som yrkas i avtalsrörelsen. Sedan överlämnar vi våra sammanställda yrkanden till våra motparter. I anslutning till det blir det presskonferens, berättar Tomas Undin om förfarandet.

En del av kraven inför avtalsrörelsen är dock redan kända. I oktober presenterade facken inom industrin sina krav, däribland en 4,4 procents årlig löneökning under avtalsperioden.

Tomas Undin vill ännu inte gå in på vilka krav som Teknikföretagen kommer att presentera den 21 december, men är tydlig med vad man kan vänta sig från avtalsrörelsen – det kommer inte att bli löneökningar som kompenserar för dagens nästan 10-procentiga inflation.

– Löneökningar i sig skapar inflation. Det måste vi undvika, säger han.

Industriavtal för att stoppa inflationsspiral

Avtalsrörelsen är en komplicerad, men viktig, process. Inte bara för att den skapar förutsebarhet på arbetsmarknaden utan även för att den bidrar till stabilitet i ekonomin.

Att det är parterna inom industrisektorn som är först ut i avtalsförhandlingarna och därmed sätter ramarna för löneutvecklingen, det så kallade märket, för alla andra branscher är ingen slump. Det var det som var tanken bakom Industrins samarbets- och förhandlingsavtal, kallat för Industriavtalet, som skapades för 25 år sedan.

– Industriavtalet träffades 1997 på uppdrag av den dåvarande regeringen, berättar Karin Bolling-Ferrel, jurist och biträdande förbundsdirektör för Tekniktjänstearbetsgivarna på Teknikföretagen.

– Vi hade på 80- och 90-talen en icke fungerande lönebildning med en löne- och inflationsspiral, eftersom löntagarna krävde kompensation för inflationen. Men inflationen åt upp löneökningarna och det blev inget kvar i plånboken.

Inflationsspiralen behövde stoppas och lönerna stabiliseras. Att industrisektorn fick ta den lönenormerande rollen beror på att det främst är företagen inom industrin som är verksamma på den globala marknaden och därmed utsatta för konkurrens.

Om alla branscher fick sätta egna lönenivåer skulle det uppstå en risk för kompensationskrav mellan branscherna och därmed en spridningseffekt av lönehöjningar. Industriföretagen skulle få det svårare att konkurrera mot företag från länder med lägre produktionskostnader – något som vore skadligt för hela Sveriges ekonomi och välstånd.

Fredsplikt under avtalstiden

Kollektivavtalen har en viss löptid. När avtalen löper ut gäller de inte längre och man måste träffa nya. Kollektivavtalen inom industrin är först ut då de löper ut den 31 mars 2023.

Från och med januari och fram till och med sista mars kommer det därför att ske intensiva förhandlingar mellan facken och arbetsgivarorganisationerna. Även om förhandlingarna gäller förutsättningarna inom industrin behöver hänsyn tas till hur det ser ut inom andra branscher – och allt måste hinnas enligt tidplanen.

– Så fort avtalet löper ut råder det inte längre fredsplikt och facken kan varsla om stridsåtgärder som exempelvis strejk, för att få igenom sina krav. Därför är det av största vikt att förhandlingarna blir klara i tid, säger Karin Bolling-Ferrel.

När det är en månad kvar av avtalsrörelsen kliver de så kallade opartiska ordförandena in. Deras uppdrag är att se till att parterna hinner med tidsplanen och att utfallet i förhandlingarna följer Industriavtalets intentioner.

De opartiska ordförandena, som är företrädare för både facken och arbetsgivarna, utses av parterna och har själva förhandlat i tidigare avtalsrörelser. I sin roll ska de objektivt medla och biträda i förhandlingarna. De har också rätt att komma med egna förslag till lösningar.

Lönenivån förhandlas sist

Det är dock inte bara lönenivån som förhandlas under avtalsrörelsen, utan parterna kan även vilja göra förändringar i kollektivavtalens allmänna villkor. I dessa fall kan det röra sig om alltifrån exempelvis anställningsform, arbetstider samt regler som rör semester och sjukdom.

– Strax innan den 31 mars går man in i den så kallade slutförhandlingen. Då ska man vara klar med de allmänna villkoren, men ibland kan vissa sakfrågor hänga kvar in i det sista. Utgångspunkten är dock att lönenivån är det sista som förhandlas.

I slutförhandlingen är det alltid en representant från Teknikföretagen med – i dagsläget förhandlingschefen Tomas Undin – tillsammans med ytterligare en företrädare för arbetsgivarsidan. På den fackliga sidan är det Unionens förhandlingschef och IF-Metalls avtalssekreterare, vilket i dagsläget är Martin Wästfelt och Veli-Pekka Säikkälä.

– Efter avtalsrörelsen går vi ut med information om vad vi har kommit överens om, säger Karin Bolling-Ferrel.

Kommer att handla om löneökningarna

Inför avtalsrörelsen 2023 är fokus att inte hamna i samma löne- och inflationsspiral som på 80- och 90-talen.

– Problemet är att många på svensk arbetsmarknad inte känner till hur det var på 90-talet, då man hade en ränta på omkring 13 procent och ingen reallöneökning. På senare år har man i stället levt med en nollränta, säger Karin Bolling-Ferrel.

– Nu när inflationen samt el- och matkostnaderna är höga är det många som kräver kompensation i form av högre löneökningar. Det är därför viktigt att komma ihåg att avsikten med Industriavtalet är just att stävja inflationsspiraler.

Tomas Undin håller med Karin Bolling-Ferrel. I dagens svenska arbetsmarknad är det inte många personer som har erfarenhet av att leva i ett samhälle med hög inflation och höga räntor, säger han.

– Den smärtsamma vägen är att acceptera att det inte blir reallöneökningar den här gången. Förhoppningsvis kan vi komma tillbaka till det när vi har bekämpat inflationen, men det går inte att kompensera för inflationen i den här avtalsrörelsen.

Omöjligt att sia om ekonomin

Tomas Undin kommer att vara förhandlingsledare för de kollektivavtal som Teknikföretagen ingår med motparterna.

– Utöver det är jag företrädare för industrisektorn och samverkar med de andra industriförbunden, tillägger han.

Inför avtalsrörelsen har både arbetsgivarsidan och den fackliga motparten förberett sig med att analysera de ekonomiska förutsättningarna i Sverige och i världen. Krig i Ukraina, pandemi och störningar i leveranskedjor är exempel på sådant som på senare år har påverkat den globala marknaden.

Stora världshändelser påverkar inte bara diskussionen om lönenivån, utan också om hur lång avtalsperioden blir. I vanliga fall löper en avtalsperiod under tre år, men alltifrån ettåriga till treåriga avtal kan träffas.

– Det är svårt att från arbetsgivarhåll bestämma sig för vad som är ett rimligt utfall i den här avtalsrörelsen. År 2007 till exempel, träffade vi det högsta avtalet under Industriavtalet vad gäller löneökningar. Det träffades i ett läge då himlen i princip var molnfri. Men under den avtalsperioden fick vi finanskrisen och då var vi tvungna att träffa krisavtal, säger Tomas Undin.

– Det är sådana konsekvenser som man kan få om man prickar fel i ett treårsavtal, vilket är ganska lång tid att överblicka. I dag gör många kvalificerad bedömare att vi är på väg in i en lågkonjunktur nästa år.

Att se in i framtiden och spå om vad som händer i ekonomin om ett, två eller tre år framåt är nästan omöjligt, menar Tomas Undin. Egentligen är det bara en enda framtidsprognos han vågar ge med säkerhet.

– Jag och våra motparter är helt inställda på att leverera ett färdigt avtal till den sista mars.

------------------

Viktiga datum:

• Den 21 december kommer Teknikföretagen och motparterna att växla krav inför avtalsrörelsen.

• I början av januari drar avtalsförhandlingarna i gång.

• Den 1 mars 2023 kliver de opartiska ordförandena in för att biträda i förhandlingarna.

• Den 31 mars 2023 ska industrins parter ha enats om märket och om villkoren för industrins kollektivavtal. Har inte detta skett löper avtalet ut och det råder inte längre fredsplikt.

• Efter att parterna inom industrin har träffat nya kollektivavtal börjar förhandlingarna av kollektivavtalen inom de övriga branscherna. Dessa ska följa märket som har satts av Industriavtalet.

------------------

Mer om avtalsrörelsen finns att läsa här.